Hesekiel 47:1–23
47 Sedan förde han mig tillbaka till templets ingång,+ och där såg jag vatten komma fram under templets tröskel,+ och det rann österut. Templets framsida vette mot öster. Vattnet rann ner från en plats på templets högra sida, söder om altaret.
2 Därefter förde han mig ut genom den norra porten+ och tog med mig runt till den yttre porten som vette mot öster,+ och där såg jag vattnet sakta rinna fram på höger sida.
3 Mannen gick ut mot öster med ett mätsnöre i handen,+ och han mätte upp 1 000 alnar* och lät mig gå genom vattnet. Vattnet nådde upp till fotknölarna.
4 Sedan mätte han upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, och det nådde upp till knäna.
Han mätte upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, och det nådde upp till höfterna.
5 Han mätte upp 1 000 alnar till, och nu var det en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man var tvungen att simma, det var omöjligt att vada över.
6 Han frågade mig: ”Har du sett detta, människoson?”
Sedan förde han mig tillbaka till strandkanten.
7 När jag kom tillbaka såg jag att det växte många träd på båda sidor av floden.+
8 Han sa till mig: ”Det här vattnet rinner ut mot det östra området och fortsätter ner genom Ạraba*+ och ut i havet.* När det kommer ut i havet+ blir vattnet där friskt.
9 Det kommer att myllra av levande varelser överallt där vattnet* flyter fram. Där ska finnas massor av fisk på grund av vattnet som kommer dit. Saltvattnet ska bli sött, och där floden flyter fram ska allt leva.
10 Det ska stå fiskare utmed havet från En-Gedi+ ända upp till En-Ẹglajim, där det ska finnas en torkplats för dragnät. Det ska finnas gott om all slags fisk, precis som i Stora havet.*+
11 Men de träsk och sankmarker som finns där ska inte bli friska, de ska lämnas åt saltet.+
12 På båda sidor av floden ska det växa alla slags fruktträd. Löven ska inte vissna, och frukten ska inte ta slut. Varje månad ska de bära ny frukt, för de får sitt vatten från helgedomen.+ Frukten ska man ha till mat, och löven ska ge läkedom.”+
13 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Detta är det landområde som ni ska fördela mellan Israels 12 stammar som egendom,* och Josef ska få två andelar.+
14 Det ska bli er egendom, och ni ska få lika stora områden.* Jag lovade att ge det här landet till era förfäder,+ och nu fördelas det som er egendom.
15 Detta är landets norra gräns: från Stora havet längs vägen till Hetlon+ mot Sedad,+
16 Hamat,+ Berọta,+ Sịbrajim, som ligger mellan Damaskus område och Hamats område, till Hạser-Hạttikon, som ligger vid gränsen mot Haurạn.+
17 Så gränsen ska gå från havet till Hasar-Enon,+ längs gränsen mot Damaskus i norr och gränsen mot Hamat.+ Detta är den norra gränsen.
18 Den östra gränsen går mellan Haurạn och Damaskus och längs Jordan mellan Gilead+ och Israels land. Ni ska mäta ut den från norra gränsen till havet i öster.* Detta är den östra gränsen.
19 Den södra gränsen* ska gå från Tamar till vattnen vid Mẹribat-Kạdes,+ vidare till flodbädden* och till Stora havet.+ Detta är den södra gränsen.*
20 Den västra gränsen är Stora havet, från den södra gränsen upp till en punkt i höjd med Lebo-Hamat.*+ Detta är den västra gränsen.”
21 ”Ni ska fördela detta land mellan er, mellan Israels 12 stammar.
22 Ni ska dela upp landet i andelar åt er och åt invandrarna som bor bland er och som har fått barn medan de har bott bland er. Ni ska betrakta dem som infödda israeliter, och tillsammans med er ska de få en arvslott bland Israels stammar.
23 Ni ska ge invandraren en arvslott i det stamområde där han har bosatt sig”, säger den suveräne Herren Jehova.
Fotnoter
^ Avser långa alnar. Se Tillägg B14.
^ Dvs. Döda havet.
^ Eller ”ökenslätten”.
^ Ordagrant ”de två floderna”.
^ Dvs. Medelhavet.
^ Ordagrant ”arvedel”.
^ Ordagrant ”Ni ska ärva det, var och en detsamma som sin bror”.
^ Dvs. Döda havet.
^ Ordagrant ”södra sidan mot söder”.
^ Dvs. Egyptens flodbädd.
^ Ordagrant ”södra sidan mot söder”.
^ Eller ”ingången mot Hamat”.