Hosea 11:1–12
11 ”När Israel var pojke älskade jag honom,+och ut ur Egypten kallade jag min son.+
2 Ju mer de* kallade på israeliterna,desto mer drog de sig undan.+
De fortsatte offra åt baalsgudarna+och frambära offer åt avgudabilderna.+
3 Det var jag som lärde Efraim att gå+ och som tog dem i mina armar,+men de erkände inte att jag hade läkt dem.
4 Med omtankens band* ledde jag dem, med kärlekens linor.+
Jag blev som en som lyfter av ett ok från dem,*och varsamt gav jag var och en något att äta.
5 De ska inte vända tillbaka till Egypten, utan Assyrien ska bli deras kung,+för de vägrade återvända till mig.+
6 Ett svärd ska svingas mot deras städer,+förstöra stadsportarnas bommar och förgöra folket på grund av deras onda planer.+
7 Mitt folk är benäget att vara trolöst mot mig.+
Även om de kallas till något upphöjt* är det ingen som reser sig.
8 Hur skulle jag kunna överge dig, Efraim?+
Hur skulle jag kunna utlämna dig, Israel?
Hur skulle jag kunna göra med dig som med Adma?
Hur skulle jag kunna behandla dig som Sẹbojim?+
Mina känslor för dig har förändrats,min medkänsla har väckts.*+
9 Jag ska inte ge utlopp för min flammande vrede.
Jag ska inte fördärva Efraim igen,+för jag är Gud och inte en människa,den Helige i din mitt,och jag ska inte komma emot dig i raseri.
10 De ska följa Jehova, och han ska ryta som ett lejon.+
När han ryter ska hans barn komma bävande från väster.+
11 De ska darra som en fågel när de kommer ut ur Egypten,som en duva när de kommer ut ur Assyrien.+
Jag ska låta dem återvända hem”, säger Jehova.+
12 ”Efraim har omgett mig med lögn,Israels folk har omringat mig med svek.+
Men Juda vandrar ännu med Gud,han är trofast mot den Allraheligaste.”+
Fotnoter
^ Dvs. profeter och andra som skulle vägleda Israel.
^ Eller ”människors band”, band som föräldrar kunde använda för att lära sitt barn att gå.
^ Ordagrant ”deras käkar”.
^ Dvs. en upphöjd form av tillbedjan.
^ Eller ”blivit glödande”.