Jeremia 34:1–22
34 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova när Nebukadnẹssar, Babylons kung, stred mot Jerusalem och alla de omgivande städerna med hela sin armé, med alla riken på jorden som var under hans välde och med alla folk:+
2 ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Gå och säg till Sidkia,+ Judas kung: ”Så här säger Jehova: ’Jag ger denna stad i Babylons kungs hand, och han ska bränna ner den.+
3 Du ska inte komma undan hans hand, för du ska tveklöst bli gripen och överlämnad åt honom.+ Du ska få möta Babylons kung öga mot öga, och han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska bli förd till Babylon.’+
4 Men hör Jehovas ord, Sidkia, Judas kung: ’Så här säger Jehova om dig: ”Du ska inte dö för svärd.
5 Du ska dö i frid,+ och man ska bränna rökelse till din ära, så som man gjorde för dina förfäder, kungarna som var före dig. Folk ska sörja dig och säga: ’Åh nej, herre!’ För ’jag har talat’, säger Jehova.”’”’”
6 Profeten Jeremia sa allt detta till Sidkia, Judas kung, i Jerusalem
7 när Babylons kungs armé stred mot Jerusalem och mot alla städer i Juda som var kvar,+ mot Lakis+ och mot Asẹka.+ De var nämligen de enda befästa städer som var kvar av Judas städer.
8 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova efter att kung Sidkia hade slutit ett förbund med hela folket i Jerusalem om att utropa frihet för slavarna.+
9 Alla skulle frige sina hebreiska slavar, manliga som kvinnliga, och ingen skulle hålla en judisk landsman som slav.
10 Alla furstarna och hela folket lydde. De hade ingått förbundet om att alla skulle frige sina manliga och kvinnliga slavar och inte längre hålla dem som slavar. De lydde och släppte dem fria.
11 Men efteråt hämtade de tillbaka de män och kvinnor som de hade frigett och tvingade dem att bli slavar igen.
12 Då kom Jehovas ord till Jeremia från Jehova:
13 ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Jag slöt ett förbund med era förfäder+ den dag jag förde dem ut ur Egypten, där de var slavar,*+ och sa:
14 ”Vart sjunde år* ska du frige din medisraelit, som har sålt sig själv till dig och som har tjänat dig i sex år. Du ska släppa honom fri.”+ Men era förfäder ville inte höra på det örat, utan de vägrade lyssna på mig.
15 Nyligen* ändrade ni er och gjorde det som var rätt i mina ögon, för ni utropade frihet för era landsmän och slöt ett förbund inför mig i det hus som bär mitt namn.
16 Sedan ändrade ni er igen och vanhelgade mitt namn.+ Ni hämtade tillbaka de män och kvinnor som ni hade frigett enligt deras önskan och tvingade dem att bli slavar igen.’
17 Därför säger Jehova: ’Ni har inte lytt mig och utropat frihet för era medmänniskor och landsmän.+ Så nu utropar jag frihet för er’, säger Jehova, ’till svärd, pest* och svält.+ Jag ska göra er till något som fyller alla riken på jorden med skräck.+
18 Detta ska drabba alla dem som bröt mitt förbund och som inte höll orden i det förbund som de slöt inför mig då de högg kalven i två stycken och gick mellan styckena,+
19 nämligen Judas furstar, Jerusalems furstar, hovmännen, prästerna och hela folket i landet, de som gick mellan kalvens två stycken:
20 Jag ska överlämna dem åt deras motståndare och åt deras mordlystna fiender, och deras lik ska himlens fåglar och markens djur äta upp.+
21 Och jag ska överlämna Sidkia, Judas kung, och hans furstar åt deras motståndare, åt deras mordlystna fiender och åt Babylons kungs armé,+ som nu drar sig bort från er.’+
22 ’Jag ska befalla dem’, säger Jehova, ’att återvända till denna stad, och de ska strida mot den och inta den och bränna ner den.+ Jag ska göra städerna i Juda till en ödemark, utan invånare.’”+
Fotnoter
^ Ordagrant ”från slavhuset”.
^ Ordagrant ”Vid slutet av vart sjunde år”.
^ Ordagrant ”I dag”.
^ Eller ”sjukdom”.