Jeremia 8:1–22
8 ”När den tiden kommer”, säger Jehova, ”ska Judas kungars ben, furstarnas ben, prästernas ben, profeternas ben och Jerusalems invånares ben hämtas fram ur gravarna.
2 De ska spridas ut för solen, månen och himlens hela här,* som de har älskat, tillbett, följt, sökt och böjt sig ner för.+ De ska varken samlas ihop eller begravas. De ska bli till gödsel på marken.”+
3 ”De som överlever, de som blir kvar av detta onda släkte på alla de platser som jag skingrar dem till, ska önska att de vore döda”, säger arméernas Jehova.
4 ”Och du ska säga till dem: ’Så här säger Jehova:
”Om man faller, reser man sig då inte igen?
Om den ene vänder om, gör då inte den andre det också?
5 Varför fortsätter detta folk, Jerusalem, på sin otrogna kurs?
De håller fast vid sitt svek,de vägrar att vända om.+
6 Jag lyssnade och iakttog, men det de sa var inte sant.
Inte en enda ångrade sin ondska och frågade: ’Vad har jag gjort?’+
De är snabba att göra som alla andra,som en häst som störtar ut i striden.
7 Till och med storken i skyn känner sin bestämda tid,och turturduvan, tornseglaren och trasten* vet när de ska återvända.
Men mitt folk känner inte tiden för Jehovas dom.”’+
8 ’Hur kan ni säga: ”Vi är visa, och vi har Jehovas lag”?*
I verkligheten har de skriftlärdas* lögnpenna*+ inte använts till annat än lögn.
9 De visa har fått skämmas.+
De har blivit rädda och ska fångas.
De har förkastat Jehovas ord– så vilken vishet har de?
10 Därför ska jag ge deras hustrur åt andra män,deras åkrar åt nya ägare.+
Från den minste till den störste, alla roffar girigt åt sig.+
Från profet till präst, alla förleder och bedrar.+
11 De försöker släta över mitt folks sammanbrott* och säger:
”Det är fred! Det är fred!”
när det inte är någon fred.+
12 Skäms de över sina avskyvärda handlingar?
De skäms inte över huvud taget!
De vet inte ens vad skam är!+
Därför ska de falla bland de fallna.
När jag straffar dem ska de stupa’,+ säger Jehova.
13 ’När jag skördar dem ska jag göra slut på dem’, säger Jehova.
’Inga druvor ska lämnas på vinstocken, inga fikon på fikonträdet, och löven ska vissna.
Det jag gav dem ska tas ifrån dem.’”
14 ”Varför sitter vi här?
Låt oss samlas och dra in i de befästa städerna+ och gå under där.
Jehova, vår Gud, ska utplåna oss,han ger oss förgiftat vatten att dricka,+för vi har syndat mot Jehova.
15 Vi hoppades på fred, men förgäves,på en tid av läkedom, men endast fasa härskar!+
16 Från Dan hörs fiendens hästar frusta.
När hingstarna gnäggarskälver hela landet.
De kommer och förtär landet och allt som finns där,staden och alla som bor där.”
17 ”Jag sänder ormar bland er,giftormar som man inte kan besvärja,och de ska bita er”, säger Jehova.
18 Min sorg är bottenlös,mitt hjärta är tungt.*
19 Hör hur mitt stackars folk*ropar på hjälp från fjärran land:
Ӏr inte Jehova i Sion?
Är inte kungen där?”
”Varför har de kränkt mig med sina avgudabilder,med sina värdelösa utländska gudar?”
20 ”Skörden är över, sommaren är slut,men vi har inte blivit räddade!”
21 Jag är förkrossad över att mitt stackars folk* är krossat.+
Jag är tyngd av sorg.
Skräcken har gripit mig.
22 Finns det ingen balsam* i Gilead?+
Finns det ingen läkare där?+
Varför har då mitt stackars folk* inte tillfrisknat?+
Fotnoter
^ Syftar på himlakropparna.
^ Eller möjligen ”tranan”.
^ Eller ”undervisning”.
^ Eller ”skrivarnas”.
^ Eller ”falska griffel”.
^ Eller ”Slarvigt försöker de läka mitt folks benbrott”.
^ Ordagrant ”sjukt”.
^ Ordagrant ”dottern mitt folk”. Dotter är en poetisk personifikation som kanske användes för att uttrycka medkänsla eller sympati.
^ Ordagrant ”dottern mitt folk”. Dotter är en poetisk personifikation som kanske användes för att uttrycka medkänsla eller sympati.
^ Eller ”lindrande salva”.
^ Ordagrant ”dottern mitt folk”. Dotter är en poetisk personifikation som kanske användes för att uttrycka medkänsla eller sympati.