Jesaja 24:1–23
24 Jehova tömmer landet och lämnar det öde.*+
Han vänder det upp och ner*+ och skingrar invånarna.+
2 Det ska bli lika för alla:
det ska gå folket som prästen,tjänaren som hans herre,tjänarinnan som hennes matmor,köparen som säljaren,långivaren som låntagaren,borgenären som gäldenären.+
3 Landet ska tömmas fullständigt,det ska plundras helt och hållet,+för Jehova har talat.
4 Landet sörjer*+ och vissnar.
Den bördiga marken försmäktar och tynar bort.
De framstående i landet försmäktar.
5 Landet har orenats av sina invånare,+för de har överträtt lagen,+ändrat föreskrifterna+och brutit det bestående* förbundet.+
6 Därför förtär förbannelsen landet,+de som bor där hålls ansvariga.
Därför har invånarna blivit få,nästan inga människor är kvar.+
7 Det nya vinet sörjer,* vinstocken vissnar,+alla som förr var glada suckar.+
8 Borta är tamburinernas glada ljud,de festandes glädje har tystnat,lyrans muntra toner har försvunnit.+
9 De dricker vin utan att sjunga,de starka dryckerna ger en bitter eftersmak.
10 Den övergivna staden har rivits ner,+alla hus är igenbommade och ingen kommer in.
11 Man ropar på gatorna för att det inte finns något vin.
All glädje har försvunnit,landets jubel är borta.+
12 Staden ligger i ruiner,porten har slagits i spillror.+
13 Så här ska det vara för mitt folk i landet, bland de andra folken:
De ska bli som de sista oliverna på olivträdet,+som det sista man samlar in efter druvskörden.+
14 De ska häva upp sin röst,de ska ropa av glädje.
Från havet* ska de förkunna Jehovas storslagenhet.+
15 De ska lovprisa Jehova från ljusets område,*+på öarna i havet ska de lovprisa Jehovas, Israels Guds, namn.+
16 Från jordens yttersta ände hör vi sånger:
”Prisa* den Rättfärdige!”+
Men jag säger: ”Jag tynar bort, jag tynar bort!
Så fruktansvärt! Förrädarna förråder!
Förrädarna handlar förrädiskt, ja, de förråder.”+
17 Förskräckelse, fallgropar och fällor väntar dig, du som bor i landet.+
18 Den som flyr undan ljudet av förskräckelsen ska falla i fallgropen,och den som kommer upp ur fallgropen ska fångas i fällan.+
För dammluckorna i höjden ska öppnasoch landets grundvalar skakas.
19 Landet har fallit isär,landet har skakats om,landet vrider sig i kramper.+
20 Landet raglar som en drucken,svajar fram och tillbaka som en koja i vinden.
Dess synder vilar tungt på det,+det ska falla och aldrig resa sig igen.
21 Den dagen ska Jehova straffa höjdens arméer i höjdenoch jordens kungar på jorden.
22 Och de ska samlas ihopsom fångar i en grop,de ska stängas in i fängelsehålan.
Efter många dagar ska uppmärksamheten riktas mot dem.
23 Fullmånens sken förbleknar,den strålande solen kommer på skam,+för arméernas Jehova har blivit kung+ på Sions berg+ och i Jerusalem,hans härlighet lyser inför hans folks äldste.*+
Fotnoter
^ Eller ”Han förvrider dess yta”.
^ Eller ”jorden och lämnar den öde”.
^ Eller möjligen ”torkar bort”.
^ Eller ”forntida”.
^ Eller möjligen ”torkar bort”.
^ Eller ”Från väster”.
^ Eller ”från öster”.
^ Eller ”Prydnad för”.
^ Ordagrant ”inför hans äldste”.