Job 17:1–16
17 Mitt livsmod* är brutet, mina dagar slocknar,graven väntar mig.+
2 Jag är omgiven av hånfulla människor,+jag tvingas se* deras upproriska handlande.
3 Ta emot min pant och förvara den hos dig.
Vem annars skulle med ett handslag gå i borgen för mig?+
4 Du har dolt förståndet för dem.*+
Låt dem därför inte triumfera.
5 Han delar med sig till sina vänner,samtidigt som hans egna barn blir försummade.*
6 Gud har gjort mig till en som man hånskrattar åt,*+jag har blivit en som man spottar i ansiktet.+
7 Mina ögon fördunklas av sorg,+jag är bara en skugga av mitt forna jag.
8 De rättrådiga stirrar förvånat på detta,och den oskyldige blir upprörd över de gudlösa.*
9 Den rättfärdige håller fast vid sin väg,+och den oskyldige* blir starkare och starkare.+
10 Men kom ni och fortsätt argumentera,för hittills har ingen av er sagt något vist.+
11 Mina dagar är räknade;+mina planer, mitt hjärtas önskningar, har krossats.+
12 De gör natt till dag och säger:
’Eftersom det är mörkt är ljuset nära.’
13 Om jag väntar lite till blir graven* mitt hem,+i mörkret+ ska jag bädda min säng.
14 Till graven+ ska jag ropa: ’Du är min far!’,till larverna: ’Min mor och min syster!’
15 Var är då mitt hopp?+
Vem kan se något hopp för mig?
16 Det* försvinner bakom gravens* låsta portar,när vi tillsammans stiger ner i stoftet.”+
Fotnoter
^ Ordagrant ”Min ande”.
^ Eller ”mitt öga tvingas vila på”.
^ Eller ”deras hjärta”.
^ Eller ”hans egna barns ögon tynar bort”.
^ Ordagrant ”ett ordspråk”.
^ Eller ”avfällingarna”.
^ Ordagrant ”den som har rena händer”.
^ Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
^ Dvs. hans hopp.
^ Eller ”Sheols”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.