Josua 11:1–23
11 När Jabin, kungen i Hasor, fick höra det sände han bud till Jobab, kungen i Madon,+ och till kungen i Simron, kungen i Aksaf,+
2 kungarna i den norra bergstrakten, dem på slätterna* söder om Kịnneret, dem i Shefẹla och i Dors+ högland i väster,
3 kanaanéerna+ i öster och väster, amoréerna,+ hettiterna, perisséerna och jebuséerna i bergstrakten och hivéerna+ vid foten av Hermon+ i området Mispa.
4 Så de drog ut med sina arméer, en enorm styrka. De var lika många som sandkornen på havets strand, och de hade ett stort antal hästar och stridsvagnar.
5 Alla kungarna bestämde sig för att samlas, och de kom till Meroms vatten och slog läger där för att strida mot Israel.
6 Då sa Jehova till Josua: ”Var inte rädd för dem,+ för vid den här tiden i morgon överlämnar jag dem åt er, och ni ska slå dem. Du ska skära av hälsenorna på deras hästar+ och bränna upp deras vagnar.”
7 Och Josua och alla soldaterna överrumplade dem och anföll dem vid Meroms vatten.
8 Jehova gav dem i Israels hand,+ och de besegrade dem och förföljde dem ända till det stora Sidon+ och Mịsrefot-Mạjim+ och Mispedalen i öster, och de slog dem så fullständigt att ingen överlevde.+
9 Josua gjorde sedan precis som Jehova hade sagt: han skar av hälsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar.+
10 Josua vände även tillbaka och intog Hasor, och han dödade kungen med svärd,+ för Hasor hade varit den främsta staden i alla dessa kungariken.
11 De slog alla i staden med svärd och dödade dem.*+ Inget som andades lämnades kvar.+ Sedan brände han ner Hasor.
12 Josua intog alla de här kungarnas städer och slog kungarna med svärd.+ Han dödade dem,*+ precis som Jehovas tjänare Mose hade befallt.
13 Men Israel brände inte ner någon av städerna på kullarna, förutom Hasor, som var den enda staden Josua brände ner.
14 Bytet och boskapen från de här städerna behöll israeliterna.+ Men människorna slog de med svärd tills de hade förintat dem.+ De lät inget som andades finnas kvar.+
15 Precis som Jehova hade befallt sin tjänare Mose, så befallde Mose Josua,+ och så gjorde Josua. Han gjorde allt som Jehova hade befallt Mose.+
16 Josua erövrade allt detta land: bergstrakten, hela Negev,+ hela landet Gosen, Shefẹla,+ Ạraba+ och Israels bergstrakt och bergsutlöpare,*
17 från berget Halak, som vetter mot Seir, ända till Baal-Gad+ i Libanondalen vid foten av berget Hermon.+ Han tillfångatog alla kungarna och besegrade och dödade dem.
18 Josuas krig mot dessa kungar pågick under lång tid.
19 Ingen stad slöt fred med israeliterna, utom Gịbeon, där hivéerna bodde.+ Alla andra städer erövrade de i strid.+
20 Det var Jehova som tillät att deras hjärtan blev hårda,+ så att de förde krig mot Israel och kunde dödas* utan att få nåd.+ De skulle tillintetgöras, precis som Jehova hade befallt Mose.+
21 Vid den tiden utplånade Josua anakiterna+ i bergstrakten, i Hebron, Debir, Anab och hela Judas och Israels bergstrakt. Josua utplånade* dem och deras städer.+
22 Det fanns inga anakiter kvar i israeliternas land. De fanns bara kvar+ i Gaza,+ Gat+ och Ashdod.+
23 Så tog Josua makten över hela landet, precis som Jehova hade lovat Mose.+ Josua gav det sedan som egendom* åt Israel, för att det skulle fördelas på stammarna.+ Och det var inte längre krig i landet.+
Fotnoter
^ Eller ”i Araba”.
^ Eller ”vigde dem åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Eller ”vigde dem åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Eller ”och dess Shefela”.
^ Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Eller ”vigde ... åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Ordagrant ”arvedel”.