Lukasevangeliet 10:1–42
Studienoter
Därefter: Händelserna i Lu 10:1 till 18:14 nämns inte av de andra evangelieskribenterna. Men de tar upp en del av ämnena som behandlas i dessa kapitel och nämner dem i samband med andra händelser, som inträffade i början av Jesus tjänst. Det verkar som att händelserna Lukas beskriver inträffade efter invigningshögtiden (eller lövhyddohögtiden) hösten år 32 v.t. (Se Tillägg A7.) Vid den här tiden hade Jesus börjat koncentrera sin tjänst längre söderut, till trakten kring Jerusalem och till Judeen och Pereen. Det var framför allt i detta område Jesus predikade under de sista sex månaderna av sin tjänst på jorden.
70: I en del tidiga handskrifter står det ”72”, och det antalet förekommer i en del översättningar. Men talet ”70” står i många andra tidiga, ansedda handskrifter, t.ex. Codex Sinaiticus från 300-talet samt Codex Alexandrinus och Codex Ephraemi Syri rescriptus, som båda är från 400-talet. Bibelforskare har föreslagit flera förklaringar till denna skillnad, men innebörden i själva budskapet påverkas inte av denna lilla skillnad i handskrifterna. Det finns en uppsjö av tidiga handskrifter och översättningar som är eniga på alla viktiga punkter och som bestyrker att Jesus skickade ut en stor grupp lärjungar två och två för att predika.
70 andra: Detta syftar tydligtvis på 70 lärjungar utöver de 12 apostlarna, som hade blivit övade och utsända vid ett tidigare tillfälle. (Lu 9:1–6)
sandaler: Det verkar som att detta syftar på ett extra par, för Jesus sa att de inte skulle ta med sig sandaler. Det var vanligt att man tog med ett extra par sandaler på en lång resa, eftersom sulorna på det ena paret skulle kunna slitas ut eller remmarna skulle kunna gå sönder. När Jesus gav liknande anvisningar vid ett tidigare tillfälle sa han att lärjungarna skulle ”ha sandaler på sig”, alltså det par som de brukade använda. (Mk 6:8, 9) Och som det står i Mt 10:9, 10 sa han till dem att inte ”skaffa” sandaler, dvs. inte skaffa fler par än det par som de redan hade på sig.
stanna inte för att hälsa på dem ni möter: Eller ”hälsa ingen med omfamningar längs vägen”. I vissa sammanhang kan det grekiska ordet aspạzomai (”hälsa”) ha inneburit mer än att säga ”hej” eller ”god dag”. Det kan även ha innefattat omfamningar och långa samtal, sådant som är vanligt när vänner träffas. Jesus ville inte att hans lärjungar skulle vara otrevliga. Han ville betona att de skulle undvika att bli distraherade och i stället använda tiden på bästa sätt. Profeten Elisa gav en liknande anvisning till sin medhjälpare Gehasi. (2Ku 4:29) I båda fallen var uppdragen brådskande, så det fanns ingen tid att förlora.
fridens vän: Ordagrant ”fridens son”. Även om detta skrevs på grekiska återspeglar ordalydelsen ett hebreiskt idiom som förmedlar tanken på en person som är fridsam och som älskar frid. I det här sammanhanget syftar det på någon som vill bli försonad med Gud och som tar till sig av dessa ”goda nyheter om frid”, vilket ger honom frid med Gud. (Apg 10:36)
Flytta inte från hus till hus: Vid ett tidigare tillfälle gav Jesus liknande anvisningar till de 12 apostlarna. (Mt 10:11; Mk 6:10; Lu 9:4) Nu säger han till de 70 förkunnarna att när de kommer till en stad ska de stanna i det hus där de tas emot gästfritt. De skulle alltså inte flytta från hus till hus och leta efter det hem där de kunde få flest bekvämligheter och materiella förmåner. De skulle visa att sådana saker var mindre viktiga jämfört med uppdraget att förkunna.
torkar vi av oss: Se studienot till Lu 9:5.
kommer det att bli lättare för Sodom: Det Jesus säger tyder på att åtminstone några av dem som dödades i Sodom och Gomorra kommer att bli uppväckta på den dagen, dvs. under domens dag. (Mt 10:15; 11:22, 24; Lu 10:14) I så fall kommer de att ingå bland ”de orättfärdiga” som kommer att uppstå. (Apg 24:15) Det är Jehova, ”hela jordens domare”, och hans son, Jesus, som kommer att avgöra vilka av dem som bodde i Sodom och Gomorra som får uppstå. (1Mo 18:25; Joh 5:22; se också studienot till Joh 5:29.)
Tyros och Sidon: Dessa två städer låg inte på judiskt område, utan vid Medelhavskusten i Fenicien. (Se Tillägg B10.)
himlen: Se studienot till Mt 11:23.
graven: Se studienot till Mt 11:23.
70: Se studienot till Lu 10:1.
Jag ser redan hur Satan har fallit ner som en blixt från himlen: Jesus syftar tydligtvis på en framtida händelse. När han säger att han ser Satan bli utkastad ur himlen är det som om det redan hade hänt. I Upp 12:7–9 beskrivs kriget i himlen och förbinder Satans fall med att det messianska riket föds. De 70 lärjungarna, som bara var ofullkomliga människor, hade precis fått kraft av Gud att driva ut demoner. Så det Jesus säger betonar hur säkert det var att Satan och hans demoner skulle bli besegrade i det framtida kriget. (Lu 10:17)
ormar och skorpioner: I det här sammanhanget använder Jesus dessa djur som en symbol för sådant som var skadligt. (Jämför Hes 2:6.)
för små barn: Se studienot till Mt 11:25.
Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 6:5, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)
hjärta ... själ ... styrka ... sinne: En man som var expert på lagen citerar 5Mo 6:5, där den hebreiska grundtexten använder tre ord: hjärta, själ och styrka. Men i Lukas skildring, som är skriven på grekiska, använder mannen fyra ord: hjärta, själ, styrka och sinne. Det mannen säger visar att man på Jesus tid brukade använda fyra grekiska ord för att återge de tre hebreiska orden. (För en mer ingående förklaring, se studienot till Mk 12:30.)
hela din själ: Eller ”hela ditt väsen (liv)”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)
medmänniska: Eller ”nästa”. (Se studienot till Mt 22:39.)
en samarier: Judarna såg i allmänhet ner på samarierna och vägrade att ha med dem att göra. (Joh 4:9) Vissa judar använde till och med ordet ”samarier” som skällsord. (Joh 8:48) En rabbi som citeras i Mishna säger: ”Den som äter samariernas bröd är som en som äter fläskkött.” (Shebiith 8:10) Många judar skulle inte godta en samariers vittnesmål eller ta emot hjälp från en samarier. Jesus visste att de flesta judar föraktade samarierna, och han fick fram en viktig poäng i den liknelse som är känd som den barmhärtige, eller medmänsklige, samariern.
hällde olja och vin på hans sår ... förband såren: Läkaren Lukas återger Jesus liknelse väldigt detaljerat, och hans beskrivning av hur samariern behandlade mannens sår stämmer med vad som var praxis på den tiden. Både olja och vin var vanliga huskurer som man använde när man skötte om sår. Ibland baddade man såren med olja för att mjuka upp dem. (Jämför Jes 1:6.) Dessutom har vin ett visst medicinskt värde som antiseptiskt eller milt desinficerande medel. Lukas berättar också att man förband såren, något som förhindrade att de blev värre.
ett värdshus: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”en plats där alla tas emot eller släpps in”. De som reste kunde få husrum åt sig själva och sina djur på ett sådant ställe. Värdshusvärdarna försåg de resande med vissa förnödenheter, och de kunde mot betalning ta hand om personer som lämnades i deras omvårdnad.
denarer: Se Ordförklaringar och Tillägg B14.
Den som visade medkänsla: Mannen som var expert på lagen kanske inte ville använda ordet ”samarier”. I vilket fall som helst gör hans svar tillsammans med Jesus avslutande kommentar att lärdomen i liknelsen blir tydlig: en sann medmänniska är den som visar medkänsla.
en by: Avser tydligtvis Betania, en by på Olivbergets östsydöstra sluttning, ca 3 km från Jerusalem. (Se studienot till Joh 11:18.) Det var här som Marta, Maria och Lasarus bodde. När Jesus var i Galileen bodde han i Kapernaum (Mk 2:1), och när han var i Judeen brukade han bo i Betania.
Marta: Det är bara Marta som nämns i samband med att Jesus togs emot som gäst i huset. Marta tog vanligtvis ledningen (Lu 10:40; Joh 11:20), vilket tyder på att hon var Marias storasyster (Lu 10:39).
Men det är bara några få saker som behövs, eller bara en: Vissa gamla handskrifter har en kortare lydelse som kan återges: ”Men bara en sak behövs.” Den lydelsen förekommer i en del översättningar. Men lydelsen som används i huvudtexten i denna översättning har starkt stöd i handskrifterna. Oavsett vilken lydelse man förordar är grundtanken i det Jesus säger densamma: man ska prioritera andliga intressen. Jesus berömmer sedan Maria för att hon har prioriterat det andliga och därigenom valt ”det bästa”.
det bästa: Ordagrant ”den goda delen”. I Septuaginta används det grekiska ordet merịs, som ordagrant betyder ”del”, om en portion, eller andel, mat (1Mo 43:34; 5Mo 18:8) samt om en ”andel” i andligt avseende (Ps 16:5; 119:57). ”Det bästa” i Marias fall innefattade att hon fick ta emot andlig mat från Guds son.
Media
Vargarna (Canis lupus) i Israel är rovdjur som är särskilt aktiva på natten. (Hab 1:8) Vargar är vildsinta, glupska, djärva och giriga, och de dödar ofta fler får än de kan äta upp eller släpa med sig. I Bibeln används ofta djur och deras karakteristiska drag och beteenden för att illustrera både bra och dåliga egenskaper. I profetian som Jakob uttalade på sin dödsbädd sägs det att Benjamin river som en varg. (1Mo 49:27) Men i de flesta fall används vargen för att beskriva dåliga egenskaper, t.ex. grymhet, girighet, ondska och slughet. Några av dem som liknas vid vargar är falska profeter (Mt 7:15), de som ondskefullt motarbetar den kristna tjänsten (Mt 10:16; Lu 10:3) och falska lärare som skulle hota den kristna församlingen inifrån (Apg 20:29, 30). Herdar var väl medvetna om hur farliga vargarna var. Jesus talade om ”en anställd arbetare” som såg vargen komma men övergav fåren och flydde. Men Jesus är inte som den anställde arbetaren som inte brydde sig om fåren, utan han är ”den gode herden” som ”ger sitt liv för fåren”. (Joh 10:11–13)
Forntida hebréer använde käppar och stavar på flera sätt: som stöd (2Mo 12:11; Sak 8:4; Heb 11:21), till försvar och skydd (2Sa 23:21), till tröskning (Jes 28:27) och för att skörda oliver (5Mo 24:20; Jes 24:13), bara för att nämna några exempel. Matpåsar tillverkades ofta av skinn och bars över axeln. De brukade användas av herdar, lantbrukare och andra och var praktiska när man reste. Där lade man inte bara mat, utan också kläder och annat. När Jesus skickade i väg sina apostlar på en predikotur gav han dem anvisningar som gällde bland annat stavar och matpåsar. Apostlarna skulle inte skaffa något extra, för Jehova skulle ge dem vad de behövde. På det sättet kunde de undvika att bli distraherade. (Se studienoter till Lu 9:3 och 10:4 om anvisningarna som Jesus gav om detta.)
Den här vyn över den norra delen av Galileiska sjön har filmats från utsiktspunkten Ofir, på östra sidan av sjön. Korasin (2) låg bara omkring 3 km från den plats där man förmodar att dåtidens Kapernaum (1) låg, den stad som Jesus tydligtvis använde som utgångspunkt för sin mer än två år långa tjänst i Galileen. Apostlarna Petrus och Andreas bodde i Kapernaum, och Matteus skattekontor låg i eller i närheten av den staden. (Mk 1:21, 29; 2:1, 13, 14; 3:16; Lu 4:31, 38) Petrus och Andreas och även Filippus kom ursprungligen från Betsaida (3). (Joh 1:44) Jesus utförde många underverk i dessa tre städer eller i trakten omkring dem. (Se Tillägg A7-D, Karta 3B, och A7-E, Karta 4.)
Vägen (1) vi ser i den här korta filmen följer förmodligen ungefär samma rutt som den forntida väg som förband Jerusalem med Jeriko. Den vägen var över 2 mil lång och slingrade sig brant nerför, eftersom Jerusalem ligger 1 000 m högre än Jeriko. Rån och överfall förekom ofta i detta karga och obebodda område, och därför posterade man en garnison där för att skydda de resande. Den romerska staden Jeriko (2) låg där vägen kom ut från Judeens vildmark. Det gamla Jeriko (3) låg ungefär 2 km från den romerska staden.
Sedan långt tillbaka har olivolja varit en basvara för de flesta i Medelhavsområdet. De använder det i mat, som medicin, som bränsle och även som skönhetsmedel och i parfymer. Fruktköttet i en mogen oliv innehåller mellan 20 och 30 procent olja. Man brukade mortla mogna oliver för att utvinna fin olivolja. Sådan olja användes i lamporna i tälthelgedomen. (2Mo 27:20, 21) Större kvantiteter oliver kunde krossas till en pasta med hjälp av en kvarnsten (1). Sedan lade man pastan i säckar eller på runda vävda tygstycken som man staplade på varandra, och till sist placerade man en tyngd på allt (2). Tyngden pressade ur en vätska ur pastan. När oljan hade lagt sig ovanpå vätskan, var den lätt att avskilja (3). Jesus anspelade på att man brukade använda olja i medicinska syften i en av sina liknelser. Han berättade att den medmänsklige samariern hällde olja på såren som en jude hade fått efter ett överfall. (Lu 10:34) Jakob nämnde också olja för att illustrera den hjälp som de äldste ger för att en andligt sjuk person ska bli frisk igen. Deras vänliga råd från Bibeln och deras böner kan trösta en person och hjälpa honom att få en bra relation till Jehova igen. (Jak 5:14, 15)