Lukasevangeliet 15:1–32

15  Alla skatteindrivare och syndare brukade samlas runt Jesus för att lyssna på honom.+  Och både fariséer och skriftlärda gick omkring och muttrade: ”Den där mannen tar emot syndare och äter med dem.”+  Då berättade han den här liknelsen för dem:  ”Tänk er att någon av er har 100 får och märker att ett har försvunnit. Visst skulle han lämna kvar de 99 andra i vildmarken och leta efter det förlorade fåret tills han hittar det?+  Och när han hittar det blir han glad och lägger det på sina axlar.  När han kommer hem kallar han på sina vänner och grannar och säger: ’Kom och dela min glädje, för jag har hittat fåret som hade gått vilse.’+  Jag säger er: På samma sätt blir det mer glädje i himlen över en enda syndare som ångrar sig*+ än över 99 rättfärdiga som inte har behov av någon ånger.*+  Eller tänk er en kvinna som har tio silvermynt och tappar bort ett av dem. Skulle hon inte tända en lampa och sopa hela huset och leta överallt tills hon hittar det?  Och när hon hittar det kallar hon på sina vänner* och grannar och säger: ’Kom och dela min glädje, för jag har hittat silvermyntet som jag hade tappat bort.’ 10  Jag säger er: På samma sätt gläder sig Guds änglar över en enda syndare som ångrar sig.”*+ 11  Sedan sa han: ”En man hade två söner. 12  Och den yngste sa: ’Pappa, ge mig min del av arvet i förskott.’ Då delade han upp sina tillgångar mellan dem. 13  Några dagar senare tog den yngste sonen allt han ägde och reste till ett avlägset land, och där festade han upp hela sitt arv. 14  När han inte hade något kvar blev det svält i hela landet, och han fick det mycket svårt. 15  Det gick så långt att han började arbeta för en av landets invånare, som skickade ut honom på fälten för att vakta svin.+ 16  Och han ville så gärna äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något att äta. 17  När han hade tagit sitt förnuft till fånga tänkte han: ’De som arbetar för min pappa har ju bröd i överflöd medan jag håller på att svälta ihjäl! 18  Nu reser jag tillbaka hem och säger: ”Pappa, jag har syndat mot Gud* och mot dig. 19  Jag förtjänar inte längre att kallas din son. Låt mig bara få bli som en av dina arbetare.”’ 20  Så han gav sig av hemåt igen. Redan på långt håll fick hans far syn på honom, och han fylldes av medkänsla och sprang fram och kramade och kysste sin son. 21  Då sa sonen till honom: ’Pappa, jag har syndat mot Gud och mot dig.+ Jag förtjänar inte längre att kallas din son.’ 22  Men hans far sa till sina tjänare: ’Skynda er att hämta fina kläder, de finaste vi har, och klä honom i dem och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter. 23  Hämta också den gödda kalven och slakta den* så att vi kan äta och fira, 24  för min son var död men har fått liv igen,+ han var förlorad men kom tillbaka.’* Och sedan började festen.+ 25  Under tiden hade den äldste sonen varit ute på fältet. När han var på väg hem och närmade sig huset hörde han musik och dans. 26  Då kallade han på en av tjänarna och undrade vad det var frågan om. 27  Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat den gödda kalven för att fira att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ 28  Då blev han arg och ville inte gå in, och hans far kom ut och försökte vädja till honom. 29  Men han svarade: ’Här har jag slitit som en slav för dig i åratal, och jag har alltid gjort som du har velat. Men du har inte ens gett mig en killing så att jag kunde ha en fest med mina vänner. 30  Och så kommer han, den där sonen som har slösat bort dina tillgångar tillsammans med prostituerade, och då slaktar du den gödda kalven för honom.’ 31  Då sa hans far till honom: ’Min son, du har alltid varit här hos mig, och allt mitt är ditt. 32  Men vi var bara tvungna att fira, för vi blev så glada. Din bror som var död har ju fått liv igen, han var förlorad men kom tillbaka.’”*

Fotnoter

Eller ”sinnesändring”.
Eller ”ändrar sinne”.
Eller ”väninnor”.
Eller ”ändrar sinne”.
Ordagrant ”himlen”.
Eller ”frambär den som offer”.
Eller ”men är återfunnen”.
Eller ”men är återfunnen”.

Studienoter

den här liknelsen: Eller ”det här bildspråket”. (Se studienot till Mt 13:3.)

tio: Som det framkommer i studienoten till silvermynt i den här versen var ett sådant silvermynt värt omkring en dagslön. Men det här borttappade myntet kan ha varit särskilt värdefullt för kvinnan därför att det ingick i en uppsättning av tio mynt, kanske en släktklenod eller ett smycke. Hon behövde tända en lampa när hon skulle leta efter det, för även om det fanns ett fönster i huset var det i regel ganska litet. Hus på den tiden hade vanligtvis lergolv, så kvinnan sopade golvet för att hitta myntet.

silvermynt: Ordagrant ”drakmer”. Drakman var ett grekiskt silvermynt. Vid tiden för Jesus tjänst på jorden vägde drakman förmodligen omkring 3,4 g. Under det första århundradet ansåg grekerna att drakman var likvärdig med denaren, medan den romerska staten officiellt beräknade drakmans värde till tre fjärdedels denar. Judarna betalade en årlig tempelskatt på två drakmer (en dubbeldrakma). (Se studienot till Mt 17:24, Ordförklaringar under ”Drakma” och Tillägg B14.)

silvermyntet: Ordagrant ”drakman”. (Se studienot till Lu 15:8, Ordförklaringar under ”Drakma” och Tillägg B14.)

En man hade två söner: Liknelsen om den förlorade sonen är unik på flera sätt. Det är en av Jesus längsta liknelser. Ett utmärkande drag är att det är en familjerelation som beskrivs. I andra liknelser använder Jesus ofta livlösa saker, som olika slags säd och jordmåner eller den opersonliga relationen mellan en herre och hans tjänare. (Mt 13:18–30; 25:14–30; Lu 19:12–27) Men i den här liknelsen lyfter Jesus fram den nära relation som en pappa har till sina söner. Många som hör den här berättelsen har kanske inte en sådan varm och omtänksam pappa. Den här liknelsen målar upp en bild av den djupa medkänsla och kärlek som vår himmelske Far känner för sina barn här på jorden, både för dem som stannar hos honom och dem som vänder tillbaka till honom efter att ha kommit på avvägar.

den yngste: Enligt Moses lag fick den förstfödde en dubbel del av arvet. (5Mo 21:17) I den här liknelsen fick alltså den yngre sonen hälften så mycket som sin storebror.

festade han upp: Eller ”levde han slösaktigt (ansvarslöst) och gjorde av med”. Ett besläktat grekiskt ord för ”slösaktigt (ansvarslöst)” används i Ef 5:18; Tit 1:6; 1Pe 4:4 och syftar då på att leva hämningslöst eller vilt. Det grekiska ord som kan återges med frasen ”gjorde av med” betyder ordagrant ”skingra (i olika riktningar)”. (Lu 1:51; Apg 5:37) I Mt 25:24, 26 har samma ord återgetts med ”tröska” (vilket man gjorde genom att kasta upp säd i luften). Här används det i betydelsen att kasta bort pengar, att slösa.

vakta svin: Enligt lagen var svin orena djur, så det var förödmjukande för en jude att ha detta arbete. (3Mo 11:7, 8)

fröskidorna: Fröskidorna, eller baljorna, som växer på johannesbrödträdet är läderartade och glänsande brunvioletta, och som deras grekiska namn (kerạtion, ”litet horn”) antyder liknar de till formen ett böjt horn. Det är vanligt än i dag att man använder dessa fröskidor som foder till hästar, kor och svin. Den unge mannen ville till och med äta det som svinen åt, vilket visar hur lågt han hade sjunkit. (Se studienot till Lu 15:15.)

mot dig: Eller ”inför dig”, ”i dina ögon”. Den grekiska prepositionen enọ̄pion, som ordagrant betyder ”inför”, ”i [någons] ögon”, används på ett liknande sätt i 1Sa 20:1 i Septuaginta. I den versen frågar David Jonatan: ”På vilket sätt har jag syndat mot din far?”

arbetare: När den yngste sonen kom hem hade han tänkt be sin pappa om att betrakta honom som en arbetare, inte som en son. En sådan arbetare var inte ens medlem av hushållet, som tjänarna var, utan var en utomstående som oftast lejdes för en dag i taget. (Mt 20:1, 2, 8)

kysste sin son: Eller ”kysste sin son ömt”. Det verkar som att det grekiska ord som har återgetts med ”kysste” står i en form som anger eftertryck och är besläktat med verbet filẹō. Ibland återges det verbet med ”kyssa” (Mt 26:48; Mk 14:44; Lu 22:47), men oftast betyder det ”älska”, ”tycka mycket om” (Joh 5:20; 11:3; 16:27). När pappan i liknelsen tog emot sin ångerfulle son på detta varma och vänliga sätt visade han att han välkomnade honom med öppna armar.

kallas din son: En del handskrifter lägger till: ”Låt mig bli som en av dina arbetare”, men den nuvarande lydelsen har stöd i flera tidiga, väl ansedda handskrifter. En del forskare menar att detta tillägg gjordes för att versen skulle bli mer lik Lu 15:19.

kläder ... ring ... sandaler: Det här var inga vanliga kläder, utan de finaste de hade. Det kan ha varit en rikt broderad dräkt av det slag som man erbjöd en ärad gäst. Och när sonen fick en ring på fingret var det en symbol för pappans tillgivenhet och kärlek och för den ära, värdighet och status som sonen fick tillbaka. Tjänare hade vanligtvis inte ringar eller sandaler. Så pappan visade tydligt att hans son var välkommen tillbaka som en fullvärdig medlem av familjen.

slösat bort: Eller ”förtärt”. Det grekiska ord som används ger en målande beskrivning av hur den yngre sonen slösade bort pappans tillgångar.

Media

Herden och hans får
Herden och hans får

Herdens liv var inte lätt. Han var utsatt för både hetta och köld och hade många sömnlösa nätter. (1Mo 31:40; Lu 2:8) Han försvarade fåren från rovdjur, som lejon, vargar och björnar, och skyddade dem från tjuvar. (1Mo 31:39; 1Sa 17:34–36; Jes 31:4; Am 3:12; Joh 10:10–12) Herden hindrade hjorden från att skingras (1Ku 22:17), letade efter bortsprungna får (Lu 15:4), bar svaga och trötta lamm i sin famn (Jes 40:11) eller på sina axlar och tog hand om sjuka och skadade får (Hes 34:3, 4; Sak 11:16). När Bibeln talar om herden och hans omsorg om fåren är det inte alltid bokstavliga herdar det handlar om. Jehova liknas till exempel vid en herde som älskar och tar hand om sina får, dvs. sitt folk. (Ps 23:1–6; 80:1; Jer 31:10; Hes 34:11–16; 1Pe 2:25) Jesus kallas ”fårens store herde” (Heb 13:20) och ”den högste herden”, och under hans ledning är tillsyningsmännen i den kristna församlingen herdar för Guds hjord, en uppgift som de utför villigt, osjälviskt och uppriktigt. (1Pe 5:2–4)

Fröskidor
Fröskidor

De här fröskidorna växer på johannesbrödträdet (Ceratonia siliqua), ett vackert, vintergrönt träd som är allmänt förekommande i Israel och i hela Medelhavsområdet. Trädet kan bli 9 m högt. Fröskidorna, eller baljorna, är mellan 15 och 25 cm långa och ca 2,5 cm breda. När de mognar skiftar de färg, från gröna till brunvioletta, och de ser ut som glänsande läder. Inuti baljorna finns det flera ärtliknande frön omgivna av ett sött och klibbigt fruktkött. Dessa fröskidor används än i dag som foder till hästar, nötkreatur och svin.