kejsar: Eller ”Caesar”. Det grekiska ordet kaisar motsvarar latinets caesar. (Se Ordförklaringar under ”Kejsare”.) Namnet Augustus är ett latinskt ord som betyder ”den gudomligt upphöjde”. Gajus Octavianus, den förste romerske kejsaren, fick detta namn som titel av den romerska senaten år 27 f.v.t. I och med det blev han känd som kejsar Augustus. Den förordning han utfärdade resulterade i att Jesus föddes i Betlehem, vilket uppfyllde det som var förutsagt i Bibeln. (Dan 11:20; Mik 5:2)

alla i riket: Eller ”alla i hela världen”. Ordagrant ”den bebodda jorden”. I vid bemärkelse syftar det grekiska ord som översatts med ”alla i riket” (oikoumẹnē) på hela jorden som människornas hem. (Lu 4:5; Apg 17:31; Rom 10:18; Upp 12:9; 16:14) Under det första århundradet användes det här ordet också om det vidsträckta romerska riket, som judarna var kringspridda i. (Apg 24:5)

skulle registreras: Anledningen till att Augustus utfärdade den här förordningen var förmodligen att en registrering, dvs. en folkräkning, skulle hjälpa honom att kräva skatt av sina undersåtar samt inkalla män till militärtjänst. I och med detta uppfyllde han tydligtvis profetian i Daniel där det talas om en härskare ”som sänder ut en indrivare genom det praktfulla riket”. Daniel förutsade också att det skulle hända något av avgörande betydelse när denne härskare hade blivit ersatt av näste styresman, en som skulle vara ”en föraktad man”. Under hans styre skulle ”förbundets ledare”, dvs. Messias, ”krossas”, alltså bli dödad. (Dan 11:20–22) Jesus avrättades när Augustus efterträdare, Tiberius, hade börjat härska.

Quirinius ... ståthållare i Syrien: Publius Sulpicius Quirinius var en framstående romersk senator, och han omnämns bara en gång i Bibeln. Forskare menade till en början att han bara tjänade som ståthållare över den romerska provinsen Syrien under en kort period omkring år 6 v.t., då det bröt ut ett uppror i samband med en folkräkning. Därför kritiserade man uppgifterna i den här versen och ifrågasatte Lukas skildring. Man hävdade även att Quirinius var ståthållare år 6 eller 7 v.t., dvs. flera år efter Jesus födelse. Men 1764 upptäcktes en inskription som ger starkt stöd för att Quirinius tjänade som ståthållare (eller legat) i Syrien under två skilda perioder. Och med hjälp av uppgifter från andra inskriptioner har en del historiker dragit slutsatsen att Quirinius första period som ståthållare i Syrien inföll före vår tideräkning. Det var tydligtvis under denna period som den första registreringen utfördes, den som nämns i versen. Kritiker bortser dessutom från tre viktiga fakta. För det första nämner Lukas att det gjordes mer än en folkräkning och hänvisar till den ”första registreringen”. Han var tydligtvis medveten om att det gjordes en senare registrering, som inföll omkring år 6 v.t. Denna registrering omnämns både av Lukas i Apostlagärningarna (5:37) och av Josefus. För det andra utesluter Bibelns kronologi möjligheten att Jesus föddes under Quirinius andra period som ståthållare. Däremot stämmer kronologin med att Jesus föddes under Quirinius första period, som inföll någon gång mellan år 4 och år 1 f.v.t. För det tredje är Lukas känd för att vara en tillförlitlig historiker, och många av de händelser han skildrar inträffade under hans egen livstid. (Lu 1:3) Han var dessutom inspirerad av helig ande. (2Ti 3:16)

gav sig av från ... Galileen: Det låg en stad med namnet Betlehem bara 11 km från Nasaret, men profetian sa tydligt att Messias skulle komma från ”Betlehem Efrata”. (Mik 5:2) Detta Betlehem, som omnämns som Davids stad, låg i söder, i Judeen. (1Sa 16:1, 11, 13) Avståndet mellan Nasaret och Betlehem Efrata är omkring 110 km fågelvägen. Men den egentliga färdvägen, som löpte genom Samarien (baserat på dagens vägnät), kan ha varit uppemot 150 km. Den gick genom bergig terräng, och den krävande resan måste ha tagit flera dagar.

förstfödde: Det här uttrycket visar att Maria fick fler barn efter Jesus. (Mt 13:55, 56; Mk 6:3)

krubba: Det grekiska ordet för ”krubba” i den här versen är fạtnē, som betyder ”foderplats”. Det kan syfta på en behållare för foder, men det grekiska ordet kan också avse ett stall. I det här sammanhanget syftar det tydligtvis på behållaren för foder. Bibeln säger inget om krubban var utomhus eller inomhus eller om den hörde ihop med ett stall.

värdshuset: Det grekiska ord som översatts med ”värdshuset” kan också återges med ”gästrummet”, som i Mk 14:14 och Lu 22:11.

herdar: Det fanns ett ständigt behov av får att offra i templet, så det är mycket möjligt att en del av fåren som föddes upp kring Betlehem var särskilt avsedda för det ändamålet.

bodde utomhus: Det grekiska uttrycket kommer från ett verb som kombinerar agrọs (”åker”, ”mark”) och aulẹ̄ (”plats utomhus”), så innebörden i ordet är att ”bo ute på fältet”, ”leva under bar himmel”, och innefattar tanken på att övernatta utomhus. Herdarna kunde föra ut fåren och låta dem beta på dagtid året runt. Men här sägs det att herdarna stannade ute med fåren över natten. Detta ger en fingervisning om tidpunkten för Jesus födelse. Den kalla och regniga årstiden i Israel börjar i mitten av oktober och varar i flera månader. I december har både Betlehem och Jerusalem ofta kalla nätter med frost. Det faktum att herdarna i Betlehem var utomhus på betesmarkerna nattetid pekar på att detta utspelade sig innan regntiden hade börjat. (Se Tillägg B15.)

Jehovas ängel: Se studienot till Lu 1:11 och Tillägg C3 introduktion; Lu 2:9.

Jehovas strålglans: Eller ”Jehovas härlighet”. De två första kapitlen i Lukas skildring innehåller flera anspelningar på uttryck och avsnitt i de hebreiska skrifterna som innehåller Guds namn. I de hebreiska skrifterna förekommer det hebreiska uttrycket för ”strålglans” (då översatt med ”härlighet”) tillsammans med tetragrammet mer än 30 gånger. Några exempel på detta är 2Mo 16:7; 40:34; 3Mo 9:6, 23; 4Mo 14:10; 16:19; 20:6; 1Ku 8:11; 2Kr 5:14; 7:1; Ps 104:31; 138:5; Jes 35:2; 40:5; 60:1; Hes 1:28; 3:12; 10:4; 43:4 och Hab 2:14. (Se studienoter till Lu 1:6; 1:9 och Tillägg C3 introduktion; Lu 2:9.)

Han är Messias: Ängeln använde tydligtvis den här titeln profetiskt, eftersom Jesus inte blev Messias förrän helig ande utgöts vid hans dop. (Mt 3:16, 17; Mk 1:9–11; Lu 3:21, 22)

Messias, Herren: Det grekiska uttrycket som här är återgivet med ”Messias, Herren” förekommer bara här i de kristna grekiska skrifterna. De grekiska orden christọs kỵrios kan ordagrant återges med ”Messias (eller Kristus) Herre”. Ängeln använde tydligtvis dessa titlar i profetisk bemärkelse, och hela frasen skulle alltså kunna översättas ”ska bli Messias, Herren”. (Se studienot till Han är Messias i den här versen.) Under inspiration förklarar Petrus i Apg 2:36 att Gud hade gjort Jesus ”till både Herre och Messias”. Men uttrycket som översatts med ”Messias, Herren” kan också uppfattas på andra sätt. Vissa forskare menar att det kan översättas ”den smorde Herren”. Andra menar att denna kombination av titlar betyder ”Herrens Messias (Kristus)”, en uppfattning som återspeglas i några få latinska och syriska översättningar av Lu 2:11. Ett liknande mönster kan man se i några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{5–8, 10} i Tillägg C). Där används uttrycket mashịach Jehowạh, dvs. ”Jehovas Messias”. Av dessa och andra skäl menar vissa att uttrycket i Lu 2:11 ska uppfattas på samma sätt som det grekiska uttryck som återges ”Jehovas smorde” i Lu 2:26.

och på jorden frid bland människor som han godkänner: I vissa handskrifter står det: ”och på jorden fred, välvilja mot människor”, vilket också återspeglas i vissa översättningar. Men den ordalydelse vi ser i Nya världens översättning har mycket starkare stöd i handskrifterna. Änglarnas budskap betyder inte att Gud visar välvilja mot alla människor, oavsett deras inställning eller handlingssätt. Det syftar i stället på de människor som kommer att få hans godkännande därför att de uppriktigt tror på honom och blir efterföljare till hans son. (Se studienot till människor som han godkänner i den här versen.)

människor som han godkänner: Ordagrant ”människor av välvilja”. Det ”godkännande” eller den ”välvilja” som nämns i änglarnas budskap kommer tydligtvis från Gud, inte från människor. Det grekiska ordet eudokịa kan också återges med ”välbehag”, ”godvilja”. Det besläktade verbet eudokẹō används i Mt 3:17; Mk 1:11 och Lu 3:22 (se studienoter till Mt 3:17; Mk 1:11), där Gud talar till sin son direkt efter hans dop. Detta verb förmedlar tanken på att ”godkänna”, ”vara mycket nöjd med”, ”se på med välbehag”, ”glädjas åt”. I linje med detta syftar uttrycket ”människor av välvilja” (anthrọ̄pois eudokịas) på människor som är godkända av Gud och som han tycker om, och det kan också återges med ”människor som han är mycket nöjd med”. Så änglarnas budskap var inte att Gud godkänner människor i allmänhet. Han godkänner människor som gläder honom, eftersom de visar uppriktig tro på honom och blir efterföljare till hans son. Det grekiska ordet eudokịa syftar i vissa fall på människors goda vilja, önskningar och motiv (Rom 10:1; Flp 1:15), men det används ofta om Guds välvilja, önskan eller avsikter (Mt 11:26; Lu 10:21; Ef 1:5, 9; 2Th 1:11). I Ps 51:18 i Septuaginta (50:20, LXX) används detta ord om Gud i frasen ”du är god”.

som Jehova har låtit oss få veta: Änglarna förmedlade budskapet, men herdarna förstod att det kom från Jehova Gud. I Septuaginta brukar det grekiska verb som har återgetts med ”har låtit ... få veta” användas som översättning av ett motsvarande hebreiskt verb i sammanhang där Jehova gör sin vilja känd för människor eller då människor vill veta vad som är hans vilja. På dessa ställen brukar tetragrammet användas i den hebreiska texten. (Ps 25:4; 39:4; 98:2; 103:6, 7) Därför är det rimligt att använda Guds namn när de judiska herdarna uttalar sig här i versen. (Se studienot till Lu 1:6 och Tillägg C1 och C3 introduktion; Lu 2:15.)

Jesus: Se studienot till Mt 1:21.

när de skulle renas: Dvs. då de skulle rena sig ceremoniellt för tillbedjan. Enligt den mosaiska lagen skulle en nybliven mamma rena sig i 40 dagar efter att ha fött en son. (3Mo 12:1–4) Denna anvisning förmedlade inte en nedsättande syn på kvinnor och barnafödande, utan belyste en viktig andlig sanning: genom barnafödande överförs Adams synd från en generation till nästa. Maria var inget undantag, även om vissa teologer hävdar motsatsen. (Rom 5:12) Lukas inkluderade inte Jesus när han använde pronomenet ”de” i den här versen, för han visste att den heliga anden hade skyddat Jesus från att ärva ofullkomlighet från sin biologiska mamma och att Jesus alltså inte behövde genomgå reningsproceduren. (Lu 1:34, 35) Men eftersom det var Jesus adoptivfar Josef, familjens huvud, som ordnade med resan och hade ansvaret för att familjen frambar de nödvändiga offren, så kan Lukas ha inkluderat Josef i ordet ”de”.

bära fram honom åt Jehova: Som efterföljande vers visar fördes den nyfödde Jesus till templet i enlighet med Jehovas anvisningar till Mose i 2Mo 13:1, 2, 12, där föräldrar fick befallning om att ”överlämna alla förstfödda pojkar ... åt Jehova”. Och uttrycket ”bära fram honom åt Jehova” påminner om 1Sa 1:22–28, där det sägs att den unge Samuel skulle ”träda fram inför Jehova” och överlämnas till tjänst för honom. (Se studienoter till Lu 1:6 2:23 och Tillägg C3 introduktion; Lu 2:22.)

Jehovas lag: Detta uttryck förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna som en kombination av det hebreiska ordet för ”lag” och tetragrammet. (Exempel på detta finns i 2Mo 13:9; 2Ku 10:31; 1Kr 16:40; 22:12; 2Kr 17:9; 31:3; Neh 9:3; Ps 1:2; 119:1; Jes 5:24; Jer 8:8 och Am 2:4.) Uttrycket som det står skrivet är en vanlig introduktion till citat från de hebreiska skrifterna i de kristna grekiska skrifterna. (Mk 1:2; Apg 7:42; 15:15; Rom 1:17; 10:15; se studienot till Lu 1:6 och Tillägg C3 introduktion; Lu 2:23.)

Varje förstfödd pojke: Avsnittet i Lu 2:22–24 skildrar inte bara det offer som gjordes i samband med Marias rening (se studienoter till Lu 2:22; 2:24), utan återspeglar även lagens krav att ett par skulle betala fem siklar silver när deras förstfödde hade fötts. Som en förstfödd son var Jesus helgad åt Gud och tillhörde honom. Därför krävde lagen att Jesus föräldrar, Josef och Maria, friköpte honom. (2Mo 13:1, 2; 4Mo 18:15, 16) Betalningen skulle göras när barnet var ”en månad eller äldre”. Josef kunde därför betala de fem siklarna vid samma tillfälle som Maria frambar sitt reningsoffer, alltså 40 dagar efter Jesus födelse.

Jehova: Citatet i versen är hämtat från 2Mo 13:2, 12, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

de offrade det som föreskrivs: Enligt den mosaiska lagen var en kvinna ceremoniellt oren under ett visst antal dagar efter förlossningen. När den perioden var över frambars ett brännoffer och ett syndoffer för henne. (3Mo 12:1–8)

Jehovas lag: Se studienot till Lu 2:23 och Tillägg C3 introduktion; Lu 2:24.

ett par turturduvor eller två unga duvor: Enligt lagen kunde en fattig kvinna offra fåglar i stället för ett får, som kostade mycket mer. (3Mo 12:6, 8) Josef och Maria var uppenbarligen fattiga vid den här tiden, vilket visar att astrologerna inte kan ha besökt familjen när Jesus var nyfödd. (Mt 2:9–11) Om Josef och Maria hade fått de här männens dyrbara gåvor när Jesus var nyfödd skulle de utan tvekan haft råd att offra ett får när de kom till templet.

Simeon: Namnet kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”höra”, ”lyssna”. Precis som Sakarja och Elisabet beskrivs Simeon som rättfärdig. (Lu 1:5, 6) Han beskrivs också som helhjärtad, vilket är en översättning av det grekiska ordet eulabẹ̄s. Det används i de kristna grekiska skrifterna för att beteckna någon som är pålitlig och samvetsgrann i allt som rör tillbedjan. (Apg 2:5; 8:2; 22:12)

Jehovas smorde: Det finns goda skäl till att använda Guds namn i huvudtexten, även om tillgängliga grekiska handskrifter ordagrant lyder ”Herres Kristus” (ton christọn Kyrịou). I avskrifter av Septuaginta motsvarar detta det hebreiska uttrycket mashịach JHWH, dvs. ”Jehovas smorde”, som används 11 gånger i de hebreiska skrifterna. (1Sa 24:6 [två gånger], 10; 26:9, 11, 16, 23; 2Sa 1:14, 16; 19:21; Klag 4:20; se Tillägg C3 introduktion; Lu 2:26.)

smorde: Eller ”Messias”, ”Kristus”. Titeln ”Kristus” härleds från det grekiska ordet Christọs och motsvarar titeln ”Messias” (från det hebreiska mashịach), och båda dessa titlar betyder ”den smorde”. (Se studienot till Mt 1:1 och till Jehovas smorde i den här versen.)

Suveräne Herre: Det grekiska ordet despọtēs har grundbetydelsen ”herre”, ”ägare”. (1Ti 6:1; Tit 2:9; 1Pe 2:18) När det används som ett direkt tilltal till Gud, som i denna vers samt i Apg 4:24 och i Upp 6:10, översätts det med ”suveräne Herre” för att lyfta fram det storslagna i hans myndighet. I andra översättningar har man återgett det med ”Herre”, ”Härskare” eller ”Allhärskare”. I flera översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska används den hebreiska termen ’Adhonạj (suveräne Herre), men i åtminstone två av dessa översättningar (benämns J^{9, 18} i Tillägg C) används Guds namn, Jehova.

nu kan din tjänare dö: Ordagrant ”nu friger du din slav”. Det grekiska ord som har använts här betyder bokstavligen att ”frige”, ”släppa fri”, ”låta gå i väg” och används här som en eufemism för ”att dö”. Att man dog i frid kunde syfta på att få somna in i stillhet efter ett långt liv eller efter att ha sett något som man hoppats på bli verklighet. (Jämför 1Mo 15:15; 1Ku 2:6.) Guds löfte till Simeon hade nu blivit uppfyllt. Han hade fått se ”Jehovas smorde”, Guds väg till räddning. Simeon kunde känna frid och ett inre lugn och vara tillfreds med att sova i döden fram till uppståndelsen. (Lu 2:26)

som ska ta bort slöjan från nationerna: Eller ”med uppenbarelse åt nationerna”. Det grekiska ord som översatts med ”ta bort slöjan” är apokạlypsis, som har innebörden ”ett avtäckande” eller ”ett avslöjande”. Detta ord används ofta när andliga ting eller Guds avsikter uppenbaras och görs kända. (Rom 16:25; Ef 3:3; Upp 1:1) I versen talar den äldre mannen Simeon om det lilla barnet Jesus som ett ljus, och det han sa visade att andligt ljus inte bara skulle nå judar och proselyter, utan också de icke-judiska nationerna. Simeons profetiska ord stämde överens med profetiorna i de hebreiska skrifterna, till exempel Jes 42:6 och 49:6.

resa sig igen: Det grekiska ordet anạstasis, som används här, brukar översättas med ”uppståndelse” i de kristna grekiska skrifterna. (Se studienot till Mt 22:23.) Simeons ord i den här versen framhåller att Jesus skulle få människor att reagera på olika sätt så att de visade sitt rätta jag. (Lu 2:35) Människor utan tro skulle betrakta Jesus som ett tecken som blir motsagt, en som är föraktad. De skulle avvisa honom, snubbla och falla. Precis som det var förutsagt blev Jesus en stötesten för många judar. (Jes 8:14) Men andra började tro på Jesus. (Jes 28:16) Dessa skulle bli uppväckta eller uppresta andligt sett och gå från att vara ”döda” på grund av sina ”överträdelser och synder” till att få ett godkänt förhållande till Gud. (Ef 2:1)

ett långt svärd: Det finns inget i Bibeln som tyder på att Maria blev genomborrad av ett bokstavligt svärd. I stället syftar detta tydligtvis på allt det lidande och all den smärta och sorg som hon tvingades utstå i samband med att hennes son dog på en tortyrpåle. (Joh 19:25)

du själv: Eller ”din egen själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

Hanna: Betyder ”ynnest”, ”nåd”. Hanna fick rollen som profetissa genom att berätta om det lilla barnet Jesus för alla dem som väntade på Jerusalems befrielse. Grundbetydelsen i ordet ”profetera” är att framföra inspirerade budskap från Gud, att uppenbara Guds avsikter. (Se studienot till Apg 2:17.)

aldrig borta från templet: Hanna var alltid i templet, kanske redan från det att man öppnade tempelportarna tidigt på morgonen ända tills man stängde dem på kvällen. Hela tiden tillbad hon Gud, vilket inkluderade fasta och bön. Detta tyder på att hon sörjde över tillståndet i landet och längtade efter en förändring, något hon hade gemensamt med andra trogna tjänare till Gud. (Esr 10:1; Neh 1:4; Klag 1:16) Judarna hade varit förtryckta av främmande makter under flera hundra år, och de försämrade religiösa förhållandena omfattade även templet och prästerskapet. Detta kan förklara varför Hanna och andra uppriktigt ”väntade på Jerusalems befrielse”. (Lu 2:38)

tillbad hon Gud: Eller ”utförde hon helig tjänst”. (Se studienot till Lu 1:74.)

Gud: De tidigaste grekiska handskrifterna använder här Theọs (Gud). Men andra handskrifter och översättningar till latin och syriska använder ordet för ”Herren”. Ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{5, 7–17, 28} i Tillägg C) använder Guds namn, och frasen kan då återges ”tacka Jehova”.

Jehovas lag: Detta uttryck förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna som en kombination av det hebreiska ordet för ”lag” och tetragrammet. (2Mo 13:9; 2Ku 10:31; 1Kr 16:40; 22:12; 2Kr 17:9; 31:3; Neh 9:3; Ps 1:2; 119:1; Jes 5:24; Jer 8:8 Am 2:4; se studienoter till Lu 1:6; 2:23 och Tillägg C3 introduktion; Lu 2:39.)

återvände de till Galileen: Detta kan ge intryck av att Josef och Maria återvände direkt till Nasaret efter att ha burit fram Jesus i templet, men skildringen i Lukas är mycket komprimerad. Med hjälp av Matteus evangelium (2:1–23) får vi kompletterande upplysningar om astrologernas besök, kung Herodes ondskefulla plan, Josef och Marias flykt till Egypten, Herodes död och familjens återkomst till Nasaret.

brukade Jesus föräldrar gå: Lagen krävde inte att kvinnor skulle vara med vid påskfirandet. Men ändå brukade Maria följa med Josef varje år till Jerusalem för att fira påsken. (2Mo 23:17; 34:23) En gång om året gjorde de alltså den här färden tillsammans med sin växande familj. Det kan ha varit närmare 30 mil tur och retur i kuperad terräng.

gick ... dit: Dvs. upp till Jerusalem. Det var en färd som gick genom bergig terräng med stora höjdskillnader. (Se studienot till Lu 2:4.)

ställde frågor: Av reaktionen hos dem som lyssnade på Jesus förstår man att det inte bara var frågor från en pojke som ville stilla sin nyfikenhet. (Lu 2:47) Det grekiska ordet för ”ställde frågor” kan i vissa sammanhang syfta på den typ av ingående utfrågning som förekommer vid en rättegång, och det kan även syfta på att ställa motfrågor vid en rättegång. (Mt 27:11; Mk 14:60, 61; 15:2, 4; Apg 5:27) Historiker säger att några av de främsta religiösa ledarna brukade stanna kvar i templet efter högtiderna och undervisa i någon av de rymliga förhallarna. Folk kunde slå sig ner vid deras fötter och lyssna och ställa frågor.

blev imponerade: Det grekiska verb som översätts med ”blev imponerade” står i en verbform som kan förmedla tanken på ihållande eller upprepad förvåning.

han sa: Det som följer är det första uttalande av Jesus som är nedskrivet i Bibeln. Som barn var Jesus tydligtvis inte fullt medveten om sitt liv innan han kom till jorden. (Se studienoter till Mt 3:16; Lu 3:21.) Men det verkar sannolikt att hans mamma och adoptivpappa hade berättat för honom vad de hade fått veta av de änglar som hade besökt dem. De hade säkert också berättat om profetiorna som Simeon och Hanna hade uttalat i samband med familjens färd till Jerusalem 40 dagar efter Jesus födelse. (Mt 1:20–25; 2:13, 14, 19–21; Lu 1:26–38; 2:8–38) Jesus svar tyder på att han till viss del förstod att han hade kommit till genom ett underverk och att han hade ett unikt personligt förhållande till sin himmelske Far, Jehova.

jag var i min Fars hus: Det grekiska uttrycket för ”i min Fars hus” kan ordagrant översättas med ”i det som är min Fars”. Men sammanhanget visar att Josef och Maria var oroliga för vart Jesus hade tagit vägen, så det är logiskt att dessa ord syftar på en viss plats och alltså ska återges med ”i min Fars hus [eller ”boning”]”. (Lu 2:44–46) Längre fram under Jesus tjänst, när han gjorde en direkt anspelning på templet, kallade han det ”min Fars hus”. (Joh 2:16) Enligt vissa bibelkännare kan det här uttrycket också uppfattas mer generellt och återges: ”Jag måste ägna mig åt [vara upptagen med] det som tillhör min Far.”

följde med: Ordagrant ”gick ner”. Jerusalem låg omkring 750 m över havet. Uttrycket att ”gå ner” avser att lämna Jerusalem. (Lu 10:30, 31; Apg 25:7; jämför studienoter till Mt 20:17; Lu 2:4, 42.)

fortsatte att underordna sig: Eller ”fortsatte att lyda”. Det grekiska verbet står i pågående form, vilket visar att Jesus, efter händelsen i templet då han imponerade på lärarna med sin kunskap i Guds ord, följde med sina föräldrar hem och fortsatte att ödmjukt lyda dem. Det var viktigare att Jesus underordnade sig och lydde än att något annat barn gjorde det, eftersom det var ett krav för att han skulle kunna uppfylla den mosaiska lagen. (2Mo 20:12; Gal 4:4)

allt som hade sagts: Eller ”alla saker”. (Se studienot till Lu 1:37.)