anden förde omkring honom: Det grekiska ordet pneuma syftar här på Guds ande, som kan vara en drivkraft som får en person att göra det som stämmer med Guds vilja. (Mk 1:12; se Ordförklaringar under ”Ande”.)

djävulen: Se studienot till Mt 4:1.

Människan ska inte bara leva av bröd: När Lukas skriver ner Jesus citat från 5Mo 8:3 tar han med ett kortare avsnitt än Matteus gör. Men en del grekiska handskrifter och vissa översättningar tar även med frasen ”utan av varje ord från Gud”. På det sättet blir Lukas skildring mer lik parallellskildringen i Mt 4:4. Men tidiga handskrifter stöder den kortare lydelsen i Lukas. Det är värt att lägga märke till att en rad översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{7, 8, 10, 14, 15, 17} i Tillägg C) som har den längre lydelsen använder tetragrammet. Ordalydelsen i dem skulle kunna återges med ”utan av allt som går ut från Jehovas mun”.

Och djävulen tog med honom upp på ett berg: Parallellskildringen i Mt 4:8 säger att djävulen tog med Jesus till ”ett ovanligt högt berg”. Lukas berättar om frestelserna i en annan ordning än Matteus, men i det här fallet verkar det som att händelseförloppet som beskrivs i Matteus är det kronologiska. (Mt 4:1–11) Det verkar logiskt att de två mer försåtliga frestelserna, som började med ”om du är Guds son”, kom före den direkta uppmaningen att bryta mot det första av de tio budorden. (2Mo 20:2, 3) Det verkar också troligt att Jesus skulle säga ”Försvinn, Satan!” när han besvarade den sista av de tre frestelserna. (Mt 4:10) Och även om det inte är ett avgörande bevis har forskare påpekat att den andra frestelsen i Mt 4:5 inleds med det grekiska ordet tọte, som kan översättas med ”då”, ”därpå”. Det ord som översätts med ”sedan” i Matteus skildring kan därför vara lite mer specifikt när det gäller ordningsföljden än det grekiska ord som har återgetts med ”och” här i Lu 4:5. Även om Lukas skildring är ”i logisk ordning” är den inte nödvändigtvis ordnad strikt kronologiskt. (Se studienot till Lu 1:3.)

visade honom: Se studienot till Mt 4:8.

riken: Se studienot till Mt 4:8.

tillber mig: Se studienot till Mt 4:9.

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 6:13, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

tempelmurens högsta punkt: Eller ”templets bröstvärn”. (Se studienot till Mt 4:5.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 6:16, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

synagogor: Se Ordförklaringar.

precis som han brukade på sabbaten: Det finns inget som tyder på att judarna brukade samlas i synagogor på sabbaten före landsflykten i Babylon. Men tydligtvis började de göra det på Esras och Nehemjas tid. Det här var en andligt uppbyggande vana som Jesus också hade. Under hela sin uppväxt hade han gått till synagogan i Nasaret tillsammans med sin familj. Det här mönstret att samlas för att tillbe fördes längre fram över till den kristna församlingen.

reste sig för att läsa: Forskare har kommenterat att detta är en av de tidigaste beskrivningarna av ett möte i en synagoga. Enligt judisk tradition brukade mötet börja med enskilda böner medan besökarna gick in i byggnaden. Sedan läste man upp orden i 4Mo 15:37–41; 5Mo 6:4–9; 11:13–21. Därefter bad man offentligt, och efter det högläste man ur Moseböckerna (Pentateuken) enligt ett schema. I Apg 15:21 sägs det att man högläste ”varje sabbat” under det första århundradet. Nästa del av programmet, som denna vers verkar handla om, var högläsning ur profeterna och undervisning som byggde på det som hade blivit uppläst. Läsaren brukade stå upp, och han kan själv ha varit med och valt vilket avsnitt i profeterna han skulle läsa. (Se studienot till Apg 13:15.)

profeten Jesajas bokrulle: Dödahavsrullen med Jesajas bok består av 17 pergamentark som har sytts ihop. Rullen är 7,3 m lång och har 54 spalter. Det är möjligt att rullen som användes i synagogan i Nasaret var ungefär lika lång. När Jesus skulle hitta det avsnitt han ville läsa fanns det ingen indelning i kapitel eller verser som han kunde ta hjälp av, eftersom det infördes långt senare. I stället sägs det att han letade upp stället där denna profetia stod, och det visar att han var väl förtrogen med Guds ord.

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Jes 61:1, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

han har smort: Lukas citerar från Septuaginta-översättningen av Jesajas profetia, där det står ”han har smort”. Men när Jesus läste Jesaja (61:1, 2) var det med största sannolikhet på hebreiska, och då används verbet ”smörja” tillsammans med Guds namn, skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). En rad översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{7, 8, 10, 14, 15} i Tillägg C) använder Guds namn i den här versen och frasen lyder ”Jehova har smort”.

för att förkunna att fångar ska bli fria: Jesus citerar här från Jesajas profetia, som några judar kan ha tolkat bokstavligt. (Jes 61:1) Men Jesus tjänst gick ut på att befria människor från andlig fångenskap, och den frihet som han förkunnade var därför andlig. Den här profetian samt hur Jesus tillämpade den på sin tjänst anspelar tydligtvis på jubelåret, som skulle firas vart 50:e år. Under jubelåret skulle det utropas frihet i landet. (3Mo 25:8–12)

en tid av välvilja från Jehova: Eller ”ett år av välvilja från Jehova”. Jesus citerar från Jes 61:1, 2 och tillämpar det på sig själv. Han visar på så sätt att hans tjänst markerar början på den tid då Jehova skulle visa välvilja mot människor. Jesus slutade läsa ur Jesajas profetia innan han kom till den fras som handlar om Guds förhållandevis korta hämndens ”dag”. Han gjorde tydligtvis så för att behålla fokus på den längre ”tid [eller det ”år”] av välvilja” då Gud skulle godkänna dem som vände sig till honom för att få räddning. (Lu 19:9, 10; Joh 12:47)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jes 61:2, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

och satte sig: Jesus visade på så sätt att han skulle börja tala. I synagogan brukade den som högläste för församlingen inte gå tillbaka till sin plats. I stället satte han sig ner för att undervisa där ”alla i synagogan” kunde se honom. (Jämför studienot till Mt 5:1.)

talesättet: Eller ”ordspråket”, ”liknelsen”. Det grekiska ordet parabolẹ̄, som ordagrant betyder ”jämförelse”, kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. (Se studienot till Mt 13:3.)

i din egen hemstad: Ordagrant ”på din fars plats”, dvs. Nasaret, Jesus hemstad. I det här sammanhanget syftar det grekiska ord som har återgetts med ”hemstad” (patrịs) tydligtvis på ett relativt begränsat område – Jesus och hans familjs hemstad. Men det här ordet kan också användas om ett större geografiskt område, till exempel om någons hemland. Sammanhanget till Joh 4:43, 44 visar att samma grekiska ord där tydligtvis syftar på hela Galileen, och där har det återgetts med ”land”.

i tre och ett halvt år: Enligt 1Ku 18:1 var det ”under det tredje året” som Elia sa att torkan skulle upphöra. En del har därför menat att det Jesus säger inte stämmer överens med skildringen i Första Kungaboken. Men skildringen i de hebreiska skrifterna säger inte att torkan varade i mindre än tre år. Uttrycket ”under det tredje året” avser tydligtvis den period som började när Elia berättade om torkan för Ahab. (1Ku 17:1) När Elia sa detta hade torrperioden tydligtvis redan börjat. Vanligen varade en torrperiod i upp till sex månader, men den här gången kan den redan ha varat längre än normalt. Dessutom upphörde inte torkan direkt när Elia trädde fram inför Ahab ”under det tredje året”, utan först efter eldprovet på berget Karmel. (1Ku 18:18–45) Det Jesus säger här samt det Jesus halvbror skriver i Jak 5:17 stämmer bra överens med kronologin som antyds i 1Ku 18:1.

Sarefat: Denna feniciska stad låg vid Medelhavets kust mellan städerna Sidon och Tyros, alltså utanför Israels gränser. Det grekiska namnet på staden var Sarepta. Det hebreiska namnet är nämnt i 1Ku 17:9, 10 och Ob 20. Namnet Sarefat finns bevarat i stadsnamnet Sarafand. Staden Sarafand ligger 13 km sydsydväst om Sidon, men den forntida staden låg möjligen lite längre västerut, vid Medelhavets kust. (Se Tillägg B10.)

botad: Ordagrant ”renad”. Här syftar det på att Naaman blev botad från spetälska. (2Ku 5:3–10, 14) Spetälska gjorde en människa ceremoniellt oren enligt Moses lag. (3Mo 13:1–59) I tidigare utgåvor av Nya världens översättning översatte man därför detta grekiska ord ordagrant, men i denna utgåva har man valt att översätta det enligt sammanhanget, och man har använt ord som ”botad” eller ”frisk”. (Mt 8:3; 10:8; Mk 1:40, 41)

tänkte kasta ner honom: Enligt en judisk tradition som senare blev nedskriven i Talmud blev dödsdömda ibland kastade utför ett stup. Sedan stenade man dem för att vara säkra på att de var döda. Oavsett om det var så man hade tänkt göra vid det här tillfället eller inte, var syftet att döda Jesus.

Kapernaum: Från ett hebreiskt namn som betyder ”Nahums by” eller ”tröstens by”. (Nah 1:1, fotnot) Staden låg vid nordvästra sidan av Galileiska sjön. Den hade stor betydelse under Jesus jordiska tjänst och omnämns som ”staden där han bodde” i Mt 9:1. Eftersom Kapernaum låg mer än 200 m under havsytan och Nasaret låg omkring 360 m över havet, stämmer skildringen när den säger att Jesus gick ner till Kapernaum.

en demon, en oren ande: Eller ”en oren demonande”. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.)

Vad har vi med dig att göra, ...?: Se studienot till Mt 8:29.

Simons svärmor: Dvs. Petrus (Kefas) svärmor. (Joh 1:42) Att han hade en svärmor stämmer med det Paulus skriver i 1Kor 9:5, där det framkommer att Petrus (Kefas) var gift. Hans svärmor bodde tydligtvis i samma hus som han, ett hus som han delade med sin bror Andreas. (Mk 1:29–31; se studienot till Mt 10:2 för information om Petrus olika namn.)

hade hög feber: I Matteus och Markus sägs det att Petrus svärmor ”låg sjuk och hade feber”. (Mt 8:14; Mk 1:30) Det är bara läkaren Lukas som beskriver hur sjuk hon var, att hon hade ”hög feber”. (Se ”Introduktion till Lukas”.)

förkunna de goda nyheterna: Det grekiska verb som används här, euaggelịzomai (”förkunna goda nyheter”) förekommer 54 gånger i de kristna grekiska skrifterna. Det förekommer många gånger i Lukas skrifter. (Lu 1:19; 2:10; 3:18; 4:18; 8:1; 9:6; 20:1; Apg 5:42; 8:4; 10:36; 11:20; 13:32; 14:15, 21; 15:35; 16:10; 17:18) Det är skillnad på ordet kērỵssō, ”predika”, ”förkunna” (Mt 3:1; 4:17; 24:14; Lu 4:18, 19; 8:1, 39; 9:2; 24:47; Apg 8:5; 28:31; Upp 5:2), och euaggelịzomai, ”förkunna goda nyheter”. Ordet kērỵssō betonar förkunnandets form, att det rör sig om ett offentligt, auktoriserat förkunnande. Ordet euaggelịzomai betonar innehållet, att man förkunnar eller bär ut ”de goda nyheterna”. Det besläktade substantivet euaggẹlion (”goda nyheter”) förekommer 76 gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Se studienoter till Mt 4:23; 24:14 och Ordförklaringar under ”Goda nyheter”.)

Guds rike: Genom hela de kristna grekiska skrifterna är de goda nyheterna nära förknippade med Guds rike, som var temat för Jesus predikoarbete. I den grekiska grundtexten förekommer uttrycket ”Guds rike” 32 gånger i Lukasevangeliet, 14 gånger i Markusevangeliet och 4 gånger i Matteusevangeliet. Men Matteus använde det synonyma uttrycket ”himmelriket” ungefär 30 gånger. (Se studienoter till Mt 3:2; 24:14; Mk 1:15.)