Lukasevangeliet 6:1–49

6  En sabbat tog han vägen genom några sädesfält, och lärjungarna ryckte av ax, gnuggade sönder dem+ och åt kornen.+ 2  Då sa några fariséer: ”Varför gör ni sådant som är förbjudet på sabbaten?”+ 3  Men Jesus svarade: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?+ 4  Han gick in i Guds hus och bad om skådebröden och åt och gav åt sina män. Det var något som bara prästerna fick göra.”+ 5  Sedan sa han: ”Människosonen är herre över sabbaten.”+ 6  En annan sabbat+ gick han till synagogan och började undervisa. Och det var en man där som hade en förtvinad* högerhand.+ 7  De skriftlärda och fariséerna iakttog Jesus noga för att se om han skulle bota någon på sabbaten, så att de fick något att anklaga honom för.+ 8  Men han visste vad de var ute efter,+ så han sa till mannen med den förtvinade* handen: ”Kom och ställ dig här i mitten.” Då reste han sig och ställde sig där. 9  Och Jesus frågade dem: ”Vad säger ni? Får man göra något gott eller något ont på sabbaten, får man rädda ett liv eller ta ett liv?”+ 10  Han såg sig omkring på dem som var där, och sedan sa han till mannen: ”Sträck ut handen.” Då gjorde han det, och handen blev helt återställd. 11  Då blev de fullständigt rasande och började diskutera vad de skulle göra med Jesus. 12  En dag gick Jesus upp på berget för att be,+ och han bad till Gud hela natten.+ 13  Och när det blev dag igen sände han bud efter sina lärjungar och valde ut 12, som han kallade apostlar:+ 14  Simon, som han också kallade Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippus,+ Bartolomẹus, 15  Matteus, Tomas,+ Jakob, som var son till Alfeus, Simon, som kallas ”den nitiske”, 16  Judas, som var son till Jakob, och Judas Iskariot, som blev en förrädare. 17  Sedan gick han ner tillsammans med dem till en slätt. Där var många av hans lärjungar samlade och även en stor skara människor från hela Judeen och Jerusalem och från kusten vid Tyros och Sidon. De hade kommit för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.+ 18  Även de som plågades av orena andar blev botade. 19  Och alla försökte komma fram och röra vid honom,+ för alla blev botade av kraften som gick ut från honom.+ 20  Han såg på sina lärjungar och sa: ”Lyckliga är ni som är fattiga,+ för Guds rike tillhör er.+ 21  Lyckliga är ni som hungrar nu, för ni ska bli mätta.+ Lyckliga är ni som gråter nu, för ni ska få skratta.+ 22  Lyckliga är ni när människor hatar er+ och när ni blir utestängda+ och hånade* och förtalade* för Människosonens skull.+ 23  Var glada på den dagen och hoppa av glädje, för ni har en stor lön i himlen. Deras förfäder behandlade ju profeterna på samma sätt.+ 24  Men stackars er som är rika,+ för ni har redan fått er glädje fullt ut.+ 25  Stackars er som är mätta nu, för ni ska få hungra. Stackars er som skrattar nu, för ni ska få sörja och gråta.+ 26  Stackars er när alla talar väl om er,+ för det är vad deras förfäder gjorde med de falska profeterna. 27  Men jag säger till er som lyssnar: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er,+ 28  välsigna dem som förbannar er, be för dem som förolämpar er.+ 29  Om någon ger dig en örfil på ena kinden ska du vända den andra mot honom, och om någon tar ifrån dig ditt ytterplagg ska du låta honom ta ditt innerplagg också.+ 30  Ge åt alla som ber dig om något,+ och när någon tar det som är ditt ska du inte be att få det tillbaka. 31  Precis som ni vill att andra ska göra mot er, så ska ni göra* mot dem.+ 32  Om ni älskar dem som älskar er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med syndarna älskar alla som älskar dem.+ 33  Och om ni gör goda gärningar mot dem som gör goda gärningar mot er, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör till och med syndarna. 34  Och om ni bara lånar ut åt dem som ni tror kommer att betala tillbaka, vad är det för märkvärdigt med det?+ Till och med syndare lånar ut åt syndare när de tror att de kommer att få tillbaka allt. 35  Nej, älska era fiender och gör goda gärningar och låna ut utan att förvänta er att få något tillbaka.+ Då kommer er lön att bli stor, och ni ska vara den Högstes barn,* för han är omtänksam mot de otacksamma och onda.+ 36  Var barmhärtiga, precis som er Far är barmhärtig.+ 37  Sluta upp med att döma, så ska ni inte bli dömda,+ och sluta fördöma, så ska ni inte bli fördömda. Fortsätt förlåta, så ska ni bli förlåtna.+ 38  Gör det till en vana att ge,+ så ska man ge åt er.+ Ett generöst mått, packat och skakat och rågat, ska man hälla upp åt er. För med samma mått som ni mäter med ska det mätas åt er.” 39  Sedan berättade han en liknelse för dem: ”En blind kan väl inte leda en blind? Då faller ju båda i gropen.+ 40  En elev* är inte större än sin lärare, men den som får god undervisning kommer att bli som sin lärare. 41  Varför lägger du märke till flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget?+ 42  Och hur kan du säga till din broder: ’Jag kan ta bort flisan du har i ögat’, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, då kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.+ 43  Ett fint träd ger inte dålig frukt, och ett dåligt träd ger inte fin frukt.+ 44  Frukten avslöjar hur trädet är.+ Man plockar ju inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar. 45  En god människa tar fram det goda ur sitt hjärta eftersom det är fyllt av det som är gott, men en ond människa tar fram det onda ur sitt hjärta eftersom det är fyllt av det som är ont. Det hjärtat är fullt av kommer ut genom munnen.+ 46  Varför tilltalar ni mig ’herre, herre’, när ni inte gör som jag säger?+ 47  Jag ska berätta om den som inte bara kommer och lyssnar på mig, utan som också handlar efter mina ord:+ 48  Han är som en man som bygger ett hus och gräver ända ner till berget för att lägga en stadig grund. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset, men det rubbas inte eftersom det är omsorgsfullt byggt.+ 49  Men den som lyssnar och inte gör något+ är som en man som bygger ett hus direkt på marken utan att lägga en grund. Floden vräker sig mot huset, och det brakar genast ihop så att det bara blir spillror kvar.”

Fotnoter

^ Eller ”förlamad”.
^ Eller ”förlamade”.
^ Eller ”smädade”.
^ Eller ”och ert namn förkastas som något ont”.
^ Eller ”fortsätta göra”.
^ Ordagrant ”söner”.
^ Eller ”lärjunge”.

Studienoter

sabbat: Se Ordförklaringar.

genom några sädesfält: Se studienot till Mt 12:1.

sådant som är förbjudet: Se studienot till Mt 12:2.

Guds hus: Se studienot till Mk 2:26.

skådebröden: Eller ”framläggningsbröden”. (Se studienot till Mt 12:4.)

herre över sabbaten: Se studienot till Mt 12:8.

en förtvinad högerhand: Tre evangelieskribenter berättar om hur Jesus botade den här mannen på sabbaten, men det är bara Lukas som nämner att det var mannens högerhand som var förtvinad, eller förlamad. (Mt 12:10; Mk 3:1) Lukas tar ofta med medicinska detaljer som varken Matteus eller Markus nämner. Jämför till exempel Mt 26:51 och Mk 14:47 med Lu 22:50, 51. (Se ”Introduktion till Lukas”.)

visste vad de var ute efter: Lukas skriver att Jesus visste vad de skriftlärda och fariséerna tänkte, medan Matteus och Markus inte nämner den detaljen. (Jämför parallellskildringarna i Mt 12:10–13; Mk 3:1–3.)

ett liv: Eller ”en själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

apostlar: Se studienot till Mt 10:2.

den nitiske: Ett tillnamn som användes för att skilja aposteln Simon från aposteln Simon Petrus. (Lu 6:14) Det grekiska ord som används här och i Apg 1:13, zēlōtẹ̄s, betyder ”selot”, ”den ivrige”. I parallellskildringarna i Matteus och Markus (se studienoterna till Mt 10:4 och Mk 3:18) används på grekiska tillnamnet Kananaios, som man menar har hebreiskt eller arameiskt ursprung och som också betyder ”selot”, ”den ivrige”. Det är möjligt att Simon tidigare hade tillhört seloterna, ett judiskt parti som var emot det romerska styret, men det kan också vara så att han fick detta tillnamn för att han var så ivrig och entusiastisk.

som blev en förrädare: Denna formulering är intressant eftersom den antyder att Judas förändrades. Han var ingen förrädare när han blev en lärjunge, och han var inte heller en förrädare när Jesus utsåg honom till apostel. Det var inte förutbestämt att han skulle bli en förrädare. Men han missbrukade sin fria vilja och ”blev en förrädare” någon gång efter att han hade blivit en apostel. Jesus var medveten om den här utvecklingen från det den började, vilket antyds i Joh 6:64.

en slätt: Som sammanhanget visar hade Jesus varit på ett berg och bett hela natten innan han utsåg sina 12 apostlar. (Lu 6:12, 13) När han kom ner från berget hittade han en slätt på bergssluttningen. Han befinner sig kanske inte långt från Kapernaum, som var utgångspunkten för hans tjänst. Det samlas mycket folk, och Jesus botar alla. Enligt parallellskildringen i Mt 5:1, 2 ”gick han upp på berget”, och sedan ”började han undervisa”. Detta kan syfta på en upphöjd plats på slätten. Om man jämför skildringarna i Matteus och Lukas verkar det som att Jesus stannade till på en slätt när han var på väg nedför berget, och så gick han till en liten upphöjd plats, och därifrån började han tala. En annan möjlighet är att Mt 5:1 är en sammanfattning som utelämnar detaljer som framkommer i Lukas evangelium.

sina lärjungar: Det grekiska ordet för lärjunge, mathētẹ̄s, syftar på en elev eller på någon som blir undervisad, och det rymmer också tanken på ett personligt förhållande till läraren, ett förhållande som formar lärjungens hela tillvaro. Även om stora skaror samlades och lyssnade på Jesus verkar det som att han i första hand riktade sig till sina lärjungar, som satt närmast honom. (Mt 5:1, 2; 7:28, 29)

och sa: Bergspredikan finns nedtecknad i både Matteus (kapitel 5–7) och Lukas (6:20–49). Lukas skriver ner ett sammandrag av den här predikan, medan Matteus skildring är omkring fyra gånger så lång och innehåller allt som finns nedskrivet i Lukas skildring, bortsett från några verser. De två skildringarna börjar och slutar likadant, använder ofta samma uttryck och är i stort sett lika när det gäller innehåll och ämnenas ordningsföljd. Där de två skildringarna löper parallellt har de några gånger helt olika ordalydelser. Ändå stämmer skildringarna överens. En del längre avsnitt finns inte med i Lukas skildring av bergspredikan, men Jesus upprepar tankarna i dem vid andra tillfällen. I bergspredikan talade Jesus till exempel om bön (Mt 6:9–13) och om att ha rätt syn på det materiella (Mt 6:25–34). Det verkar som att Jesus upprepade dessa tankar omkring ett och ett halvt år senare, och Lukas skrev ner det som Jesus sa vid det tillfället. (Lu 11:2–4; 12:22–31) Lukas skrev till kristna med alla slags bakgrunder, och därför kan han ha utelämnat vissa delar av denna predikan som kan ha varit särskilt intressanta för judar. (Mt 5:17–27; 6:1–18)

Lyckliga: Se studienoter till Mt 5:3; Rom 4:7.

ni som är fattiga: Det grekiska uttryck som återgetts med ”fattiga” avser att vara ”behövande”, ”utblottad”, ”tiggare”. Lukas återgivning av den första lyckligprisningen i Jesus bergspredikan skiljer sig en aning från vad som står i Mt 5:3. Matteus använder också det grekiska ordet för ”fattig” men lägger till ordet för ”ande”, så att hela frasen ordagrant blir ”de som är fattiga (tiggare) med avseende på anden”. (Se studienoter till Mt 5:3; Lu 16:20.) Den här frasen förmedlar tanken på att vara starkt medveten om sin andliga fattigdom och sitt beroende av Gud. Lukas skildring nämner bara de ”fattiga”, men det harmonierar med Matteus skildring på så sätt att de som är fattiga och förtryckta ofta är mer benägna att inse sitt andliga behov och vara fullt medvetna om sitt beroende av Gud. Jesus sa faktiskt att en viktig orsak till att han kom som Messias var att han skulle ”förkunna goda nyheter för de fattiga”. (Lu 4:18) De som följde Jesus och fick hoppet om att få del av välsignelserna av Guds rike var i huvudsak fattiga och vanliga människor. (1Kor 1:26–29; Jak 2:5) Men Matteus skildring visar att det inte räcker med att bara vara fattig för att få Guds godkännande. De båda inledningarna till bergspredikan kompletterar därför varandra.

redan fått er glädje fullt ut: Det grekiska ordet apẹchō, som betyder ”få hela”, förekom ofta på kvitton i betydelsen ”hela beloppet är betalt”. Jesus sa stackars er som är rika. Han sa så på grund av den smärta och sorg och de bittra konsekvenserna som de kan få uppleva. Han tyckte att det var synd om dem som var rika därför att de kunde gå miste om det som ger sann lycka. De som blir helt uppslukade av det materiella har kanske ett behagligt och bra liv, men det kan få dem att åsidosätta Gud. Den glädje de får av sin rikedom är all glädje de kommer att få. Gud kommer inte att ge dem något mer. (Se studienot till Mt 6:2.)

Älska era fiender: Se studienot till Mt 5:44.

lånar ut: Dvs. räntefritt. Lagen förbjöd israeliterna att kräva ränta när de lånade ut till behövande judiska landsmän (2Mo 22:25), och den uppmuntrade dem att vara generösa och låna ut till de fattiga (5Mo 15:7, 8; Mt 25:27).

Fortsätt förlåta, så ska ni bli förlåtna: Eller ”Fortsätt frikänna, så ska ni bli frikända”. Det grekiska ord som återges med ”förlåta” betyder ordagrant ”släppa fri”, ”sända i väg”, ”frige (till exempel en fånge)”. När det i det här sammanhanget används som en kontrast till att döma och fördöma förmedlar det tanken på att frikänna och förlåta, även när straff eller vedergällning kan verka berättigat.

Gör det till en vana att ge: Eller ”Fortsätt ge”. Det grekiska verbet står här i en form som betecknar pågående handling.

hälla upp åt er: Eller ”tömma i ert knä”. Det grekiska ord som motsvarar ”ert knä” betyder ordagrant ”er famn (barm)”, men i det här sammanhanget syftar det tydligtvis på vecket som hängde ner över bältet på ett löst sittande ytterplagg. Uttrycket att ”tömma i ert knä” kan syfta på att vissa försäljare brukade ”tömma” varorna som någon köpte i detta veck.

en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)

flisan ... bjälken: Se studienot till Mt 7:3.

Hycklare!: Det grekiska ordet hypokritẹ̄s avsåg ursprungligen grekiska (och senare romerska) skådespelare som bar stora masker som förklädnad och som var konstruerade för att förstärka rösten. Ordet användes senare som en metafor för någon som döljer sin sanna natur och sina verkliga avsikter genom att förställa sig. I Mt 6:5, 16 kallar Jesus de judiska religiösa ledarna för hycklare. Här i Lu 6:42 använder han uttrycket om lärjungar som fokuserar på andras brister men ignorerar sina egna.

floden: Plötsliga vinterstormar med kraftiga vindar, skyfall och störtfloder är inte ovanliga i Israel, särskilt inte under månaden tebet, dvs. december/januari. (Se Tillägg B15.)

Media

Den nordvästra sidan av Galileiska sjön
Den nordvästra sidan av Galileiska sjön

1. Gennesaretslätten. Detta var ett bördigt, triangelformat område som var ca 5 km långt och 2,5 km brett. Det var någonstans utmed sjön i det här området som Jesus uppmanade fiskarna Petrus, Andreas, Jakob och Johannes att bli hans efterföljare. (Mt 4:18–22)

2. Enligt traditionen var det här Jesus höll sin bergspredikan. (Mt 5:1; Lu 6:​17, 20)

3. Kapernaum. Här bodde Jesus, och det var i Kapernaum eller i närheten av den här staden som han träffade Matteus. (Mt 4:13; 9:1, 9)

Vecket eller fickan på kläderna
Vecket eller fickan på kläderna

Israeliterna på Bibelns tid bar ett plagg med stor vidd. Tyget kunde dras ihop till ett löst veck eller hängas över bältet så att det bildades en ficka. På det sättet kunde man förvara pengar och annat och till och med bära en bebis eller ett litet lamm. (2Mo 4:6, 7; 4Mo 11:12; 2Ku 4:39; Job 31:33; Jes 40:11) Det grekiska ord som kan översättas med ”knä” i Lu 6:38 (se not) betyder ordagrant ”famn” eller ”bröst”, men i det här sammanhanget syftar det på det lösa vecket eller fickan. Så när det sägs att ett mått ska hällas upp åt någon, eller tömmas i någons knä, kan det syfta på hur handelsmän brukade göra när de fyllde fickan i någons kläder med varor som han eller hon hade köpt, till exempel säd.

Fikonträd, vinrankor och tistlar
Fikonträd, vinrankor och tistlar

Jesus val av växter i sina liknelser var utan tvekan genomtänkt. Fikonträd (1) och vinrankor (2) nämns ofta tillsammans, och Jesus ord i Lu 13:6 visar att man brukade plantera fikonträd i vingårdar. (2Ku 18:31; Joel 2:22) Uttrycket att sitta ”var och en under sin egen vinstock och sitt eget fikonträd” symboliserade fridfulla, goda och trygga förhållanden. (1Ku 4:25; Mik 4:4; Sak 3:10) I kontrast till det nämns törnen och tistlar i samband med att Jehova förbannade marken när Adam hade syndat. (1Mo 3:17, 18) Man vet inte exakt vilken typ av törnbuske som Jesus syftar på i Mt 7:16. Tisteln som visas på bilden (Centaurea iberica) (3) är vanlig i Israel och tillhör klintsläktet.

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV BIBELN (STUDIEBIBELN)
Lukas 6
Svenska
Läs Bibeln online.
https://cms-imgp.jw-cdn.org/img/p/1001070103/univ/art/1001070103_univ_sqr_xl.jpg
nwtsty