Malaki 1:1–14
1 Ett budskap:
Jehovas ord till Israel genom Mạlaki:*
2 ”Jag har visat att jag älskar er”,+ säger Jehova.
Men ni säger: ”Hur har du visat att du älskar oss?”
”Var inte Esau Jakobs bror?”+ säger Jehova. ”Men jag älskade Jakob
3 och hatade Esau,+ och jag gjorde hans bergsområde öde+ och överlät hans land* åt vildmarkens schakaler.”+
4 ”Även om Edom säger: ’Vi har blivit krossade, men vi ska återvända och bygga upp ruinerna’, så säger arméernas Jehova: ’De ska bygga, men jag ska riva ner. Och den platsen ska kallas ”ondskans område”, och de ska kallas ”folket som Jehova har fördömt för evigt”.+
5 Ni ska se det med egna ögon, och ni ska säga: ”Må Jehova upphöjas över Israels område.”’”
6 ”’En son ärar sin far+ och en tjänare sin herre. Om jag alltså är far,+ var är då den ära jag förtjänar?+ Och om jag är herre,* var är då den respekt jag förtjänar?’ Så säger arméernas Jehova till er, ni präster som föraktar mitt namn.+
’Men ni säger: ”Hur har vi visat förakt för ditt namn?”’
7 ’Genom att frambära oren mat* på mitt altare.’
’Och ni säger: ”Hur har vi gjort dig oren?”’
’Genom att säga: ”Jehovas bord+ kan man förakta.”
8 Och när ni offrar ett blint djur säger ni: ”Det är ingen fara.” Och när ni offrar ett halt eller sjukt djur: ”Det är ingen fara.”’”+
”Försök komma med det till din ståthållare. Skulle han acceptera det och ta emot dig välvilligt?” säger arméernas Jehova.
9 ”Vädja nu till Gud,* så att han kan visa oss barmhärtighet. Kommer han att ta emot någon av er med välvilja, när det är sådana offer ni frambär?” säger arméernas Jehova.
10 ”Och vem av er är villig att stänga dörrarna?*+ Ni tänder ju inte ens upp eld på mitt altare utan att ta betalt.+ Ni har inte mitt godkännande”, säger arméernas Jehova, ”och jag accepterar inte en enda av era offergåvor.”+
11 ”För från soluppgång till solnedgång* ska mitt namn vara stort bland folken.+ Överallt ska röken från offer stiga upp, och man ska frambära offer åt mitt namn, som en ren gåva. För mitt namn ska vara stort bland folken”,+ säger arméernas Jehova.
12 ”Men ni vanhelgar mitt namn*+ när ni säger: ’Jehovas bord är orent, och det är inget speciellt med offergåvorna, maten som ligger där.’+
13 Ni säger också: ’Vad besvärligt!’ och fnyser hånfullt åt det”, säger arméernas Jehova. ”Och ni kommer med stulna, halta och sjuka djur. Ja, sådant kommer ni med som gåva! Skulle jag ta emot sådana gåvor?”+ säger Jehova.
14 ”Förbannad är den som är beräknande, som har ett friskt handjur i sin hjord men avlägger ett löfte åt Jehova och offrar ett sjukt* djur. Jag är en stor kung”,+ säger arméernas Jehova, ”och mitt namn ska väcka vördnad bland nationerna.”+
Fotnoter
^ Betyder ”min budbärare”.
^ Ordagrant ”arvedel”.
^ Eller ”en stor herre”.
^ Ordagrant ”orent bröd”.
^ Eller ”Blidka Guds ansikte”.
^ Syftar tydligen på uppgiften att stänga dörrarna till templet.
^ Eller ”från öster till väster”.
^ Eller möjligen ”vanhelgar mig”.
^ Eller ”defekt”.