Markusevangeliet 13:1–37
Fotnoter
Studienoter
här ska man inte lämna sten på sten: Se studienot till Mt 24:2.
med templet inom synhåll: Eller ”mitt emot templet”. Markus påpekar att man kunde se templet från Olivberget, något som inte hade varit nödvändigt att förklara för en judisk läsekrets. (Se ”Introduktion till Markus”.)
snart kommer att fullbordas: Eller ”snart kommer att få sitt slut”. Detta är en återgivning av det grekiska verbet syntelẹō. Det är besläktat med det grekiska substantivet syntẹleia, som betyder ”slutskede”, ”gemensamt (kombinerat) slut” och förekommer i parallellskildringen i Mt 24:3. (Det grekiska ordet syntẹleia förekommer också i Mt 13:39, 40, 49; 28:20; Heb 9:26.) Det här avser en tidsperiod då en serie händelser leder fram till det definitiva ”slutet” som nämns i Mk 13:7, 13, där ett annat grekiskt ord används, nämligen tẹlos. (Se studienoter till Mk 13:7, 13 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)
Jag är Messias: Eller ”Jag är han”, dvs. Messias, den Smorde. (Jämför parallellskildringen i Mt 24:5.)
slutet: Eller ”det definitiva slutet”. Det grekiska ord som används här (tẹlos) skiljer sig från det grekiska ord som återges med ”fullbordas” (syntelẹō) i Mk 13:4. (Se studienoter till Mt 24:3; Mk 13:4 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)
nation: Det grekiska ordet ẹthnos har en bred innebörd och kan syfta på människor som bor inom ett visst politiskt eller geografiskt område, t.ex. ett land, men det kan också syfta på en etnisk grupp. (Se studienot till Mk 13:10.)
vända sig: Se studienot till Mt 24:7.
mycket lidande: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”förlossningsvärkar” och syftar på den intensiva smärtan vid en förlossning. Här syftar ordet på lidande, smärta och vånda i allmänhet, men det skulle också kunna betyda att problemen och lidandet, i likhet med förlossningsvärkar, kommer att tillta i omfattning, intensitet och varaktighet under tiden före den stora prövningen som nämns i Mk 13:19.
lokala domstolar: Det grekiska ordet synẹdrion, som här står i plural och översätts med ”lokala domstolar”, syftar i de kristna grekiska skrifterna oftast på judarnas högsta domstol i Jerusalem, Sanhedrin. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin” och studienoter till Mt 5:22; 26:59.) Men detta ord var också en allmän beteckning på en församling eller ett möte, och här syftar det på lokala domstolar som var knutna till synagogor. Dessa domstolar hade myndighet att utdöma sådana straff som prygling och uteslutning. (Mt 10:17; 23:34; Lu 21:12; Joh 9:22; 12:42; 16:2.)
de goda nyheterna: Se studienot till Mt 24:14.
alla nationerna: Det här uttrycket betonar predikoarbetets omfattning, och på det sättet förstod lärjungarna att arbetet skulle omfatta mer än att bara predika för judar. Det grekiska ordet för ”nation” (ẹthnos) syftar generellt på en grupp människor som är mer eller mindre besläktade med varandra och som har ett gemensamt språk. En sådan grupp bor också vanligtvis i ett geografiskt avgränsat område.
griper er: Här används det grekiska verbet ạgō (ordagrant ”föra bort”) som ett juridiskt uttryck i betydelsen ”gripa”, ”sätta i häkte”. Ordet kan innefatta att man använder våld.
håller ut: Eller ”har hållit ut”. Det grekiska verb som har återgetts med ”hålla ut” (hypomẹnō) betyder ordagrant ”förbli under”. Det används ofta i bemärkelsen ”stanna i stället för att fly”, ”stå fast”, ”hålla stånd”, ”vara ståndaktig”. (Mt 10:22; Rom 12:12; Jak 5:11) I det här sammanhanget syftar det på att fortsätta leva som en efterföljare till Kristus trots motstånd och prövningar. (Mk 13:11–13)
slutet: Eller ”det fullbordade (definitiva) slutet”. (Se studienot till Mk 13:7.)
Judeen: Se studienot till Mt 24:16.
till bergen: Se studienot till Mt 24:16.
på taket: Se studienot till Mt 24:17.
Om inte Jehova hade förkortat den tiden: Jesus förklarar för sina lärjungar vad hans Far ska göra under den stora prövningen. Sättet Jesus uttrycker sig på här påminner om profetior i de hebreiska skrifterna där Guds namn används. (Jes 1:9; 65:8; Jer 46:28 [26:28, Septuaginta]; Am 9:8) Även om de flesta grekiska handskrifter använder ordet ”Herre” (grekiska: Kỵrios) här, finns det goda skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C1 och C3 introduktion; Mk 13:20.)
falska messiasgestalter: Eller ”falska krister”. Det grekiska ordet pseudọchristos förekommer bara här och i parallellskildringen i Mt 24:24. Det syftar på någon som med orätt tar på sig rollen som Messias, eller Kristus (ordagrant ”den smorde”). (Se studienoter till Mt 24:5; Mk 13:6.)
se: Se studienot till Mt 24:30.
Människosonen: Se studienot till Mt 8:20.
molnen: Moln brukar skymma sikten, inte göra det lättare att se. Men även om något inte är synligt kan man uppfatta det med förståndet. (Apg 1:9)
de fyra väderstrecken: Se studienot till Mt 24:31.
liknelsen: Se studienot till Mt 24:32.
han: Dvs. Människosonen.
Himmel och jord ska försvinna: Andra bibelställen visar att himlen och jorden ska bestå för evigt. (1Mo 9:16; Ps 104:5; Pre 1:4) Så Jesus ord här kan vara en hyperbol som betyder: Även om det omöjliga skulle inträffa och himlen och jorden faktiskt försvann, så skulle Jesus ord ändå uppfyllas. (Jämför Mt 5:18.) Men himlen och jorden kan också syfta på den symboliska himlen och jorden som kallas ”den tidigare himlen och den tidigare jorden” i Upp 21:1.
mina ord ska absolut inte försvinna: I den grekiska texten används två negationer tillsammans med verbet, något som kraftfullt understryker att en tanke förkastas. Här framhävs alltså på ett levande sätt hur bestående Jesus ord är. Vissa grekiska handskrifter använder bara en av de två negationerna, men den förstärkande formuleringen i huvudtexten har starkt stöd i handskrifterna.
dörrvakten: Förr i tiden fanns det en dörrvakt, eller portvakt, som tjänstgjorde vid stadsportar, tempelportar eller ingången till privata hem. De skulle hålla vakt och se till att porten var stängd nattetid. (2Sa 18:24, 26; 2Ku 7:10, 11; Est 2:21–23; 6:2; Joh 18:17) Jesus liknade en kristen vid en dörrvakt och betonade på det sättet hur viktigt det är för en kristen att vara vaksam och beredd på att Jesus ska komma för att verkställa Jehovas dom. (Mk 13:26)
Var ... vaksamma: Det grekiska uttrycket har grundbetydelsen ”hålla sig vaken”, men i många sammanhang betyder det ”vara vaksam”, ”vara på sin vakt”. Markus använder också det här uttrycket i Mk 13:34, 37; 14:34, 37, 38. (Se studienoter till Mt 24:42; 26:38; Mk 14:34.)
sent på dagen: I den här versen nämns det fyra vaktpass. Natten sträckte sig från kl. 18 på kvällen till kl. 6 på morgonen, och man följde grekernas och romarnas indelning av natten i fyra pass på omkring tre timmar vartdera. (Se också resterande studienoter till den här versen.) Tidigare hade hebréerna delat in natten i tre pass på omkring fyra timmar vardera (2Mo 14:24; Dom 7:19), men på Jesus tid hade de anammat den romerska indelningen. Uttrycket ”sent på dagen” i den här versen avser det första vaktpasset, dvs. från solnedgången till omkring kl. 21. (Se studienot till Mt 14:25.)
vid midnatt: Detta avser det andra vaktpasset enligt grekernas och romarnas indelning av natten, dvs. från omkring kl. 21 fram till midnatt. (Se studienot till sent på dagen i den här versen.)
före gryningen: Ordagrant ”när tuppen gal”. Enligt grekernas och romarnas indelning av natten var detta namnet på det tredje vaktpasset. Det sträckte sig från midnatt fram till omkring kl. 3 på natten. (Se föregående studienoter till den här versen.) Det var troligen vid den här tiden som Petrus hörde ”en tupp gala”. (Mk 14:72) Tupparnas galande har länge varit och är fortfarande en tidsangivelse för människor i länderna öster om Medelhavet. (Se studienoter till Mt 26:34; Mk 14:30, 72.)
på morgonen: Detta avser det fjärde vaktpasset enligt grekernas och romarnas indelning av natten, dvs. från omkring kl. 3 på natten fram till soluppgången. (Se föregående studienoter till den här versen.)
Media
Dessa stenar ligger vid den södra delen av Västmuren, och man tror att de är lämningar av byggnadsverk som fanns på tempelberget under första århundradet. De har lämnats här som en sorglig påminnelse om den ödeläggelse som Jerusalem och templet drabbades av när staden föll för romarna.
Olivberget (1) är en bergsrygg med rundade kalkstenshöjder. Det ligger öster om Jerusalem, på andra sidan Kidrondalen. Den topp som ligger mitt emot tempelberget (2) har en höjd på ca 812 m, och det är i allmänhet den som kallas Olivberget i Bibeln. Jesus och några av hans lärjungar var på Olivberget när han förklarade vilket tecken som skulle känneteckna hans närvaro.