Matteus: Det grekiska namn som återges med ”Matteus” är förmodligen en kortform av det hebreiska namnet ”Mattitja” (1Kr 15:18), som betyder ”Jehovas gåva”.

Matteusevangeliet: Det sägs inte uttryckligen i något av evangelierna vilka som var skribenterna, och titlar eller överskrifter användes tydligtvis inte i den ursprungliga texten. I vissa handskrifter till Matteusevangeliet förekommer titeln Euaggẹlion katạ Maththaion (”Goda nyheter [eller ”Evangelium”] enligt Matteus”), och i andra förekommer den kortare titeln Katạ Maththaion (”Enligt Matteus”). Men det är inte helt säkerställt när man började använda sådana överskrifter. Vissa menar att det var under 100-talet v.t., eftersom den längre titeln förekommer i handskrifter som dateras till slutet av 100-talet eller början av 200-talet. Enligt vissa forskare är inledningsorden till Markus bok (”Här börjar de goda nyheterna om Jesus Kristus, Guds son”) förklaringen till varför uttrycket evangelium (ordagrant ”goda nyheter”, ”glatt budskap”) började användas om de här böckerna. En titel som innehöll skribentens namn kan helt enkelt ha varit ett sätt att identifiera boken, ett bruk som kan ha kommit till av praktiska skäl.

Boken med den historiska berättelsen: De grekiska ord som inleder Matteus, Bịblos genẹseōs (form av gẹnesis), kan också återges med ”historieskildring” eller ”släktregister”. Det grekiska ordet gẹnesis betyder ordagrant ”ursprung”, ”födelse”, ”härstamning”. I Septuaginta används det för att översätta det hebreiska ordet tōledhọ̄th, som har en liknande betydelse och ofta översätts med ”historiska berättelsen” i Första Moseboken. (1Mo 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2)

berättelsen om Jesus Kristus: Matteus följer den släktlinje som går genom Davids son Salomo. Lukas däremot följer den släktlinje som går genom Davids son Natan. (Mt 1:6, 7; Lu 3:31) Matteus bekräftar Jesus lagliga rätt till Davids tron genom att följa släktlinjen från Salomo till Josef, som juridiskt sett var Jesus far, medan Lukas tydligtvis följer Marias släktlinje och bekräftar Jesus biologiska härstamning från David.

Kristus: Denna titel härleds från det grekiska ordet Christọs och motsvarar titeln ”Messias” (från det hebreiska mashịach), och båda dessa titlar betyder ”den smorde”. Styresmän på Bibelns tid förordnades genom att bli smorda med olja.

son: I det här släktregistret kan ”son” syfta på en biologisk son, en sonson eller en avkomling.

Davids son: Detta framhåller att Jesus är arvingen till förbundet om ett kungarike som slöts med David och som skulle uppfyllas genom någon i Davids släktlinje. (2Sa 7:11–16; Ps 89:3, 4)

Abrahams son: Matteus har en judisk målgrupp i åtanke när han börjar med att följa Jesus släktlinje från Abraham. På det sättet betonar han att Jesus är den laglige avkomlingen, den som har ärvt Guds löfte till Abraham, som alla nationer på jorden kan bli välsignade genom.

far: I uttrycket blev far till (ordagrant ”alstra”, ”frambringa”) kan ”far” avse en far, en farfar eller morfar eller en mer avlägsen manlig förfader. (Mt 1:8, 11)

Tamar: Den första av fem kvinnor som Matteus omnämner i släktlinjen fram till Messias. De andra är Rahab och Rut, som inte var av israelitisk nationalitet (vers 5), Batseba, ”Urias hustru” (vers 6), och Maria (vers 16). Varför har de här kvinnorna inkluderats i ett släktregister som annars fokuserar på den manliga sidan? Det kan bero på att de blev stammödrar till Jesus på anmärkningsvärda sätt.

David, kungen: Trots att flera kungar omnämns i det här släktregistret är det bara David som omnämns med titeln ”kung”. Uttrycket ”Davids hus” användes om Israels kungliga dynasti. (1Ku 12:19, 20) När Matteus kallar Jesus ”Davids son” i vers 1 betonar han alltså det bibliska temat om ett kungarike och identifierar Jesus som arvingen till kungamakten som utlovades genom förbundet med David. (2Sa 7:11–16)

Urias hustru: Dvs. Batseba, hustru till hettiten Uria, som var en av Davids utländska krigare. (2Sa 11:3; 23:8, 39)

Jehoram blev far till Ussia: Ordet ”far” används här i betydelsen ”förfader”, vilket ofta är fallet i bibliska släktregister. Som det framkommer av 1Kr 3:11, 12 utelämnas tre onda kungar (Ahasja, Jehoas och Amazja) i den davidiska släktlinjen mellan Jehoram och Ussia (även kallad Asarja).

far: Används här i betydelsen ”farfar”, eftersom Josia egentligen var far till Jehojakim, som i sin tur var far till Jekonja, även kallad Jehojakin och Konja. (2Ku 24:6; 1Kr 3:15–17; Est 2:6; Jer 22:24)

Sealtiel blev far till Serubbabel: Sealtiel omnämns som far till Serubbabel vid flera tillfällen (Esr 3:2, 8; 5:2; Neh 12:1; Hag 1:1, 12, 14; 2:2, 23; Lu 3:27), men vid ett tillfälle blir även Pedaja, Sealtiels bror, omnämnd som Serubbabels far. (1Kr 3:19) Pedaja var förmodligen Serubbabels biologiske far, men juridiskt sett var det tydligtvis Sealtiel som erkändes som hans far. (Se studienoter till Lu 3:27.)

Josef: I Matteus redogörelse används inte uttrycket ”blev far till” (se studienot till Mt 1:2) för att beskriva Josefs relation till Jesus. Det sägs bara att Josef var Marias man, och Maria födde Jesus. På grekiska används ett pronomen som står i femininum för att betona att det bara var Maria som var biologisk förälder till Jesus. Så Jesus är visserligen inte Josefs biologiske son, men i Matteus släktregister framhålls det att han i egenskap av Josefs adoptivson är juridisk arvinge till David. Och i Lukas släktregister framhålls det att Jesus, genom Maria, även är biologisk avkomling till David.

Kristus: Se studienot till Mt 1:1 och Ordförklaringar.

förlovad: Bland judarna var förlovningen ett bindande avtal. Ett par som var förlovade betraktades som gifta, även om de inte började sitt liv tillsammans som man och hustru förrän alla formaliteter kring själva giftermålet var avklarade.

ande: Detta är den första förekomsten av det grekiska ordet pneuma i de kristna grekiska skrifterna. Här syftar det på Guds verksamma kraft. (Se Ordförklaringar.)

skilja sig: Eftersom någon som var förlovad betraktades som gift kunde Josef helt riktigt omnämnas som Marias man och Maria som hans hustru. (Mt 1:20) För att bryta förlovningen krävdes en skilsmässa.

Jehovas: Detta är det första av de 237 ställen i de kristna grekiska skrifterna där Guds namn, Jehova, förekommer i huvudtexten i den här översättningen. (Se Tillägg C.)

Jehovas ängel: Det här uttrycket förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7. När det förekommer i tidiga exemplar av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel, budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Det är så man har valt att göra i Sak 3:5, 6 i ett exemplar av Septuaginta som upptäcktes i Nahal Hever i Israel och som dateras till någon gång mellan 50 f.v.t. och 50 v.t. (Se Tillägg C.) I flera bibelöversättningar har man valt att ta med Guds namn i den här versen. (Se Tillägg A5 och Tillägg C3 introduktion; Mt 1:20.)

Davids son: Ängeln förberedde Josef på det budskap han skulle få genom att kalla honom för ”Davids son” och på det sättet påminna honom om löftet i det davidiska förbundet. (Se studienoter till Mt 1:1, 6.)

att föra din hustru Maria hem till dig: Enligt judisk sed inleddes äktenskapet vid förlovningen. Formaliteterna kring bröllopet var avklarade när mannen förde med sig bruden till sitt hem. Detta skedde på en bestämd dag och var något man firade. I och med detta förklarade mannen offentligt att han nu tog kvinnan till sin äktenskapspartner. Äktenskapet blev därmed offentligt känt och bekräftat. Det registrerades, och det var bindande. (1Mo 24:67; se studienoter till Mt 1:18, 19.)

hon har blivit gravid: Eller ”barnet har blivit avlat”. Det grekiska ord som kan återges med ”avla” återges i vers 16 med ”föddes”. I vers 2–16 översätts den aktiva formen av ordet med ”blev far till”. (Se studienot till Mt 1:2.)

Jesus: Motsvarar det hebreiska namnet Jesua eller Josua, en kortform av Jehoshua, som betyder ”Jehova är räddning”.

för att det som Jehova hade sagt genom sin profet skulle uppfyllas: Detta och liknande uttryck förekommer många gånger i Matteus evangelium. Med en judisk målgrupp i åtanke vill Matteus tydligtvis betona Jesus roll som den utlovade Messias. (Mt 2:15, 23; 4:14; 8:17; 12:17; 13:35; 21:4; 26:56; 27:9)

Jehova: Citatet som följer i vers 23 är från Jes 7:14, där det sägs att det är Jehova själv som ger tecknet. (Se Tillägg C3 introduktion; Mt 1:22.) Detta är Matteus första citat från de hebreiska skrifterna.

Jungfrun: Det här är ett citat från Septuaginta. I Jes 7:14 används där ordet parthẹnos, dvs. någon som aldrig har haft sexuellt umgänge, för att återge det hebreiska ordet ‛almạh, ett ord med bredare innebörd som kan betyda ”oskuld” eller helt enkelt ”ung kvinna”. I denna inspirerade skildring används alltså det grekiska ordet för ”jungfru” om Jesus mor.

Immanuel: Ett hebreiskt namn som förekommer i Jes 7:14; 8:8, 10. Immanuel är ett av de namn som det var förutsagt att Messias skulle identifieras med.

Jehova: Se studienot till Mt 1:20 och Tillägg C3 introduktion; Mt 1:24.

låg inte med: Ordagrant ”kände inte”. På nytestamentlig grekiska kan verbet ”känna” användas som omskrivning för sexuellt umgänge. Det är på samma sätt med det hebreiska verbet för ”känna”, som har återgetts med ”låg med” i 1Mo 4:1, 1Sa 1:19 och andra bibelverser.