liknelser: Eller ”bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)

klädd för bröllop: Eftersom det här var ett kungligt bröllop kan den kungliga värden ha ordnat speciella kläder till sina gäster. I så fall hade det varit väldigt respektlöst att inte bära de kläderna.

gnissla tänder: Se studienot till Mt 8:12.

sätta dit honom: Ordagrant ”snärja honom”, som en fågel i ett nät. (Jämför Pre 9:12, där Septuaginta använder denna grekiska jaktterm för att återge ett hebreiskt ord som betyder ”fånga i en fälla”, ”snärja”.) Fariséerna använde smicker och försåtliga frågor (Mt 22:16, 17) för att locka fram ett svar från Jesus som de kunde använda mot honom.

anhängare av Herodes parti: Se Ordförklaringar.

skatt: Eller ”huvudskatt”. En årlig skatt som troligen motsvarade en denar, eller en dagslön, och som romarna krävde av alla som hade registrerats i en folkräkning. (Lu 2:1–3)

kejsaren: Det var Tiberius som var kejsare när Jesus utförde sin tjänst här på jorden, men uttrycket används inte bara om den regerande kejsaren. Det kunde också stå för den offentliga myndigheten eller staten och dess representanter, som Paulus kallade ”myndigheterna” och Petrus kallade ”kungen” och ”ståthållarna”. (Rom 13:1–7; 1Pe 2:13–17; Tit 3:1; se Ordförklaringar.)

Hycklare: Se studienot till Mt 6:2.

denar: Det här romerska silvermyntet, som hade en bild av kejsaren, var det skattemynt som romarna krävde av judarna. (Mt 22:17) På Jesus tid fick jordbruksarbetare vanligtvis en denar för en arbetsdag på tolv timmar, och i de kristna grekiska skrifterna anges belopp ofta i denarer. (Mt 20:2; Mk 6:37; 14:5; Upp 6:6) Flera olika koppar- och silvermynt användes i Israel. Ett slags silvermynt präglades i Tyros och användes till tempelskatten. Men för att betala skatten till romarna använde man tydligtvis silverdenaren, som hade en bild av kejsaren. (Se Ordförklaringar och Tillägg B14.)

bild och inskrift: På framsidan av en vanlig denar fanns det en bild av den romerske kejsaren Tiberius (som regerade från 14 till 37 v.t.) med en lagerkrans på huvudet och en inskription på latin som löd: ”Kejsar Tiberius Augustus, son till den gudomlige Augustus.” (Se också Tillägg B14.)

Ge därför: Ordagrant ”Ge därför tillbaka”. Eftersom det var kejsaren som hade präglat mynten hade han rätt att kräva tillbaka en del av dem. Men han hade inte rätt att kräva att någon överlämnade eller vigde sitt liv åt honom. Det är Gud som har gett människor ”liv och andedräkt och allt”. (Apg 17:25) Man kan alltså bara ”ge tillbaka” sitt liv och sin hängivenhet till Gud, den ende som har rätt att kräva fullständig hängivenhet.

kejsaren det som tillhör kejsaren: Det här är det enda tillfälle (beskrivs här och i parallellskildringarna i Mk 12:17 och Lu 20:25) då det nämns att Jesus talar om den romerske kejsaren. I ”det som tillhör kejsaren” ingår betalning för tjänster som myndigheterna tillhandahåller. Det inbegriper också att man visar myndigheterna ära och underordnar sig dem i relativ bemärkelse. (Rom 13:1–7)

Gud det som tillhör honom: Detta inbegriper att man tillber och älskar Jehova av hela sitt hjärta och att man är fullständigt lydig och lojal mot honom. (Mt 4:10; 22:37, 38; Apg 5:29; Rom 14:8)

uppståndelse: Det grekiska ordet anạstasis betyder ordagrant ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp”. Ordet används omkring 40 gånger i de kristna grekiska skrifterna om en uppståndelse från döden. (Mt 22:31; Apg 4:2; 24:15; 1Kor 15:12, 13) I Septuaginta i Jes 26:19 används en verbform av anạstasis för att återge det hebreiska verbet ”leva” i frasen ”Dina döda ska få liv”. (Se Ordförklaringar.)

lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror: Se studienot till Mk 12:21.

Skrifterna: Syftar ofta på de inspirerade hebreiska skrifterna som helhet.

uppståndelse: Se studienot till Mt 22:23.

vad Gud har sagt: Jesus hänvisar här till ett samtal mellan Mose och Jehova som utspelade sig omkring år 1514 f.v.t. (2Mo 3:2, 6) Vid den tiden hade Abraham varit död i 329 år, Isak i 224 år och Jakob i 197 år. Men Jehova sa ändå inte att han var deras Gud, utan att han är deras Gud. (Mt 22:32)

Han är inte de dödas Gud: De tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna stöder den här lydelsen. Men en del handskrifter upprepar ordet ”Gud” och kan återges med: ”Gud är inte de dödas Gud.” En del översättningar har en liknande lydelse. En översättning av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J¹⁸ i Tillägg C) använder tetragrammet här och kan återges med: ”Jehova är inte de dödas Gud.” (Jämför 2Mo 3:6, 15.)

utan de levandes: Se studienot till Mk 12:27.

gjort ... svarslösa: Det grekiska verbet kan också återges med ”göra stum” (ordagrant ”sätta munkorg på”). Jesus gjorde helt rätt med tanke på att sadducéerna hade ställt en skenhelig fråga. Hans svar var så effektivt att de blev tysta. (1Pe 2:15)

Du ska älska: Det grekiska ord som här återgetts med ”älska” är agapạō. Det här verbet och det besläktade substantivet agạpē (kärlek) förekommer mer än 250 gånger i de kristna grekiska skrifterna. I 1Jo 4:8 används substantivet agạpē i frasen ”Gud är kärlek”, och Bibeln framhåller Gud som det främsta exemplet på att visa osjälvisk kärlek som styrs av principer. Hans kärlek kommer till uttryck på ett aktivt och omtänksamt sätt. Den är lojal och inbegriper handlingar, inte bara känslor. Människor som visar sådan kärlek gör det på grund av ett medvetet val och efterliknar då Gud. (Ef 5:1) Det är därför som en människa kan uppmanas att visa kärlek, som i de två största buden, som det hänvisas till i det här sammanhanget. Jesus citerar här från 5Mo 6:5. De hebreiska ord som först och främst används om kärlek är verbet ’ahẹv eller ’ahạv (älska) och substantivet ’ahavạh (kärlek). De har ungefär samma betydelseinnehåll som de grekiska ord som nämns ovan. När det handlar om att älska Jehova uttrycker dessa ord en persons önskan att vara fullständigt hängiven Gud och tjäna endast honom. Jesus visade det här slaget av kärlek på ett fullkomligt sätt. Han visade att kärleken till Gud inbegriper mer än att bara ha varma känslor för Jehova. Den styr en människas hela liv – allt hon tänker, säger och gör. (Se studienot till Joh 3:16.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 6:5, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

hjärta: När det här ordet används i bildlig bemärkelse syftar det i allmänhet på hela den inre människan. Men när det nämns tillsammans med ”själ” och ”sinne” får det tydligtvis en mer specifik innebörd. Det syftar då i huvudsak på en människas önskningar och känslor. De tre orden som används här (hjärta, själ och sinne) syftar inte på helt skilda saker, utan överlappar varandra och framhåller på starkast möjliga sätt att vi måste älska Jehova helt och fullt.

själ: Dvs. hela ens väsen. (Se Ordförklaringar.)

sinne: Dvs. förståndet, intellektet. En människa måste använda sina mentala förmågor för att lära känna Gud och få en starkare kärlek till honom. (Joh 17:3; Rom 12:1) I det här citatet från 5Mo 6:5 används de tre orden ”hjärta”, ”själ” och ”styrka” i den hebreiska grundtexten. Men på grekiska, i Matteus skildring, används ordet ”sinne” i stället för ”styrka”. Det kan finnas flera anledningar till detta. En anledning är att det inte finns något specifikt ord för ”sinne” på gammalhebreiska. Det begreppet rymdes i stället i det hebreiska ordet för ”hjärta”. ”Hjärta” användes bildligt om hela den inre människan, däribland en persons tankar, känslor, inställning och drivkraft. (5Mo 29:4; Ps 26:2; 64:6; se studienot till hjärta i den här versen.) I Septuaginta översätts därför ofta det hebreiska ordet för ”hjärta” med det grekiska ordet för ”sinne”. (1Mo 8:21; 17:17; Ord 2:10; Jes 14:13) En annan anledning till varför Matteus kanske använde det grekiska ordet för ”sinne” i stället för ”styrka” när han citerade 5Mo 6:5 är att det hebreiska ordet som återges med ”styrka [eller ”handlingskraft”, fotnot]” kan innefatta både fysisk styrka och mentala och intellektuella förmågor. De hebreiska och grekiska orden överlappar alltså varandra i innebörd, vilket kan förklara skribenternas ordval när de citerade från 5Mo i evangelierna. (Se studienoter till Mk 12:30; Lu 10:27.)

Det andra: Det som står i Mt 22:37 är Jesus direkta svar på fariséns fråga, men nu utvidgar han svaret och citerar ett bud till. (3Mo 19:18) På det sättet visar han att de två buden är oupplösligt förbundna med varandra och att hela lagen och profeterna bygger på dem. (Mt 22:40)

medmänniska: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”den [som är] nära”, men det syftar inte bara på någon som bor i närheten. Det kan syfta på vem som helst som man har att göra med. (Lu 10:29–37; Rom 13:8–10; se studienot till Mt 5:43.)

hela lagen och profeterna: Se studienot till Mt 5:17.

bygger på: Det grekiska verbet betyder ordagrant ”hänga på”, men här används det bildligt i betydelsen ”vara beroende av”, ”bygga på”. Jesus visade därigenom att allt som står i de hebreiska skrifterna – inte bara lagen med de tio budorden – bygger på kärlek. (Rom 13:9)

Messias: Eller ”den Smorde”, ”Kristus”. (Se studienoter till Mt 1:1; 2:4.)

under inspiration: Ordagrant ”i ande”. Dvs. under påverkan av Guds ande. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 110:1, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

under dina fötter: Dvs. underlagda hans myndighet.