tro mig: Se studienot till Mt 5:18.

här ska man inte lämna sten på sten: Jesus profetia fick en anmärkningsvärd uppfyllelse år 70 v.t. när romarna ödelade Jerusalem och templet. Bortsett från några delar av muren jämnades staden med marken.

Olivberget: Låg öster om Jerusalem, på andra sidan Kidrondalen. Härifrån hade Jesus och apostlarna ”Petrus, Jakob, Johannes och Andreas” (Mk 13:3, 4) utsikt över staden och templet.

närvaro: Det grekiska ordet parousịa (som i många översättningar återges med ”återkomst”) betyder ordagrant ”det att vara bredvid”. Det syftar på en närvaro som sträcker sig över en period, inte bara på en ankomst eller återkomst. Denna innebörd i ordet parousịa framgår av Mt 24:37–39, där ”Noas dagar ... före översvämningen” jämförs med ”Människosonens närvaro”. I Flp 2:12 används detta grekiska ord i frasen ”när jag var hos er” och ställs i kontrast till Paulus ”frånvaro”.

avslutningen: En återgivning av det grekiska ordet syntẹleia, som betyder ”slutskede”, ”gemensamt (kombinerat) slut”. (Mt 13:39, 40, 49; 28:20; Heb 9:26) Det här avser en tidsperiod då en serie händelser leder fram till det definitiva ”slutet” som nämns i Mt 24:6, 14, där ett annat grekiskt ord används, nämligen tẹlos. (Se studienoter till Mt 24:6, 14 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

världsordningen: Eller ”tidsåldern”, ”eran”. Det grekiska ordet aiọ̄n avser här förhållanden eller särskilda drag som kännetecknar en viss tidsålder, epok eller era. (Se Ordförklaringar.)

Messias: Grekiska: ho Christọs. Titeln ”Messias” (från det hebreiska ordet mashịach) motsvarar titeln ”Kristus”, och båda dessa titlar betyder ”den smorde”. Av den judiske historikern Josefus skrifter framgår det att sådana som påstod sig vara profeter eller befriare framträdde under det första århundradet och lovade befrielse från romarnas förtryck. Deras anhängare kan ha sett dem som politiska messiasgestalter.

slutet: Eller ”det definitiva slutet”. Det grekiska ord som används här (tẹlos) skiljer sig från det grekiska ord som återges med ”avslutning” (syntẹleia) i Mt 24:3. (Se studienot till Mt 24:3 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)

nation: Det grekiska ordet ẹthnos har en bred innebörd och kan syfta på människor som bor inom ett visst politiskt eller geografiskt område, t.ex. ett land, men det kan också syfta på en etnisk grupp. (Se studienot till Mt 24:14.)

vända sig: Eller ”resa sig”, ”uppväckas”. Det grekiska ordet förmedlar här tanken på att ”gå emot i fientlighet” och kan också återges med ”rusta sig till strid”, ”gå ut i krig”.

mycket lidande: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”förlossningsvärkar” och syftar på den intensiva smärtan vid en förlossning. Här syftar ordet på lidande, smärta och vånda i allmänhet, men det skulle också kunna betyda att problemen och lidandet, i likhet med förlossningsvärkar, kommer att tillta i omfattning, intensitet och varaktighet under tiden före den stora prövningen som nämns i Mt 24:21.

på grund av mitt namn: I Bibeln står begreppet ”namn” ibland för personen som bär namnet, hans rykte och allt han står för. (Se studienot till Mt 6:9.) När det gäller Jesus namn innefattar det även den myndighet och ställning som hans Far har gett honom. (Mt 28:18; Flp 2:9, 10; Heb 1:3, 4) Här förklarar Jesus att människor skulle hata hans efterföljare på grund av det som hans namn står för, dvs. hans ställning som Guds utvalde regent, kungarnas Kung, den som alla måste underordna sig för att få liv. (Se studienot till Joh 15:21.)

överge tron: Eller ”förmås att snava (synda)”. I de kristna grekiska skrifterna syftar det grekiska ordet skandalịzō på att snubbla i bildligt avseende, kanske genom att synda eller få någon annan att synda. Med tanke på hur ordet används i Bibeln kan synden handla om att man bryter mot en av Guds morallagar, tappar tron eller godtar en falsk lära. Det grekiska ordet kan också användas i betydelsen ”ta anstöt”. (Se studienoter till Mt 13:57; 18:7.)

ondskan: Ordagrant ”laglösheten”. Det grekiska ordet rymmer tanken på överträdelse av och förakt för lagar och att människor beter sig som om det inte fanns några lagar. När det används i Bibeln syftar det ofta på förakt för Guds lagar. (Mt 7:23; 2Kor 6:14; 2Th 2:3–7; 1Jo 3:4)

de flesta: Syftar inte bara på ”många” i en mer generell betydelse, som det återges i vissa översättningar, utan på majoriteten av dem som blivit påverkade av de falska profeter och den ondska som nämns i Mt 24:11, 12.

håller ut: Eller ”har hållit ut”. Det grekiska verb som har återgetts med ”hålla ut” (hypomẹnō) betyder ordagrant ”förbli under”. Det används ofta i bemärkelsen ”stanna i stället för att fly”, ”stå fast”, ”hålla stånd”, ”vara ståndaktig”. (Mt 10:22; Rom 12:12; Jak 5:11) I det här sammanhanget syftar det på att fortsätta leva som en efterföljare till Kristus trots motstånd och prövningar. (Mt 24:9–12)

slutet: Se studienoter till Mt 24:6, 14.

de goda nyheterna: Det grekiska ordet euaggẹlion är bildat av orden eu, som betyder ”god”, ”bra”, och ạggelos, som betyder ”en som kommer med nyheter”, ”en som förkunnar (kungör)”. (Se Ordförklaringar under ”Goda nyheter”.) Det återges med ”evangelium” i vissa svenska biblar. Det besläktade uttrycket som återges med ”evangelieförkunnare” (grekiska: euaggelistẹ̄s) betyder ”en förkunnare av goda nyheter”. (Apg 21:8; Ef 4:11, fotnot; 2Ti 4:5, fotnot)

riket: Dvs. Guds rike. Genom hela de kristna grekiska skrifterna är ”de goda nyheterna” (se föregående studienot till de goda nyheterna i den här versen) nära förknippade med Guds rike, som var temat för Jesus predikoarbete. (Se studienoter till Mt 3:2; 4:23; Lu 4:43.)

förkunnas: Eller ”offentligt kungöras”. (Se studienot till Mt 3:1.)

på hela jorden ... alla nationerna: Båda uttrycken betonar predikoarbetets omfattning. I en vidare bemärkelse betecknar det grekiska ordet som har översatts med ”jorden” (oikoumẹnē) den värld där vi människor bor, och det har även översatts med ”världen” och ”den bebodda jorden”. (Lu 4:5; Apg 17:31; Rom 10:18; Upp 12:9; 16:14) Under det första århundradet användes ordet även om det vidsträckta romarriket, där judarna var kringspridda. (Lu 2:1; Apg 24:5) Det grekiska ordet för ”nation” (ẹthnos) syftar generellt på en grupp människor som är mer eller mindre besläktade med varandra och som har ett gemensamt språk. En sådan grupp bor också vanligtvis i ett geografiskt avgränsat område.

så att alla nationerna får höra dem: Eller ”så att det blir ett vittnesbörd för alla nationerna”. Detta är en försäkran om att alla nationer skulle få höra de goda nyheterna. Det grekiska ordet martỵrion (vittnesbörd; vittnesmål) och andra besläktade grekiska ord syftar ofta på att man berättar fakta eller händelser som har samband med ett visst ämne. (Se studienot till Apg 1:8.) Vid det här tillfället säger Jesus att det över hela världen skulle förkunnas om vad Guds rike skulle åstadkomma och om händelser som har samband med det riket. Jesus visar att det globala predikoarbetet om riket i sig självt skulle vara ett viktigt drag i ”tecknet på ... [hans] närvaro”. (Mt 24:3) Men att detta vittnesbörd skulle avges i alla nationer innebär inte att alla nationer skulle omvändas till sann kristendom, bara att de skulle få höra de goda nyheterna.

slutet: Eller ”det fullbordade (definitiva) slutet”. (Se studienoter till Mt 24:3, 6.)

avskyvärdheten som orsakar förödelse: Daniels profetia visar att ”avskyvärdheten” skulle höra ihop med förödelse, eller ödeläggelse. (Dan 9:27; 11:31; 12:11) Jesus visar här att ”avskyvärdheten som orsakar förödelse” ännu inte hade kommit, utan var något som hörde framtiden till. Och 33 år efter Jesus död fick de kristna bevittna den första uppfyllelsen av den här profetian när de såg en avskyvärdhet stå på helig plats. Parallellskildringen i Lu 21:20 lyder: ”När ni ser att Jerusalem är belägrat av arméer, då vet ni att staden snart kommer att förstöras.” År 66 v.t. belägrade hedniska romerska arméer Jerusalem, ”den heliga staden”, en plats som judarna betraktade som helig och som var centrum för det judiska upproret mot Rom. (Mt 4:5; 27:53) Kristna med ”insikt” förstod att den romerska armén med sina avgudiska fälttecken utgjorde ”avskyvärdheten” och att detta var signalen för dem att ”fly till bergen”. (Mt 24:15, 16; Lu 19:43, 44; 21:20–22) Efter att de kristna hade flytt ödelade romarna både staden och nationen. Jerusalem förstördes år 70 v.t., och det sista judiska fästet, Masada, intogs av romarna år 73. (Jämför Dan 9:25–27.) Den detaljerade första uppfyllelsen av profetian ger oss en säker grund för att tro på att den större uppfyllelsen också kommer att äga rum. Den kulminerar när Jesus kommer ”på himlens moln med makt och strålande prakt”. (Mt 24:30) Många bortser från att Jesus sa att Daniels profetia skulle uppfyllas efter Jesus tid, och i linje med judisk tradition förknippar de Daniels profetia med en händelse år 168 f.v.t., då den syriske kungen Antiochos IV (Epifanes) vanhelgade Jehovas tempel i Jerusalem. I ett försök att utplåna tillbedjan av Jehova byggde Antiochos ett altare ovanpå det stora altaret och offrade svin till den olympiske guden Zeus. (Se studienot till Joh 10:22.) I den apokryfiska Första Mackabéerboken (1:54) används ett uttryck som liknar det som används i Daniels bok (ett uttryck som förbinder avskyvärdheten med ödeläggelse), och där tillämpas det på händelsen år 168 f.v.t. Men judisk tradition och skildringen i Första Mackabéerboken är bara människors tolkning, inte inspirerade uppenbarelser. Det Antiochos gjorde när han vanhelgade templet väckte förvisso känslor av avsky, men det ledde inte till ödeläggelse för Jerusalem, templet eller den judiska nationen.

helig plats: I den första uppfyllelsen av den här profetian syftar detta på Jerusalem och templet. (Se studienot till Mt 4:5.)

(läsaren behöver ha insikt för att förstå det här): Man måste alltid ha gott omdöme när man studerar Guds ord, men det finns tydligen ett behov av att vara särskilt vaken när det gäller tillämpningen av den här delen av Daniels profetia. Jesus ville göra åhörarna uppmärksamma på att detta ännu inte hade uppfyllts, utan var något som hörde framtiden till. (Se studienot till avskyvärdheten som orsakar förödelse i den här versen.)

Judeen: Dvs. den romerska provinsen Judeen.

till bergen: Enligt historikern Eusebios, som levde på 300-talet, flydde kristna i Judeen och Jerusalem över Jordan till Pella, en stad i bergstrakten i Dekapolis.

på taket: Hustaken var platta och kunde användas till många olika saker. Där kunde man bland annat förvara saker (Jos 2:6), vila (2Sa 11:2), sova (1Sa 9:26) och fira högtider (Neh 8:16–18). Det var därför man var tvungen att bygga en mur runt taket. (5Mo 22:8) Som regel fanns det en utvändig trappa eller stege som ledde upp till taket. Så man behövde inte gå in i huset för att komma ner från taket. Jesus betonade alltså hur brådskande det var att fly.

på vintern: På grund av vinterns kraftiga regn, översvämningar och kyla kunde det vara svårt att resa och få tag på mat och någon plats att sova. (Esr 10:9, 13)

på sabbaten: I områden som Judeen skulle restriktioner i samband med sabbaten ha gjort det svårt att resa långa sträckor och att bära packning. Dessutom var stadsportarna stängda på sabbatsdagen. (Se Apg 1:12 och Tillägg B12.)

falska messiasgestalter: Eller ”falska krister”. Det grekiska ordet pseudọchristos förekommer bara här och i Mk 13:22. Det syftar på någon som med orätt tar på sig rollen som Messias, eller Kristus (ordagrant ”den smorde”). (Se studienot till Mt 24:5.)

Människosonens: Se studienot till Mt 8:20.

närvaro: Se studienot till Mt 24:3.

Människosonens tecken: Detta tecken är inte detsamma som ”tecknet på ... [Jesus] närvaro”, som omnämns i Mt 24:3. Det tecken som åsyftas här förbinds med att Människosonen ska ”komma” som domare för att avkunna och verkställa dom under den stora prövningen. (Se studienot till komma i den här versen.)

slå sig själva av sorg: Eller ”sörja”. Man slog händerna mot bröstet upprepade gånger för att uttrycka djup sorg eller ånger och samvetskval. (Jes 32:12; Nah 2:7; Lu 23:48)

se: Det grekiska verb som har återgetts med ”se” kan också användas bildligt i betydelsen ”uppfatta”, ”förstå”. (Ef 1:18, fotnot)

komma: Den första av de åtta gånger som det i Matteus, kapitel 24 och 25, hänvisas till att Jesus kommer eller återvänder. (Mt 24:42, 44, 46; 25:10, 19, 27, 31) Varje gång är det en form av det grekiska ordet ẹrchomai, ”komma”, som används. Ordet ”komma” används här i betydelsen att Jesus riktar sin uppmärksamhet mot människorna, i synnerhet när han kommer som domare för att avkunna och verkställa dom under den stora prövningen.

himlens moln: Moln brukar skymma sikten, inte göra det lättare att se. Men även om något inte är synligt kan man uppfatta det med förståndet. (Apg 1:9)

de fyra väderstrecken: Ordagrant ”de fyra vindarna”, ett idiom som används om de fyra väderstrecken, norr, söder, öster och väster. Det står alltså för ”alla riktningar”, ”överallt”. (Jer 49:36; Hes 37:9; Dan 8:8)

liknelsen: Eller ”bildspråket”. (Se studienot till Mt 13:3.)

han: Dvs. Människosonen.

Himmel och jord ska försvinna: Andra bibelställen visar att himlen och jorden ska bestå för evigt. (1Mo 9:16; Ps 104:5; Pre 1:4) Så Jesus ord här kan vara en hyperbol som betyder: Även om det omöjliga skulle inträffa och himlen och jorden faktiskt försvann, så skulle Jesus ord ändå uppfyllas. (Jämför Mt 5:18.) Men himlen och jorden kan också syfta på den symboliska himlen och jorden som kallas ”den tidigare himlen och den tidigare jorden” i Upp 21:1.

mina ord ska absolut inte försvinna: I den grekiska texten används två negationer tillsammans med verbet, något som kraftfullt understryker att en tanke förkastas. Här framhävs alltså på ett levande sätt hur bestående Jesus ord är.

Noas dagar: I Bibeln används ordet ”dag(ar)” ibland om en människas livstid. (Dom 5:6; Lu 17:28) Här jämförs ”Noas dagar” med Människosonens närvaro. I ett liknande uttalande, som finns nedskrivet i Lu 17:26, används uttrycket ”Människosonens dagar”. Noas dagar kulminerade med att den stora översvämningen kom, men Jesus begränsar inte jämförelsen till att gälla bara den bestämda dagen. Eftersom ”Noas dagar” omfattade många år, finns det anledning att tro att Människosonens förutsagda ”dagar” eller ”närvaro” också omfattar många år. Människosonens närvaro kommer i likhet med Noas dagar att få ett dramatiskt slut och kulminera med att de som inte har tagit vara på möjligheten att söka räddning går under. (Se studienot till Mt 24:3.)

närvaro: Se studienot till Mt 24:3.

översvämningen: Eller ”floden”. Det grekiska ordet kataklysmọs betecknar en omfattande och ödeläggande översvämning, och Bibeln använder det här ordet om översvämningen på Noas tid. (Mt 24:39; Lu 17:27; 2Pe 2:5)

arken: Det grekiska ordet kan också återges med ”kista”, ”låda”, och det används kanske för att visa att det var en konstruktion som liknade en stor låda. I Vulgata återges det här grekiska ordet med det latinska ordet arca (betyder ”låda”, ”kista”), som det svenska ordet ”ark” kommer ifrån.

tas med ... lämnas kvar: Se studienot till Lu 17:34.

Var ... vaksamma: Det grekiska uttrycket har grundbetydelsen ”hålla sig vaken”, men i många sammanhang betyder det ”vara vaksam”, ”vara på sin vakt”. Matteus använder det här uttrycket i Mt 24:43; 25:13; 26:38, 40, 41. I Mt 24:44 kopplar han det till att vara ”beredda”. (Se studienot till Mt 26:38.)

förståndige: Det grekiska ord som används här förmedlar tanken på att vara förståndig och vis i praktiskt avseende och samtidigt insiktsfull, förutseende, omdömesgill och klok. Samma grekiska ord används i Mt 7:24 och 25:2, 4, 8, 9. I Septuaginta används det här ordet om Josef i 1Mo 41:33, 39.

tjänaren: Eller ”slaven”. Det grekiska ordet står i singular, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att tjänaren avser en enda person. Bibeln innehåller fler exempel på att ett substantiv i singular kan avse en grupp, till exempel när Jehova riktade sig till hela Israels nation och sa till dem: ”Ni är mina vittnen [plural], ... ja min tjänare [singular] som jag har utvalt.” (Jes 43:10) I den motsvarande liknelsen i Lu 12:42 kallas den här tjänaren ”den trogne och förståndige förvaltaren”. (Se studienot till Lu 12:42.)

tjänstefolk: Syftar på alla som arbetar i herrens hushåll.

kommer: Se studienot till Mt 24:30.

ond: Jesus ord här är i själva verket en varning till den trogne och förståndige tjänaren, som nämns i Mt 24:45. Jesus förutsäger inte att det ska framträda en ond tjänare, och han tillsätter inte heller en ond tjänare. Det här är i stället en varning för vad som skulle hända om den trogne tjänaren började utveckla drag som kännetecknar en ond tjänare. En sådan illojal tjänare skulle straffas ”mycket hårt”. (Mt 24:51; se studienot till Lu 12:45.)

straffa honom mycket hårt: Ordagrant ”hugga honom itu”. Detta starka uttryck ska tydligtvis inte förstås bokstavligt, utan förmedlar tanken på ett hårt straff.

hycklarna: Se studienot till Mt 6:2.

gnissla tänder: Se studienot till Mt 8:12.