sabbaten: Ordagrant ”sabbaterna”. I den här versen förekommer pluralformen av det grekiska ordet sạbbaton två gånger. Den första gången syftar det på en enskild sabbatsdag, den sjunde dagen i veckan, och det återges med ”sabbaten”. Den andra gången syftar det på en period på sju dagar och återges med i veckan. Sabbatsdagen (15 nisan) slutade vid solnedgången. En del har förstått det som att Matteus syftar på en tidpunkt någon gång i skymningen ”efter sabbaten”, men de andra evangelierna visar tydligt att kvinnorna kom för att se på graven ”tidigt” på morgonen den 16 nisan, ”när solen just hade gått upp”. (Mk 16:1, 2; Lu 24:1; Joh 20:1; se också Ordförklaringar och Tillägg B12.)

första dagen i veckan: Dvs. den 16 nisan. Judarna räknade dagen efter sabbaten som den första dagen i veckan.

den andra Maria: Se studienot till Mt 27:61.

Jehovas ängel: Se studienot till Mt 1:20 och Tillägg C1 och C3 introduktion; Mt 28:2.

berätta att han har blivit uppväckt från de döda: Kvinnorna som fick den här uppmaningen var inte bara de första lärjungarna som fick reda på att Jesus hade uppstått, utan de fick också uppdraget att berätta för andra vad som hade hänt. (Mt 28:2, 5, 7) Enligt oskriftenlig judisk tradition var en kvinnas vittnesmål ogiltigt i en rättegång. Jehovas ängel däremot hedrade kvinnorna genom att ge dem förmånen att vittna om det de hade sett.

kastade sig ner för honom: Eller ”böjde sig ner för honom”, ”visade honom vördnad”. (Se studienoter till Mt 8:2; 14:33; 15:25.)

mina bröder: Här kallar Jesus sina lärjungar för ”bröder” och lyfter fram att de alla är förenade som en andlig familj. (Se Mt 28:16; jämför Mt 25:40; Joh 20:17; Heb 2:10–12.)

äldste: Se studienot till Mt 16:21.

ståthållaren: Syftar på Pontius Pilatus.

höra detta: Dvs. lögnen att de hade sovit. Romerska soldater kunde bli avrättade om de somnade på sin post.

träffas: Det var tydligtvis mer än 500 närvarande vid detta speciella möte i Galileen. (1Kor 15:6)

några som tvivlade: I ljuset av 1Kor 15:6 var det troligtvis inte någon av apostlarna som tvivlade, utan lärjungar i Galileen som Jesus ännu inte hade visat sig för.

gör ... lärjungar: Det grekiska verbet mathēteuō har grundbetydelsen ”undervisa” i syfte att göra andra till lärjungar. I Mt 13:52 återges det med ”har fått kunskap”, och i Mt 27:57 återges det med ”hade blivit en lärjunge”. I Apg 14:21 används det för att beskriva hur Paulus och Barnabas ”hjälpte många att bli lärjungar” i Derbe. Verben ”döpa” och ”lära”, som förekommer i det här sammanhanget, visar vad befallningen om att göra lärjungar innebär. (Läs mer om det besläktade grekiska substantivet mathētẹ̄s i studienoten till Mt 5:1.)

människor från alla nationer: Ordagrant kan detta återges med ”alla nationer”, men sammanhanget visar att det här uttrycket syftar på individer från alla nationer. Det grekiska pronomenet som motsvarar ”dem” i döp dem står nämligen i maskulinum och syftar på människor, inte på nationer, som är neutrum på grekiska. Befallningen att nå ”människor från alla nationer” var ny. Före Jesus tid fick icke-judar enligt skrifterna ta sig till Israel om de ville tjäna Jehova. (1Ku 8:41–43) Men i och med den här befallningen ger Jesus sina lärjungar i uppdrag att utvidga predikoarbetet så att det omfattade fler än bara judar. Jesus framhöll att de kristna skulle göra människor över hela jorden till lärjungar. (Mt 10:1, 5–7; Upp 7:9; se studienot till Mt 24:14.)

Faderns ... Sonens ... den heliga andens: Det är självklart att erkänna den ställning och myndighet som Fadern, Jehova Gud, har. Han är ju vår skapare och livgivare. (Ps 36:7, 9; Upp 4:11) Men Bibeln visar att ingen kan bli räddad om han inte också erkänner den roll Jesus har för att Guds avsikter ska förverkligas. (Joh 14:6; Apg 4:12) Det är också viktigt att erkänna den roll som Guds heliga ande har, eftersom Gud använder sin heliga ande för att bland annat ge liv (Job 33:4), förmedla budskap till människor (2Pe 1:21) och ge dem kraft att göra hans vilja (Rom 15:19). En del menar att detta avsnitt ger stöd åt treenighetsläran, men Bibeln förmedlar inte tanken på att dessa tre är lika eviga, är lika mäktiga eller har lika hög ställning. Det faktum att de nämns i samma vers är inte ett bevis för att de alla är Gud, att de är lika eviga eller att de är jämställda. (Mk 13:32; Kol 1:15; 1Ti 5:21)

den heliga andens: Eller ”den heliga verksamma kraftens”. Ordet ”ande” (neutrum på grekiska) syftar på en opersonlig kraft i verksamhet, en kraft som utgår från Gud. (Se Ordförklaringar under ”Helig ande” och ”Ande”.)

namn: Det grekiska ordet för namn (ọnoma) kan syfta på mer än ett egennamn. I det här sammanhanget handlar det om att erkänna Faderns och Sonens myndighet och ställning såväl som den heliga andens roll. Detta leder till att man får ett nytt förhållande till Gud. (Jämför studienot till Mt 10:41.)

lär dem: Det grekiska ord som återges med ”lära” inbegriper att undervisa, förklara, argumentera och bevisa. (Se studienoter till Mt 3:1; 4:23.) Att lära dem att hålla allt som Jesus hade befallt är en pågående process. Det innebär att man hjälper nya att i sin tur undervisa andra, tillämpa Jesus undervisning och följa hans exempel. (Joh 13:17; Ef 4:21; 1Pe 2:21)

slutet: Se studienot till Mt 24:3 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.

världsordningen: Eller ”tidsåldern”, ”eran”. (Se Ordförklaringar.)