på berget: Tydligen i närheten av Kapernaum och Galileiska sjön. Jesus tog sig förmodligen längre upp på bergssluttningen för att kunna undervisa folkskaran som hade slagit sig ner på en jämn plats framför honom. (Lu 6:17, 20)

Han satte sig ner: Judiska lärare brukade sitta ner när de undervisade, särskilt när de befann sig på platser som var avsedda för undervisning.

hans lärjungar: Första förekomsten av det grekiska ordet mathētẹ̄s, ett substantiv som brukar återges med ”lärjunge”. Ordet syftar på en elev eller på någon som blir undervisad, och det rymmer också tanken på ett personligt förhållande till läraren, ett förhållande som formar lärjungens hela tillvaro. Även om stora skaror samlades och lyssnade på Jesus verkar det som att han i första hand riktade sig till sina lärjungar, som satt närmast honom. (Mt 7:28, 29; Lu 6:20)

Sedan började han undervisa dem: I den grekiska grundtexten används här ett semitiskt idiom som ordagrant betyder ”han öppnade sin mun”, vilket helt enkelt betyder att han började tala. (Job 33:2; Dan 10:16) Samma uttryck förekommer även i Apg 8:35 och 10:34.

Lyckliga: Det grekiska ord som används här, makạrios, syftar på mer än att bara vara glad. När det handlar om människor syftar det snarare på att vara välsignad av Gud och ha hans godkännande. Ordet används dessutom för att beskriva Gud och även Jesus i sin himmelska härlighet. (1Ti 1:11; 6:15)

de som längtar efter att fylla sitt andliga behov: Eller ”de som tigger om anden”, ”de som förstår att de behöver Gud”. Det grekiska uttryck som har översatts med ”de som längtar efter att fylla”, ordagrant ”de som är fattiga (behövande, utblottade, tiggare)”, syftar i det här sammanhanget på människor som är i behov av något och är intensivt medvetna om det. Samma uttryck används om tiggaren Lasarus i Lu 16:20, 22. Den grekiska fras som i en del översättningar återges med ”de som är fattiga i anden” förmedlar tanken på människor som är smärtsamt medvetna om sin andliga fattigdom och sitt behov av Gud. (Se studienot till Lu 6:20.)

dem: Syftar på Jesus efterföljare, eftersom det var dem som Jesus i första hand riktade sig till. (Mt 5:1, 2)

de som sörjer: Det grekiska ord som har återgetts med ”sörjer” (penthẹō) kan syfta på att sörja djupt rent allmänt eller på att känna sig nedslagen på grund av synder. I det här sammanhanget är det samma slags människor som avses med ”de som sörjer” och ”de som längtar efter att fylla sitt andliga behov”, som nämns i Mt 5:3. De kan sörja på grund av sitt dåliga andliga tillstånd, sin syndfullhet och de sorgliga följderna av att människor är syndare. Paulus använde det här ordet när han kritiserade församlingen i Korinth för att de inte hade varit ”förtvivlade” över den grova omoral som hade utövats bland dem. (1Kor 5:2) I 2Kor 12:21 säger Paulus att han är rädd att han ”måste sörja över” dem i församlingen i Korinth som syndar och inte ångrar sig. Lärjungen Jakob skrev: ”Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni obeslutsamma. Var förtvivlade, sörj och gråt.” (Jak 4:8–10) De som verkligen sörjer sitt syndfulla tillstånd blir tröstade när de får reda på att deras synder kan bli förlåtna om de tror på Kristus lösenoffer och visar att de verkligen ångrar sig genom att göra Jehovas vilja. (Joh 3:16; 2Kor 7:9, 10)

ödmjuka: Eller ”milda”. Mildhet är en inre egenskap som kännetecknar dem som villigt underordnar sig Guds vilja och vägledning och som inte försöker kontrollera eller styra andra. Det grekiska ordet har inget att göra med feghet eller svaghet. I Septuaginta används ordet som en motsvarighet till ett hebreiskt ord som kan översättas med ”ödmjuk”. Det används om Mose (4Mo 12:3), dem som är läraktiga (Ps 25:9), dem som ska ärva jorden (Ps 37:11) och Messias (Sak 9:9; Mt 21:5). Jesus beskrev sig själv som ”mild”, eller ödmjuk. (Mt 11:29)

ärva jorden: Jesus syftar antagligen på Ps 37:11, där det sägs att ”de ödmjuka” ska ”ärva jorden”. Både det hebreiska (’ẹrets) och grekiska (gē) ordet för ”jorden” kan syfta på hela planeten eller på ett specifikt landområde, till exempel det utlovade landet. Bibeln visar att Jesus är det främsta exemplet på att vara mild och ödmjuk. (Mt 11:29) Flera verser i Bibeln visar att han som kung skulle få myndighet över hela jorden, inte bara över en del av den (Ps 2:8; Upp 11:15), och att hans smorda efterföljare skulle få dela denna myndighet (Upp 5:10). De av hans ödmjuka lärjungar som skulle bli hans jordiska undersåtar skulle få ”ärva” jorden i en annan bemärkelse. De får inte äganderätten till jorden, i stället får de förmånen att leva i paradiset, den jordiska delen av riket. (Se studienot till Mt 25:34.)

de som hungrar och törstar efter det som är rätt: Dvs. de som längtar efter att få se dålig moral och orättvisor ersättas av Guds normer för rätt och fel och som anstränger sig för att leva efter dessa normer.

barmhärtiga: De bibliska uttryck som återges med ”barmhärtiga” och ”barmhärtighet” innefattar mer än att bara vara förlåtande eller att benåda, dvs. att vara barmhärtig i rättsliga sammanhang. I de flesta fall syftar det på att vara medkännande och omtänksam, vilket gör att man tar initiativet till att hjälpa dem som behöver det.

ett rent hjärta: Syftar på inre renhet, dvs. andlig och moralisk renhet, inbegripet en persons känslor, begär och motiv.

se Gud: Detta behöver inte nödvändigtvis tolkas bokstavligt, eftersom ”ingen människa kan se ... [Gud] och leva”. (2Mo 33:20) Det grekiska ord som här har översatts med ”se” kan också betyda att ”se med sinnet”, ”uppfatta”, ”känna”. Jehovas tillbedjare på jorden kan alltså ”se Gud” genom att få insikt i hans personlighet, t.ex. genom att studera hans ord och på så sätt bygga upp tron, och genom att lägga märke till vad han gör för dem. (Ef 1:18; Heb 11:27) Men smorda kristna kommer faktiskt att få se Jehova ”precis som han är” när de uppväcks till andligt liv. (1Jo 3:2)

de som skapar frid: Eller ”de som är fridsamma”. Det grekiska ordet eirēnopoiọs, som kommer från ett verb som betyder ”skapa frid”, syftar på dem som inte bara bevarar friden utan också skapar frid där den saknas.

salt: Ett mineral som används för att konservera och smaksätta mat. I det här sammanhanget anspelade Jesus förmodligen på saltets bevarande funktion. Som ”salt” kunde Jesus lärjungar hjälpa andra att bevara ett gott andligt och moraliskt tillstånd och undvika att brytas ner.

förlorar sin sälta: På Jesus tid tog man ofta salt från Dödahavsområdet, och det var uppblandat med andra mineraler. Om sältan försvann från blandningen kvarstod bara en smaklös och oanvändbar rest.

en stad som ligger på ett berg: Jesus nämnde ingen särskild stad. På hans tid anlade man många gånger städer på berg, ofta för att göra dem mindre sårbara för anfall. Sådana städer omgavs av höga murar, och det gjorde att de var synliga på långt håll och omöjliga att dölja. Inte ens små byar med sina karakteristiska vitkalkade hus kunde döljas.

en oljelampa: En vanlig lampa i hemmen utgjordes av ett litet lerkärl som fylldes med olivolja.

en korg: Användes för att mäta upp torra varor, t.ex. säd. Den typ av korg (grekiska: mọdios) som avses här rymde ca 9 l.

Far: Det första av de mer än 160 tillfällen i evangelierna där Jesus omnämner Jehova Gud som ”Far”. Att Jesus använder det här uttrycket visar att hans lyssnare redan var bekanta med att man omnämnde Gud som en far. Detta var ett uttryck som återkom i de hebreiska skrifterna. (5Mo 32:6; Ps 89:26; Jes 63:16) Guds tjänare som levde längre tillbaka i tiden använde ofta upphöjda titlar när de talade om Jehova och riktade sig till honom, t.ex. ”den Allsmäktige”, ”den högste” och ”store skapare”. Men att Jesus så ofta använde det enkla, vardagliga uttrycket ”Far” betonade det nära förhållande Gud har till sina tillbedjare. (1Mo 17:1; 5Mo 32:8; Pre 12:1)

lagen och profeterna: ”Lagen” syftar på de fem Moseböckerna. ”Profeterna” syftar på de profetiska böckerna i de hebreiska skrifterna. Men när de här uttrycken används tillsammans kan det beteckna alla böcker i de hebreiska skrifterna. (Mt 7:12; 22:40; Lu 16:16)

säger er: Eller ”försäkrar er”, ”säger er i sanning”. ”I sanning” är en återgivning av det grekiska ordet amẹ̄n, en translitterering av det hebreiska ordet ’amẹn, som betyder ”må det bli så” eller ”sannerligen”. Jesus använde ofta detta uttryck för att introducera ett uttalande, ett löfte eller en profetia, och på så sätt betonade han att det han sa var fullständigt sant. Jesus bruk av ”i sanning”, eller amen, sägs vara unikt i den religiösa litteraturen. I Johannes evangelium upprepas alltid det grekiska ordet (amẹ̄n amẹ̄n). (Se studienot till Joh 1:51.)

troligare att himmel och jord försvinner: Hyperbol med innebörden ”aldrig”. Bibeln visar att den fysiska himlen och jorden kommer att bestå för evigt. (Ps 78:69; 119:90)

minsta bokstav: I det hebreiska alfabetet som användes på den tiden var den minsta bokstaven jod (י). Motsvarande bokstav i det grekiska alfabetet heter iọ̄ta. Detta känns igen i det svenska uttrycket ”inte ett jota”, som har sitt ursprung i den här versen.

del av en bokstav: En del hebreiska bokstäver hade ett litet streck som skilde en bokstav från en annan. Jesus använder en hyperbol för att betona att Guds ord skulle gå i uppfyllelse in i minsta detalj.

Ni har hört att det sades: Den här frasen kan syfta på sådant som sades i de inspirerade hebreiska skrifterna eller i judisk tradition. (Mt 5:27, 33, 38, 43)

stå till svars inför domstolen: Dvs. ställas inför rätta i någon av de lokala domstolarna i Israel. (Mt 10:17; Mk 13:9) Dessa lokala domstolar hade myndighet att döma i mordfall. (5Mo 16:18; 19:12; 21:1, 2)

bär på vrede: Jesus förknippar denna felaktiga inställning med det slags hat som kan leda till mord. (1Jo 3:15) Till sist kan Gud ge en sådan person samma dom som en mördare.

grovt förolämpar: Detta uttryck är en återgivning av det grekiska ordet rhakạ (kan möjligen härledas från ett hebreiskt eller arameiskt ord), som betyder ”tom (i huvudet)”. Den som uttryckte sig så nedsättande till en medtillbedjare var inte bara uppfylld av hat, utan gav också fritt utlopp åt sina känslor.

Högsta domstolen: Sanhedrin, dvs. den domstol i Jerusalem som bestod av översteprästen och 70 äldste och skriftlärda. Judarna ansåg att Sanhedrins utslag var slutgiltiga. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin”.)

Din värdelösa dåre: Det grekiska ordet för detta uttryck lät som ett hebreiskt uttryck med innebörden ”rebellisk” eller ”upprorisk”. Det syftar på en person som är moraliskt värdelös och avfällig. Att säga så till någon var detsamma som att säga att han borde få samma straff som någon som gjort uppror mot Gud, dvs. evig undergång.

Gehenna: Detta uttryck kommer från de hebreiska orden gē hinnọm, som betyder ”Hinnoms dal”. Den här dalen låg söder och sydväst om det forntida Jerusalem. (Se Tillägg B12, kartan ”Jerusalem med omnejd”.) På Jesus tid hade dalen blivit en plats där man brände avfall, så ordet ”Gehenna” var en passande symbol för fullständig tillintetgörelse. (Se Ordförklaringar.)

till altaret för att offra: Jesus begränsade inte sin kommentar till något visst offer eller någon specifik överträdelse. Det kunde vara vilket som helst av de offer som skulle frambäras vid Jehovas tempel enligt Moses lag. Altaret syftar på brännoffersaltaret på prästernas förgård i templet. Vanliga israeliter fick inte komma in på prästernas förgård, i stället lämnade de över sina offer åt prästen vid ingången.

din broder: I några sammanhang används det grekiska ordet adelfọs (broder) om bokstavligt släktskap. Men här syftar det på andligt släktskap och avser en medtroende, eftersom sammanhanget har med tillbedjan vid Jehovas tempel på Jesus tid att göra. I ytterligare andra sammanhang kan ordet användas mer generellt om en medmänniska.

lämna offergåvan ... gå i väg: I den scen som Jesus målar upp ska tillbedjaren precis lämna över sitt offer till prästen. Men först måste han reda ut en sak med sin broder. Innan han kunde offra på ett sätt som Gud godkände var han tvungen att gå i väg och leta upp sin förorättade broder, som antagligen fanns bland de tusentals pilgrimer som kommit till Jerusalem för att fira någon av de årliga högtiderna. Det var då man vanligen kom med sådana offer till templet. (5Mo 16:16)

försonas: Det grekiska uttrycket har definierats som ”att förändra från fiendskap till vänskap”, ”att sluta fred”, ”att återställa till en normal och harmonisk relation”. Målet är alltså att åstadkomma en förändring genom att, om möjligt, avlägsna motpartens hårda känslor. (Rom 12:18) Det Jesus vill poängtera är att vi måste ha goda relationer till andra för att kunna ha en god relation till Gud.

vartenda öre: Ordagrant ”den sista quadrans”, dvs. 1/64 av en denar. En denar motsvarade en dagslön. (Se Tillägg B14.)

Ni har hört att det sades: Se studienot till Mt 5:21.

begå äktenskapsbrott: Eller ”vara otrogen mot din äktenskapspartner”. Det grekiska verbet moicheuō används i det här citatet från 2Mo 20:14 och 5Mo 5:18, där det motsvarande hebreiska verbet är na’ạf. I Bibeln avser äktenskapsbrott att en gift man eller kvinna frivilligt har sex med en annan person än sin äktenskapspartner. (Jämför studienoten till Mt 5:32. Där behandlas uttrycket ”sexuell omoral”, som är en återgivning av det grekiska ordet porneia.) I den mosaiska lagen betraktades det som äktenskapsbrott att frivilligt ha sex med en kvinna som var gift eller förlovad med en annan man.

får dig att synda: Eller ”blir ett hinder för din tro”, ”blir en snara för dig”. I de kristna grekiska skrifterna syftar det grekiska ordet skandalịzō på att snubbla i bildligt avseende, kanske genom att synda eller få någon annan att synda. Med tanke på hur ordet används i Bibeln kan synden handla om att man bryter mot en av Guds morallagar, tappar tron eller godtar en falsk lära. Det grekiska ordet kan också användas i betydelsen ”ta anstöt”. (Se studienoter till Mt 13:57; 18:7.)

Gehenna: Se studienot till Mt 5:22 och Ordförklaringar.

skilsmässointyg: Den mosaiska lagen uppmuntrade inte till skilsmässa. Skilsmässointyg hade avskräckande effekt. De kunde förhindra ett förhastat beslut om att upplösa ett äktenskap och var till skydd för kvinnor. (5Mo 24:1) En man som ville ha ett sådant intyg behövde troligen först rådgöra med bemyndigade män, som skulle kunna uppmuntra paret att försonas.

en man som skiljer sig från sin hustru: Se studienot till Mk 10:12.

sexuell omoral: När det grekiska ordet porneia används i Bibeln är det ett övergripande begrepp som omfattar vissa sexuella handlingar som Gud inte godkänner. Det innefattar otrohet, prostitution, sex mellan ogifta personer, homosexuella handlingar och sex med djur. (Se Ordförklaringar.)

utsätter henne för risken att begå äktenskapsbrott: En hustru blir inte en äktenskapsbrytare bara för att hennes man skiljer sig från henne, men hon hamnar i riskzonen för att begå äktenskapsbrott. Om en man skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än sexuell omoral (grekiska: porneia) utsätts hon för risken att begå äktenskapsbrott genom att ha sex med en annan man. Enligt Bibelns normer är hon inte fri att gifta om sig om inte omständigheterna när det gäller mannen ändras, till exempel att han dör eller är otrogen. För en kristen man gäller samma normer om hans fru skiljer sig från honom av något annat skäl än sexuell omoral.

frånskild kvinna: Dvs. en kvinna som är skild av något annat skäl än ”sexuell omoral”. (Grekiska: porneia; se studienot till sexuell omoral i den här versen.) Som det framgår av Jesus ord i Mk 10:12 (se studienot) gällde samma normer oavsett om det var mannen eller kvinnan som ville skilja sig. Jesus visar tydligt att om inte sexuell omoral var grunden till skilsmässan så skulle det innebära äktenskapsbrott om någon av dem gifte om sig. En ogift man eller kvinna som gifter sig med en sådan frånskild person skulle också begå äktenskapsbrott. (Mt 19:9; Lu 16:18; Rom 7:2, 3)

Ni har också hört att det sades: Se studienot till Mt 5:21.

Jehova: Detta är inget direkt citat från något specifikt avsnitt i de hebreiska skrifterna. Men de två buden som Jesus nämner anspelar på sådana verser som 3Mo 19:12, 4Mo 30:2 och 5Mo 23:21, där Guds namn finns i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

Svär inte någon ed över huvud taget: Jesus förbjöd inte att man svor en ed. Guds lag var fortfarande i kraft, och den tillät att man svor eder eller avgav högtidliga löften vid särskilda tillfällen. (4Mo 30:2; Gal 4:4) Det Jesus fördömde var i stället att man tog lätt på eder och obetänksamt svor eder, vilket gjorde att de tappade sitt värde.

varken vid himlen: För att ge eftertryck åt sina ord brukade man svära ”vid himlen”, ”vid jorden”, ”vid Jerusalem” och till och med vid sitt ”eget huvud”, dvs. sitt liv. (Mt 5:35, 36) Men judarna hade olika uppfattningar om hur bindande en ed var när den inte svors vid Guds namn, utan vid sådant som var skapat, och somliga ansåg tydligen att de ostraffat kunde ta tillbaka en sådan ed.

den store kungens: Dvs. Jehova Gud. (Mal 1:14)

Allt annat är från den onde: Alla som hela tiden känner sig tvingade att förstärka ett enkelt ”ja” eller ”nej” genom att svära en ed avslöjar att de i grund och botten är opålitliga. De visar samma anda som Satan, som är ”far till all lögn”. (Joh 8:44)

Ni har hört att det sades: Se studienot till Mt 5:21.

Öga för öga och tand för tand: På Jesus tid tillämpade man felaktigt dessa ord från lagen (2Mo 21:24; 3Mo 24:20) för att rättfärdiga en personlig hämnd. Men den här principen gällde först när ett fall hade prövats i domstol och förordnade domare hade fastställt ett lämpligt straff. (5Mo 19:15–21)

ger dig en örfil på högra kinden: I det här sammanhanget har det grekiska verbet rhapịzō betydelsen ”att slå med öppen hand”. Syftet med det var förmodligen att provocera eller förolämpa snarare än att skada. Jesus menade alltså att hans efterföljare inte skulle ge igen när de blev förolämpade.

ge honom ditt ytterplagg också: Judiska män hade ofta två plagg, ett innerplagg (grekiska: chitọ̄n, en skjortliknande tunika som räckte ner till knäna eller fötterna och bars närmast kroppen och hade långa eller halvlånga ärmar) och ett ytterplagg (grekiska: himạtion, en mantel eller ett löst sittande plagg eller helt enkelt ett rektangulärt tygstycke). Man kunde använda kläder som säkerhet för ett lån. (Job 22:6) Jesus menade att det var så mycket värt att bevara friden att hans efterföljare skulle vara villiga att inte bara skiljas från sitt innerplagg utan också från sitt mer värdefulla ytterplagg.

tvingar dig att gå: Syftar på den obligatoriska tjänst som romerska myndighetspersoner kunde kräva av medborgare. De kunde till exempel tvinga människor och djur att utföra arbete, och de kunde lägga beslag på vad som helst som de ansåg vara nödvändigt för att kunna utföra sina uppdrag. Det var det som hände Simon från Kyrene, när soldaterna ”tvingade honom till tjänst” och lät honom bära Jesus tortyrpåle. (Mt 27:32)

mil: Förmodligen en romersk mil, som var 1 479,5 m. (Se Ordförklaringar och Tillägg B14.)

låna: Dvs. låna utan ränta. Lagen förbjöd israeliter att ta ränta när de lånade ut till sina behövande landsmän (2Mo 22:25), och den uppmuntrade dem att låna ut generöst till dem som var i behov av det (5Mo 15:7, 8).

Ni har hört att det sades: Se studienot till Mt 5:21.

Du ska älska din medmänniska: Den mosaiska lagen uppmanade israeliterna att älska sina medmänniskor. (3Mo 19:18) Även om uttrycket ”medmänniska” eller ”nästa” kunde avse vilken människa som helst, så begränsade en del judar uttrycket till att bara omfatta andra judar, i synnerhet dem som följde de muntliga traditionerna. De menade att alla andra än judar skulle betraktas som fiender.

hata din fiende: Den mosaiska lagen innehöll inget sådant bud. En del judiska rabbiner menade att lagen om att älska sina medmänniskor i förlängningen betydde att man skulle hata sina fiender.

Älska era fiender: Jesus råd harmonierar med andan i de hebreiska skrifterna. (2Mo 23:4, 5; Job 31:29; Ord 24:17, 18; 25:21)

skatteindrivarna: Många judar drev in skatt åt de romerska myndigheterna. Dessa judar föraktades av sina landsmän, inte bara för att de samarbetade med en avskydd främmande makt, utan också för att de krävde mer skatt än vad lagen föreskrev. Judar i allmänhet undvek skatteindrivare och ansåg att de inte var bättre än syndare och prostituerade. (Mt 11:19; 21:32.)

hälsa: En hälsning inbegrep att man önskade andra välgång och lycka.

vänner: Ordagrant ”bröder”. Syftar på hela Israels nation. De var bröder eftersom de hade samme förfader, Jakob, och var förenade i tillbedjan av samme Gud, Jehova. (2Mo 2:11; Ps 133:1)

alla människor: Ordagrant ”människor från nationerna”. Syftar på icke-judar som inte tillbad Gud. Judarna ansåg att de var gudlösa och orena och att man skulle undvika dem.

fullkomliga: Det grekiska ord som används här kan betyda ”fullständig”, ”utan brist”. Det kan också betyda ”mogen” eller ”felfri” enligt normer som fastställts av en auktoritet. Bara Jehova är fullkomlig i absolut bemärkelse, så när uttrycket används om människor avser det relativ fullkomlighet. I det här sammanhanget betyder det att en kristens kärlek till Jehova Gud och till sina medmänniskor ska vara fullständig, vilket är möjligt även för ofullkomliga människor.