Nehemja 13:1–31
13 På den dagen läste man ur Moses bok för folket.+ Där stod det att en ammonit eller moabit+ aldrig fick bli medlem i den sanne Gudens församling,+
2 för de hade inte hjälpt israeliterna när de behövde bröd och vatten. I stället lejde de Bịleam för att han skulle uttala en förbannelse över dem.+ Men vår Gud vände förbannelsen till en välsignelse.+
3 När israeliterna hörde vad som stod i lagen började de genast avskilja alla av utländsk härkomst* från Israel.+
4 Dessförinnan hade prästen Ẹljasib+ ansvaret för förrådsrummen* i vår Guds hus,*+ och han var släkt med Tobịa.+
5 Han hade ordnat så att Tobịa fick tillgång till ett stort förrådsrum,* där man tidigare hade förvarat sädesoffret, rökelsen,* redskapen och bidraget till prästerna+ samt tiondet* av spannmålen, det nya vinet och oljan+ som leviterna,+ sångarna och portvaktarna är berättigade till.
6 Men under den här tiden var jag inte i Jerusalem, för jag hade återvänt till Artaxẹrxes,+ kungen i Babylon, under hans 32:a år.+ En tid senare bad jag kungen om ledigt.
7 När jag kom tillbaka till Jerusalem såg jag det förfärliga som Ẹljasib+ hade gjort genom att låta Tobịa+ få tillgång till ett förrådsrum på förgården till den sanne Gudens hus.
8 Det gjorde mig mycket upprörd, så jag tog alla Tobịas möbler och kastade ut dem ur förrådsrummet.*
9 Sedan befallde jag att förrådsrummen* skulle renas, och jag ställde tillbaka redskapen som tillhörde den sanne Gudens hus,+ tillsammans med sädesoffret och rökelsen.*+
10 Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna+ den mat de skulle ha.+ Därför hade leviterna och sångarna gett sig i väg till sina egna åkrar.+
11 Så jag gav styresmännen+ skarp kritik och sa: ”Varför har ni försummat den sanne Gudens hus?”+ Sedan kallade jag på leviterna och satte dem i tjänst igen.
12 Och hela Juda förde in tiondet+ av spannmålen, det nya vinet och oljan till förråden.+
13 Sedan gav jag prästen Selẹmja, avskrivaren* Sadok och leviten Pedạja uppgiften att ta hand om förråden. Hanan, son till Sakkur, son till Mattạnja, var deras medhjälpare. De här männen hade rykte om sig att vara pålitliga, så de fick ansvaret att dela ut maten till sina bröder.
14 Min Gud, kom ihåg mig+ för det jag har gjort och för den lojalitet* jag har visat ditt hus och tjänsten* där.+
15 Jag såg också några i Juda som trampade vinpressar på sabbaten.+ De samlade in spannmål som de lastade på åsnor, och de tog med sig vin, druvor, fikon och mycket annat till Jerusalem på sabbatsdagen.+ Så jag sa till dem att sluta sälja livsmedel på den dagen.*
16 Och tyrierna som bodde i staden förde in fisk och alla slags handelsvaror och sålde dem till judarna i Jerusalem på sabbaten.+
17 Så jag tillrättavisade de förnäma männen i Juda och sa: ”Hur kan ni göra något så ont och vanhelga sabbatsdagen?
18 Det var ju precis det era förfäder gjorde, och det var därför vår Gud lät all denna olycka drabba oss och vår stad. Nu får ni vreden att flamma ännu starkare mot Israel genom att ni vanhelgar sabbaten.”+
19 Så snart mörkret började falla över Jerusalems portar och sabbaten närmade sig, befallde jag därför att dörrarna skulle stängas. Jag befallde också att de inte fick öppnas igen förrän sabbaten var över. Och jag placerade några av mina egna medhjälpare vid portarna för att inga varor skulle föras in på sabbaten.
20 Men handelsmännen och försäljarna övernattade utanför Jerusalem, både en och två gånger.
21 Då varnade jag dem och sa: ”Varför övernattar ni vid muren? Gör ni det igen kommer jag att driva bort er med våld.” Från och med då visade de sig inte mer på sabbaten.
22 Jag befallde också leviterna att de regelbundet skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna för att sabbatsdagen skulle hållas helig.+ Min Gud, kom ihåg även detta, och tänk på mig. Visa mig medkänsla, du som överflödar av lojal kärlek.+
23 Vid samma tid upptäckte jag att några judar hade gift sig med* ashdoditiska,+ ammonitiska och moabitiska+ kvinnor.+
24 Hälften av deras barn talade ashdoditiska, och hälften talade något av de andra folkens språk. Det var ingen av dem som kunde tala judarnas språk.
25 Jag gick till rätta med dem och fördömde dem kraftigt och slog några av männen+ och ryckte hår av dem. Jag lät dem svära vid Gud, och jag sa: ”Ni får inte gifta bort era döttrar med deras söner, och ni och era söner får inte gifta er med deras döttrar.+
26 Var det inte utländska kvinnor som fick kung Salomo att synda? Det fanns ingen kung som kunde mäta sig med honom.+ Han var älskad av sin Gud,+ och Gud gjorde honom till kung över hela Israel. Men till och med han började synda på grund av sina utländska hustrur.+
27 Det är ofattbart att ni har handlat så skamlöst och svikit vår Gud genom att gifta er med kvinnor från andra folk!”+
28 En av sönerna till Jojạda,+ översteprästen Ẹljasibs+ son, hade gift sig med en dotter till horoniten Sanbạllat.+ Därför drev jag bort honom från mig.
29 Min Gud, glöm aldrig hur de har fläckat ner prästadömet och förbundet med prästerna+ och leviterna.+
30 Jag renade folket från all utländsk orenhet, och varje präst och varje levit gav jag specifika arbetsuppgifter.+
31 Jag såg också till att veden levererades+ vid bestämda tider och att den första mogna grödan fördes in.
Tänk på mig, min Gud, och kom ihåg vad jag har gjort.*+
Fotnoter
^ Eller ”blandad härkomst”.
^ Eller ”matsalarna”.
^ Eller ”tempel”.
^ Eller ”tiondelen”.
^ Eller ”en stor matsal”.
^ Eller ”matsalen”.
^ Eller ”matsalarna”.
^ Eller ”den skriftlärde”.
^ Eller ”lojala kärlek”.
^ Eller ”vakttjänstgöringen”.
^ Eller möjligen ”sa till dem på den dagen att sluta sälja livsmedel”.
^ Eller ”hade låtit ... bo hos sig”.
^ Eller ”Min Gud, kom ihåg mig”.