Nehemja 4:1–23
4 När Sanbạllat+ hörde att vi höll på att bygga upp muren blev han mycket arg och upprörd,* och han hånade judarna.
2 Inför sina bröder och Samarias armé sa han: ”Vad håller de där ynkliga judarna på med? Tror de att de ska klara det här själva? Tror de att de ska offra slaktoffer? Eller att de ska bygga muren på en enda dag? Har de tänkt ruska liv i de förbrända stenarna i de där dammiga grushögarna?”+
3 Och ammoniten+ Tobịa+ som stod bredvid honom sa: ”Det räcker med att en räv hoppar upp på deras mur så rasar den ihop.”
4 Lyssna på oss, vår Gud, för vi blir förödmjukade.+ Gör så att deras hån slår tillbaka mot dem själva,+ och se till att de förs bort som byte och blir fångar i ett annat land.
5 Blunda inte för deras synd och utplåna den inte,+ för de har förolämpat dem som bygger.
6 Vi fortsatte att bygga på muren, och muren blev klar till halva sin höjd. Folket lade ner hela sin själ i arbetet.
7 Sanbạllat, Tobịa,+ araberna,+ ammoniterna och ashdoditerna+ blev rasande när de hörde att reparationen av Jerusalems mur gick framåt och att de nedbrutna partierna byggdes upp.
8 De bestämde sig för att anfalla Jerusalem och sprida oro i staden.
9 Vi bad därför till vår Gud och ordnade med bevakning både dag och natt.
10 Men folket i Juda sa: ”Arbetarna* orkar snart inte mer, och det är så mycket kvar att röja. Vi klarar aldrig att bygga upp den här muren.”
11 Och våra fiender sa: ”Innan de ens hinner förstå vad som händer ska vi överfalla och slå ihjäl dem och sätta stopp för arbetet.”
12 Och när judarna som bodde i närheten av fienderna kom till oss i Jerusalem sa de gång på gång:* ”De kommer att angripa oss från alla håll.”
13 Därför ställde jag upp män bakom muren där den var som lägst, på de mest utsatta platserna. Och jag placerade dem släktvis, rustade med svärd, lansar och bågar.
14 När jag såg hur rädda de var ställde jag mig genast framför de förnäma männen,+ styresmännen och resten av folket och sa: ”Var inte rädda för dem.+ Tänk på Jehova som är kraftfull och mäktig,+ och strid för era bröder, för era söner och döttrar, för era hustrur och era hem.”
15 När våra fiender sedan fick reda på att vi kände till vad de tänkte göra och att den sanne Guden hade kullkastat deras planer, kunde vi alla gå tillbaka och fortsätta arbetet på muren.
16 Från den dagen arbetade hälften av mina män på muren+ medan den andra hälften stod rustade med lansar, sköldar, bågar och pansarskjortor. Och furstarna+ stödde* hela Judas folk
17 som byggde på muren. Hantlangarna arbetade med ena handen och höll ett vapen* i andra handen.
18 Och alla byggare hade ett svärd fastspänt vid höften medan de arbetade, och den som skulle blåsa i hornet+ stod bredvid mig.
19 Sedan sa jag till de förnäma männen, styresmännen och resten av folket: ”Arbetet är stort och omfattande, och vi arbetar långt ifrån varandra på muren.
20 När ni hör signalen från hornet ska ni alla komma till platsen där vi är. Vår Gud kommer att strida för oss.”+
21 Så vi fortsatte arbeta medan hälften av männen höll lansarna, från gryningen till dess stjärnorna började synas på himlen.
22 Jag sa också till folket: ”Männen och deras medhjälpare ska tillbringa natten inne i Jerusalem, och de ska hålla vakt på natten och arbeta på dagen.”
23 Varken jag, mina bröder, mina medhjälpare+ eller vakterna som följde mig bytte kläder, och vi höll våra vapen i höger hand.
Fotnoter
^ Eller ”kränkt”.
^ Eller ”Hantlangarna”.
^ Ordagrant ”tio gånger”.
^ Ordagrant ”var bakom”.
^ Eller ”kastvapen”.