Psalmerna 108:1–13

En sång av David. 108  Mitt hjärta är troget, Gud. Jag vill sjunga och spela av hela min själ.*+   Vakna, harpa och lyra!+ Jag vill väcka morgonrodnaden.   Jag vill prisa dig bland folken, Jehova,jag vill sjunga lovsånger till dig* bland nationerna.   För din lojala kärlek är stor och når till himlen,+din trofasthet når upp till skyarna.   Visa din höghet över himlen, Gud,din storhet över hela jorden.+   Rädda oss med din högra hand, och svara mig,så att de som du älskar kan bli räddade.+   Gud har talat i sin helighet:* ”Jag ska jubla och ge Sikem+ som ett arv,jag ska mäta upp Sukkots dal.+   Gilead+ tillhör mig, och Manasse tillhör mig,Efraim är hjälmen på mitt huvud,*+Juda är min härskarstav.+   Moab är mitt tvättfat.+ Över Edom kastar jag min sandal.+ Över Filisteen jublar jag i triumf.”+ 10  Vem ska föra mig till den befästa staden? Vem ska leda mig till Edom?+ 11  Det ska du göra, Gud, du som har förkastat oss,du som inte längre drar ut med våra arméer.+ 12  Hjälp oss i vår nöd,+för människors räddning är ingenting värd.+ 13  Gud ska ge oss kraft,+han ska trampa ner våra fiender.+

Fotnoter

Ordagrant ”Jag, ja min härlighet, vill sjunga och spela”.
Eller ”sjunga och spela till din ära”.
Eller möjligen ”på sin heliga plats”.
Ordagrant ”mitt huvuds fästning”.

Studienoter

Media