Psalmerna 137:1–9
137 Vid Babylons floder+ satt vi.
Vi grät när vi tänkte på Sion.+
2 I Babylons popplarhängde vi våra lyror.+
3 För de som höll oss fångna bad oss att sjunga,+de som hånade oss ville underhållas:
”Sjung en av Sions sånger för oss.”
4 Hur skulle vi kunna sjunga Jehovas sångpå utländsk mark?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,så låt min högra hand bli glömsk.*+
6 Låt min tunga klibba fast vid gommenom jag inte kommer ihåg dig,om jag inte sätter Jerusalem högreän allt annat som ger mig glädje.+
7 Jehova, kom ihågvad edoméerna sa när Jerusalem föll:
”Riv ner det! Riv ner det ända till grunden!”+
8 Babylon,* du som snart ska ödeläggas,+lycklig är den som ger digsamma behandling som du har gett oss.+
9 Lycklig är den som griper dina barnoch krossar dem mot klipporna.+
Fotnoter
^ Eller ”glömma hur den ska användas”. Eller möjligen ”bli förlamad”.
^ Ordagrant ”Babylons dotter”, ”Dotter Babylon”.