Psalmerna 142:1–7

Maskịl.* En bön av David när han var i grottan.+ 142  Jag ropar till Jehova om hjälp,+jag bönfaller Jehova om hans godhet.   Jag öser ut mina bekymmer inför honom. Jag berättar för honom om min förtvivlan+   när mina krafter* sviker. Då vakar du över min väg.+ På stigen där jag gårhar de gillrat en fälla för mig.   Titta, det finns ingen vid min sida,*ingen som bryr sig om* mig.+ Det finns ingenstans dit jag kan fly,+ingen som intresserar sig för mig.   Jag ropar till dig om hjälp, Jehova. Jag säger: ”Du är min tillflykt,+allt jag har* i de levandes land.”   Lyssna till mitt rop om hjälp,för jag är hårt drabbad. Rädda mig från dem som förföljer mig,+för de är starkare än jag.   Befria mig ur fängelsehålanså att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga ska samlas kring mig,för du är god mot mig.

Fotnoter

Ordagrant ”min ande”.
Ordagrant ”högra hand”.
Ordagrant ”känns vid”.
Ordagrant ”min andel”.

Studienoter

Media