Psalmerna 39:1–13

Till musikledaren. Jẹdutun.*+ En sång av David. 39  Jag sa: ”Jag ska tänka mig för,*så att jag inte syndar med min tunga.+ Jag ska sätta munkorg för min mun,+så länge jag har onda människor inom hörhåll.”   Jag var stum och tyst,+jag talade inte ens om det goda,men min smärta blev intensiv.*   Mitt hjärta brände* i bröstet. Medan jag grubblade* fortsatte det att brinna. Till sist kunde jag inte tiga längre:   ”Jehova, hjälp mig att förstå hur mitt liv ska slutaoch hur många dagar jag har kvar,+så att jag inser hur kort mitt liv är.*   Blott en handfull* dagar har du gett mig,+min livslängd är som ingenting för dig.+ En människa är bara som en vindpust, även om hon verkar stå säkert.+ (Selah)   Människor vandrar omkring som skuggor. De jagar runt efter ingenting.* De samlar rikedomar på hög utan att veta vem som ska få glädje av det.+   Vad kan jag då hoppas på, Jehova? Du är mitt enda hopp.   Befria mig från alla mina synder.+ Låt inte dåren få håna mig.   Jag förblev stum,jag kunde inte öppna min mun,+för det var du som lät detta ske.+ 10  Ta bort den plåga du lagt på mig. Dina slag har gjort mig utmattad. 11  Du straffar en man för hans synder,+likt en mal förtär du det han värdesätter. Ja, en människa är bara som en vindpust.+ (Selah) 12  Hör min bön, Jehova,lyssna till mitt rop på hjälp.+ Ignorera inte mina tårar. Jag är ju bara som en utlänning för dig,+en som är på genomresa,* precis som mina förfäder.+ 13  Sluta titta så strängt på mig, så att jag kan bli glad igen,innan jag dör och försvinner.”

Fotnoter

Eller ”vakta mina steg”.
Eller ”blossade upp”.
Ordagrant ”blev hett”.
Eller ”suckade”.
Eller ”hur förgänglig jag är”.
Ordagrant ”handsbredd”.
Ordagrant ”Förgäves för man oljud”.
Eller ”en invandrare”.

Studienoter

Media