Psalmerna 60:1–12
Till musikledaren, på ”Påminnelsens lilja”. Miktạm.* Till undervisning. Av David, när han stred mot Aram-Naharạjim och Aram-Soba och då Joab återvände och slog ner 12 000 edoméer i Saltdalen.+
60 Gud, du förkastade oss, du bröt igenom vårt försvar.+
Du blev vred, men ta oss tillbaka igen!
2 Du fick jorden att bäva, du fick den att rämna.
Laga sprickorna, för den störtar samman.
3 Du lät ditt folk uppleva en svår tid.
Du gav oss vin, och vi drack och raglade omkring.+
4 Ge* ett tecken åt dem som respekterar dig,så att de kan fly och undgå bågens pilar. (Selah)
5 Rädda oss med din högra hand, och svara oss,så att de som du älskar kan bli räddade.+
6 Gud har talat i sin helighet:*
”Jag ska jubla och ge Sikem som ett arv,+jag ska mäta upp Sukkots dal.*+
7 Gilead tillhör mig, och Manasse+ tillhör mig,Efraim är hjälmen på mitt huvud,*Juda är min härskarstav.+
8 Moab är mitt tvättfat.+
Över Edom kastar jag min sandal.+
Över Filisteen jublar jag i triumf.”+
9 Vem ska föra mig till den belägrade* staden?
Vem ska leda mig till Edom?+
10 Det ska du göra, Gud, du som har förkastat oss,du som inte längre drar ut med våra arméer.+
11 Hjälp oss i vår nöd,för människors räddning är ingenting värd.+
12 Gud ska ge oss kraft,+han ska trampa ner våra fiender.+
Fotnoter
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller möjligen ”Du har gett”.
^ Eller möjligen ”på sin heliga plats”.
^ Eller ”lågslätt”.
^ Ordagrant ”mitt huvuds fästning”.
^ Eller möjligen ”befästa”.