Bröder: Se studienot till Rom 1:13.

därför: Paulus använder tydligtvis det här uttrycket för att visa sambandet mellan det han precis har skrivit i brevet och det han nu kommer att ta upp. Han säger i själva verket: ”Med tanke på det jag just har förklarat för er så vädjar jag till er att göra det som jag nu kommer att ta upp.” Paulus hade skrivit om en möjlighet som stod öppen för både judar och icke-judar, nämligen att bli förklarad rättfärdig inför Gud på grund av tro, inte på grund av gärningar, och att få regera med Kristus. (Rom 1:16; 3:20–24; 11:13–36) Från och med kapitel 12 uppmanar Paulus de kristna att vara tacksamma och visa sin tro och tacksamhet genom att lyda Gud och vara självuppoffrande.

frambära era kroppar: Under Moses lag slaktade israeliterna djur och frambar dem som offer. Sådana offer kunde bara frambäras en gång. Men en kristen fortsätter att frambära sin kropp, hela sitt jag, som ett levande ... offer. Det här offret inbegriper en människas sinne, hjärta och styrka – alla hennes förmågor. Det handlar om en total hängivenhet som berör alla sidor av livet. Paulus nämner också att kristna måste frambära sig själva som ett heligt offer som Gud kan godkänna. Det kan anspela på att israeliterna inte fick frambära djuroffer som Gud inte kunde godkänna, till exempel halta eller defekta djur. (3Mo 22:19, 20; 5Mo 15:21; Mal 1:8, 13) På samma sätt måste de kristna leva ett rent liv enligt Guds normer för att deras offer ska bli godkända.

tillbedjan: Ordagrant ”heliga tjänst”. Det grekiska ord som används här är latreia, och det syftar på handlingar av tillbedjan. I de kristna grekiska skrifterna används det här substantivet ibland om den tillbedjan som utövades under Moses lag. (Rom 9:4; Heb 9:1, 6) Men här använder Paulus ordet om den tillbedjan som de kristna utövade. Det besläktade grekiska verbet latreuō (”ägna helig tjänst”) används också om både tillbedjan som utövades under Moses lag (Lu 2:37; Heb 8:5; 9:9) och de kristnas tillbedjan (Flp 3:3; 2Ti 1:3; Heb 9:14; Upp 7:15). I Rom 1:9 lyfte Paulus fram en viktig del av sin heliga tjänst, nämligen att han ”förkunnar de goda nyheterna om hans [Guds] son”.

grundar sig på ert förnuft: Uttrycket ”förnuft” är översatt från det grekiska ordet logikọs. I det här sammanhanget syftar det på en tillbedjan som utövas på ett ”logiskt”, ”rationellt” eller ”intelligent” sätt. Enligt en ordbok kan ordet användas ”om sådant som är väl genomtänkt”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) De kristna uppmanas ofta att tänka igenom bibliska principer. De behöver kunna väga olika bibliska principer mot varandra och fatta väl genomtänkta beslut grundade på dem. Jehova har gett dem deras förnuft, eller tankeförmåga, för att de ska kunna fatta balanserade beslut som han kan godkänna och välsigna. Den här formen av tillbedjan innebar en stor förändring för alla judar som blev kristna, eftersom deras liv tidigare hade styrts av lagar och traditioner.

låt er inte längre formas: Det grekiska ord som används här betecknar att ”forma enligt ett mönster eller gjuta”. Paulus riktar sig till sina smorda medtroende och använder en verbform som visar att detta syftar på att man ska sluta göra något som man håller på med. Ordalydelsen antyder alltså att några i församlingen i Rom fortfarande påverkades av världen. (Rom 1:7) De kristna i Rom på den tiden, ca år 56 v.t., behövde akta sig för de normer, stilar, seder och bruk som kännetecknade den romerska världen. (Se studienot till världen i den här versen.)

världen: Eller ”världsordningen”, ”tidsåldern”, ”eran”. Det grekiska ordet aiọ̄n kan avse förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tidsålder, epok eller era. I det här sammanhanget syftar det på normer, seder och bruk, levnadssätt, synsätt, stilar och annat som kännetecknar en viss tidsperiod.​ (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.)

låt er förvandlas genom att förnya ert sinne: Det grekiska verb som har återgetts med ”låt er förvandlas” är metamorfọō. (I många språk finns ordet ”metamorfos”, som kommer från detta grekiska ord.) Det grekiska ordet för ”sinne” syftar i grund och botten på tankeförmåga, men det kan också syfta på en människas tänkesätt eller inställning. Uttrycket ”förnya ... [sitt] sinne” avser att en människa ändrar sina böjelser, innersta åsikter och känslor. Vidden av den här förändringen visas tydligt av att verbet ”förvandlas” används. Samma verb används i Mt 17:2 och Mk 9:2, där det sägs att Jesus ”förvandlades”. (Se studienot till Mt 17:2.) Den här förvandlingen var ingen ytlig förändring. Jesus förvandlades fullständigt, till den grad att det kunde sägas att han sågs ”komma med makt”, trots att han då ännu inte hade blivit kung i ”Guds rike”. (Mk 9:1, 2) Det här grekiska ordet förekommer också i 2Kor 3:18, där det beskriver hur de smorda kristna förvandlas andligen. Så när Paulus uppmanade de kristna att förnya sina sinnen, syftade han på en fortlöpande inre förvandling som skulle resultera i att de tänkte på ett helt nytt sätt, nämligen i enlighet med Guds tankar.

avgöra: Eller ”övertyga er om”, ”förvissa er om”. Det grekiska ord som används här, dokimạzō, har betydelsen ”bekräfta genom att pröva”, ofta med ett positivt utfall. Ordet kan också återges med ”godkänna”. (1Kor 11:28) En del översättare återger det med ”bekräfta”, ”bedöma”. Paulus uppmuntrade alltså varken till blind tro eller till skepticism. Han uppmanade i stället de kristna att på ett positivt sätt pröva Guds normer för att kunna förstå dem, tillämpa dem och få uppleva nyttan med dem. På så sätt kan de själva övertyga sig om att det är gott och fullkomligt att göra ”Guds vilja”.

uppmuntrar: Eller ”förmanar”. Det grekiska verbet parakalẹō betyder ordagrant ”kalla till sin sida”. Det har en bred betydelse och kan förmedla tanken på att ”uppmuntra” (Apg 11:23; 14:22; 15:32; 1Th 5:11; Heb 10:25), ”trösta” (2Kor 1:4; 2:7; 7:6; 2Th 2:17) och i några fall ”förmana”, ”uppmana” (Apg 2:40; Rom 15:30; 1Kor 1:10; Flp 4:2; 1Th 5:14; 2Ti 4:2; Tit 1:9, fotnot). Det nära sambandet mellan att förmana, trösta och uppmuntra visar att en kristen aldrig ska förmana någon på ett hårt eller ovänligt sätt.

uppmuntra: Eller ”förmana”. Det grekiska substantivet parạklēsis betyder ordagrant ”det att kalla till sin sida” och förmedlar ofta tanken på ”uppmuntran” (Apg 13:15; Flp 2:1) eller ”tröst” (Rom 15:4; 2Kor 1:3, 4; 2Th 2:16). Som den alternativa lydelsen visar kan det här ordet och det besläktade verbet parakalẹō, som också förekommer i den här versen, även förmedla tanken på ”förmaning”, ”uppmaning”, och i några sammanhang har det återgetts på det sättet i huvudtexten. (1Th 2:3; 1Ti 4:13; Heb 12:5) Det faktum att alla dessa tre betydelsenyanser – förmaning, tröst och uppmuntran – ryms i dessa grekiska ord visar att en kristen aldrig ska förmana någon på ett hårt eller ovänligt sätt.

delar ut: Eller ”ger”. Det grekiska verb som används här har också återgetts med ”ge” (Rom 1:11; 1Th 2:8) och ”dela med sig” (Lu 3:11; Ef 4:28).

den som tar ledningen: Eller ”den som presiderar”. Det grekiska ordet proịstēmi betyder ordagrant ”stå inför (framför)” i betydelsen leda, anföra, vägleda, visa intresse för och bry sig om andra.

Avsky: Detta är enda gången det grekiska verbet apostygẹō förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Verbet är en förstärkt form av ett grekiskt verb som betyder ”hata” och kan återges med ”hata intensivt (starkt)”. Ordet förmedlar en stark känsla av avsmak och motvilja.

håll fast vid: Det grekiska verbet betyder ordagrant ”limma ihop” och används här bildligt. En kristen som har genuin kärlek är så ihoplimmad med eller fäst vid det goda att det blir en oskiljaktig del av hans personlighet. Samma grekiska verb används för att beskriva det starka band som knyter samman en man och en hustru. (Se studienot till Mt 19:5.)

kärleksfulla ... som i en familj: Det grekiska ordet filadelfịa betyder ordagrant ”tillgivenhet för en bror”. Förutom i den här versen använder Paulus ordet två gånger, i 1Th 4:9 och Heb 13:1, där det har återgetts med ”broderskärlek”. Petrus använder det här ordet tre gånger i sina brev (en gång i 1Pe 1:22 och två gånger i 2Pe 1:7), där det också återges med ”broderskärlek”. Det faktum att Paulus och Petrus använder det här ordet visar att banden mellan kristna ska vara lika nära, starka och varma som i en familj.

innerligt omtänksamma ... som i en familj: Det grekiska ord som används här, filọstorgos, är en sammansättning av två ord som anger kärlek och tillgivenhet. Ordroten stẹrgō betecknar en naturlig tillgivenhet, som den man visar mot varandra i en familj. Det andra ordet är besläktat med fịlos, en nära vän. (Joh 15:13–15) Kombinationen av dessa två ord betecknar den starka tillgivenhet som finns i en familj. Faktum är att båda orden som används i det här sammanhanget (filadelfịa och filọstorgos) betecknar en tillgivenhet som familjemedlemmar naturligt visar mot varandra. Det är en sådan stark kärlek och tillgivenhet som Paulus uppmanar sina medkristna att visa varandra. (Se studienot till kärleksfulla ... som i en familj i den här versen.)

Ta initiativet till: Eller ”Ta ledningen i”. Detta är enda gången det grekiska ordet proēgẹomai förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det betyder ordagrant ”gå framför”, och i det här sammanhanget betecknar det att man är angelägen om att visa andra ära. Människor i det grekiska, judiska och romerska samhället gjorde allt de kunde för att själva bli ärade. (Lu 20:46) Men här visar Paulus att de kristna ska ha en helt annan inställning, nämligen att de ska göra allt de kan för att visa andra ära och respekt. En del menar till och med att det här uttrycket antyder att de ska försöka överträffa varandra i fråga om att visa andra ära.

Var flitiga: Det grekiska ord som används här, spoudẹ̄, betyder ordagrant ”snabbhet”, ”brådska”, ”skyndsamhet”. (Lu 1:39) Men i många sammanhang betecknar ordet ”det att vara angelägen att fullgöra en förpliktelse”, ”iver”, ”villighet”, ”nit”. Detta grekiska ord förekommer även i Rom 12:8 i uttrycket ”göra det ansvarsfullt”, eller ”göra det med iver” (noten). Det återges med ”entusiasm” i Heb 6:11 och med ”gör ... allt ni kan” i 2Pe 1:5. Det besläktade verbet spoudạzō har återgetts med ”gör allt du kan”. (2Ti 2:15; 4:9, 21; 2Pe 1:10; 3:14)

Var brinnande i anden: Eller ”Var brinnande på grund av anden”. Det grekiska ord som har återgetts med ”brinnande” betyder bokstavligen ”kokande”. En del menar att uttrycket i det här sammanhanget helt enkelt är ett idiom som betecknar stor iver och entusiasm. Men här används det bildligt för att förmedla tanken på att glöda av eller utstråla entusiasm på grund av Guds ”ande” (grekiska: pneuma), hans verksamma kraft. Denna ande kan motivera en person att göra det som stämmer med Jehovas vilja. (Se studienot till Mk 1:12.) Att vara brinnande i Guds ande påverkar också en människas egen ande eller drivkraft och fyller henne med iver och entusiasm för det som är rätt. (Läs mer om de principer för bibelöversättning som har styrt återgivningen av det här grekiska uttrycket i Tillägg A1.)

Tjäna som slavar åt: Eller ”Tjäna”. Det grekiska verb (douleuō) som används här syftar på att arbeta som slav, dvs. någon som ägs av och lyder en herre. Samma grekiska verb förekommer i Mt 6:24 (se studienot), där Jesus säger att en kristen inte kan vara slav åt både Gud och rikedomen. I Septuaginta används det här verbet ibland för att återge uppmaningar att ”tjäna Jehova”, och då förekommer tetragrammet i den hebreiska grundtexten. (1Sa 12:20; Ps 2:11; 100:2 [99:2, LXX]; 102:22 [101:23, LXX])

Jehova: I tillgängliga handskrifter står det här ”åt Herren” (tōi Kyrịōi). Men som det förklaras i Tillägg C finns det goda skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Rom 12:11.)

Var alltid gästfria: Eller ”Följ gästfrihetens väg”. Det grekiska ordet för ”följ ... väg” kan ordagrant återges med ”skynda sig”, ”springa”. Här använder Paulus ordet för att uppmuntra de kristna att inte bara vara gästfria när de uppmanas till det. Han vill i stället att de ska söka efter tillfällen att vara gästfria, att ta initiativet till att vara det. Det grekiska ordet för ”gästfrihet”, filoxenịa, betyder ordagrant ”kärlek till (vänlighet mot; tillgivenhet för) främlingar”. Detta visar att man inte bara ska vara gästfri mot nära vänner. Paulus använder även det här ordet i Heb 13:2 och anspelar tydligtvis på skildringarna i 1 Moseboken, kapitel 18 och 19, om Abraham och Lot. När de här männen visade gästfrihet mot främlingar ledde det till att de fick privilegiet att ha änglar som gäster utan att veta om det. I 1Mo 18:1–8 beskrivs det hur Abraham skyndade sig och sprang för att ta hand om sina gäster. Det besläktade adjektivet filọxenos förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna i sammanhang där det uppmanas till gästfrihet. (1Ti 3:2; Tit 1:8; 1Pe 4:9)

i alla människors ögon: Här syftar det grekiska ordet ạnthrōpos (man; människa) på både män och kvinnor.

ge plats för Guds vrede: Paulus fortsätter med att citera Guds ord i 5 Moseboken: ”Min är hämnden, min är vedergällningen.” (5Mo 32:19–35) Ordet ”Guds” finns inte med i grundtexten till Rom 12:19, men många bibelöversättare har satt in det för att förmedla den rätta tanken. Betydelsen av versen verkar alltså vara: ”Lämna vreden åt Gud. Låt honom bestämma när och mot vem han ska utkräva hämnd.” Den här uppmaningen stämmer med andra ställen i Bibeln där det varnas för att ge utlopp åt vrede. (Ps 37:8; Pre 7:9; Mt 5:22; Gal 5:19, 20; Ef 4:31; Jak 1:19) I Ordspråksboken betonas det gång på gång hur viktigt det är att kunna lägga band på vreden. (Ord 12:16; 14:17, 29; 15:1; 16:32; 17:14; 19:11, 19; 22:24; 25:28; 29:22)

säger Jehova: Paulus citerar från 5Mo 32:35, och sammanhanget visar att det är Jehova som säger orden som Paulus citerar. (5Mo 31:16, 19, 22, 30; 32:19–34; jämför studienot till Mt 1:22; se Tillägg C1 och C3 introduktion; Rom 12:19.)

är din fiende hungrig: Paulus fortsätter här sitt resonemang med att citera från Ord 25:21, 22.

hopar du glödande kol på hans huvud: Paulus hämtar det här uttrycket från Ord 25:21, 22. Ordspråket som Paulus lyfter fram och hans tillämpning av det syftar tydligtvis på en metod som man använde när man utvann metall i forna tider. Man lade malmen på en kolbädd och lade även kol ovanpå malmen. Detta gjorde att malmen smälte och den rena metallen avskildes från alla orenheter. När man är vänlig även mot någon som är otrevlig kan man på liknande sätt mjuka upp honom och få honom att ”smälta”, så att hans goda sidor kommer fram. Det finns många andra ställen i Bibeln som också framhåller att man ska göra gott mot sina fiender. (2Mo 23:4, 5; Mt 5:44, 45; Lu 6:27; Rom 12:14) Att det är så denna vers ska förstås stöds av sammanhanget som Paulus citerar från. I det ordspråket sägs det även att ”Jehova ska belöna” dem som gör på det sättet. (Ord 25:22; fotnot) Forskare har olika åsikter om vad den här metaforen betyder. Men med tanke på sammanhanget i Romarna var det helt klart inte Paulus tanke att kolen skulle symbolisera att man straffade eller vanärade en fiende.