Sakarja 8:1–23

8  Arméernas Jehovas ord kom ännu en gång:  ”Så här säger arméernas Jehova: ’Med brinnande iver ska jag beskydda Sion,+ och med stor vrede brinner jag för staden.’”  ”Så här säger Jehova: ’Jag ska återvända till Sion+ och bo i Jerusalem.+ Jerusalem ska kallas ”sanningens stad”*+ och arméernas Jehovas berg ”det heliga berget”.’”+  ”Så här säger arméernas Jehova: ’Det ska återigen sitta gamla män och kvinnor på torgen i Jerusalem, alla med käpp i handen på grund av sin höga ålder.*+  Och det ska vara fullt av pojkar och flickor som leker på torgen i staden.’”+  ”Så här säger arméernas Jehova: ’Detta kan verka omöjligt för dem som är kvar av folket i de dagarna, men skulle det då verka omöjligt även för mig?’ säger arméernas Jehova.”  ”Så här säger arméernas Jehova: ’Jag räddar mitt folk från länderna i öster och i väster.*+  Jag ska hämta dem, och de ska bo i Jerusalem.+ De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras sanne* och rättfärdige Gud.’”+  ”Så här säger arméernas Jehova: ’Var starka och modiga,*+ ni som nu hör dessa ord från profeterna,+ samma ord som de talade den dag man lade grunden till arméernas Jehovas hus, till templet som skulle byggas. 10  Före den tiden fick varken människor eller djur någon lön.+ Och på grund av fienden var det inte tryggt för någon att komma och gå, för jag vände alla människor mot varandra.’ 11  ’Men nu ska jag inte behandla dem som är kvar av folket som i gångna tider’,+ säger arméernas Jehova. 12  ’För fredens säd ska sås, och vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda+ och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av folket få allt detta som sitt arv.+ 13  Och liksom ni, Juda och Israel, nämndes i förbannelser bland folken,+ ska ni bli en välsignelse,+ för jag ska rädda er. Var inte rädda!+ Var starka och modiga.’*+ 14  För så här säger arméernas Jehova: ’”Precis som jag hade bestämt mig för att låta olycka drabba er”, säger arméernas Jehova, ”för att era förfäder väckte min vrede – och jag ändrade mig inte+ 15  så har jag nu bestämt mig för att göra gott mot Jerusalem och mot Judas hus.+ Var inte rädda!”’+ 16  ’Detta är vad ni ska göra: Tala sanning med varandra,+ och låt domarna ni avkunnar i stadsporten främja sanning och frid.+ 17  Tänk inte ut onda planer mot varandra,+ och sluta svära falska eder,+ för jag hatar allt sådant’,+ säger Jehova.” 18  Och arméernas Jehovas ord kom till mig igen: 19  ”Så här säger arméernas Jehova: ’Fastan i fjärde månaden,+ fastan i femte månaden,+ fastan i sjunde månaden+ och fastan i tionde månaden+ ska bli tillfällen för Judas hus att jubla och glädja sig, glädjefyllda högtider.+ Så älska sanning och frid.’ 20  Så här säger arméernas Jehova: ’Folk och invånare från många städer ska återigen komma, 21  och invånarna i den ena staden ska gå till den andra och säga: ”Kom, så går vi och vädjar om Jehovas godhet* och söker arméernas Jehova. Jag själv ska också gå.”+ 22  Och många folk och mäktiga nationer ska komma och söka arméernas Jehova i Jerusalem+ och vädja om Jehovas godhet.’* 23  Så här säger arméernas Jehova: ’I de dagarna ska tio män från nationernas alla språkgrupper+ ta tag, ja ta ett fast tag, i manteln* på en jude* och säga: ”Vi vill följa med er,+ för vi har hört att Gud är med er.”’”+

Fotnoter

Eller ”den trofasta staden”.
Ordagrant ”de många dagarna”.
Eller ”från soluppgångens land och solnedgångens land”.
Eller ”trofaste”.
Eller ”Fatta mod”.
Eller ”Fatta mod”.
Eller ”blidkar Jehovas ansikte”.
Eller ”blidka Jehovas ansikte”.
Eller ”mantelfliken”.
Ordagrant ”en judisk man”.

Studienoter

Media