Titusbrevet 3:1–15
Fotnoter
Studienoter
lyda regeringar och myndigheter: Dvs. härskare här på jorden. Några myndighetspersoner var kända för att vara orättvisa, och deras undersåtar var kända för att göra uppror. Men Paulus ville att Titus skulle påminna de kristna på Kreta att respektera dem som hade myndighet och lyda dem, så länge de inte krävde att de kristna var olydiga mot Gud. (Mt 22:21; Apg 5:29; Rom 13:1–7)
beredda att göra det som är gott: Uttrycket ”göra det som är gott” har bred betydelse och kan innefatta många olika goda gärningar som andra har nytta av. (Se studienot till Tit 2:14.) När Paulus talar om ”det som är gott” kan han ha syftat på arbete som världsliga myndigheter krävde att alla medborgare skulle utföra. De kristna kunde utan problem rätta sig efter sådana krav så länge de inte gick emot Guds lagar. (Mt 5:41 och studienot; Rom 13:1, 7) Och när ett samhälle drabbades av en naturkatastrof eller annan kris behövde de kristna inte bara vara beredda att hjälpa sina bröder och systrar, utan också sådana som inte var kristna. (Gal 6:10) Det skulle visa att de sanna kristna bidrar till samhället. (Mt 5:16; Tit 2:7, 8; 1Pe 2:12)
inte vara diskussionslystna: Ordagrant ”vara utan strid”. Paulus ville att de kristna skulle undvika att bråka med andra, och det gällde också när de hade med världsliga myndighetspersoner att göra. (Tit 3:1) I en del ordböcker definieras det grekiska ord som används här som ”fredlig”, ”fridsam”. Samma uttryck förekommer i uppräkningen av kvalifikationer för äldste. (1Ti 3:3)
resonliga: Se studienoter till Flp 4:5; 1Ti 3:3.
behandla alla milt och vänligt: En mild person håller sig lugn i stressande situationer, och han är fridsam mot alla, även icke-troende. Den här frasen kan mer ordagrant återges med ”visa all mildhet mot alla”. I ett referensverk står det om de två orden i den grekiska texten som motsvaras av ”all” och ”alla” att mildhet ”inte ska visas delvis utan helt och fullt” och ”’mot alla’ utan undantag”. (G.W. Knight III, 1992: The Pastoral Epistles: A Commentary on the Greek Text; se studienot till Gal 5:23.)
en gång i tiden var vi också oförståndiga: I det här sammanhanget förmedlar det grekiska ordet för ”oförståndiga” tanken på att vara ovis och dumdristig och inte på att vara ointelligent. När Paulus använder ordet ”vi” visar han att han också saknade förstånd en gång i tiden och förföljde de kristna, vilket var väldigt dumt. (1Ti 1:13) Men Paulus visades barmhärtighet, och han ändrade sig. (Apg 9:17) Han kunde därför uppmana Titus att påminna de kristna på Kreta om att de en gång i tiden inte kände till Jehovas rättfärdiga normer. Om de ödmjukt erkände att de hade dåliga karaktärsdrag en gång i tiden skulle de antagligen försöka vara mer milda och resonliga mot dem som ännu inte var troende.
Gud, vår räddare: Se studienot till 1Ti 1:1.
sin kärlek till människor: Paulus beskriver här de känslor som Gud, ”vår räddare”, har för människor, även för dem som ännu inte tjänar honom. (Joh 3:16) I en ordbok står det att det grekiska ordet filanthrōpịa (”kärlek till människor”) i det här sammanhanget betyder att Gud visar ”kärleksfull omsorg och intresse för mänskligheten”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature; jämför studienot till Apg 28:2; se också Tit 2:11.) Det här grekiska ordet användes ibland i icke-religiösa skrifter om en domare som visade barmhärtighet mot någon som förtjänade att bli dömd.
det bad som gav oss liv: Ordagrant ”en återfödelses (nyfödelses) bad”. För Paulus och hans medkristna var det inte dop i vatten som var det ”bad” som förde till liv. Det här badet syftar i stället på den rening som aposteln Johannes skrev om: ”Blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.” (1Jo 1:7) När Gud hade renat Paulus och hans medkristna med hjälp av lösenoffret kunde de få liv i en särskild bemärkelse. De kunde förklaras ”rättfärdiga till följd av tro”. (Rom 5:1)
förnya oss med hjälp av helig ande: Förutom att Gud hade renat Paulus och hans medkristna med hjälp av badet som precis har nämnts, hade Gud smort dem med sin ande och adopterat dem som sina söner. De blev därigenom ”en ny skapelse”. (Se studienot till 2Kor 5:17.) Som smorda söner till Gud levde de ett helt nytt liv som innebar att de kunde se fram emot att leva för evigt i himlen. (Jämför studienot till Joh 3:5.)
Denna ande utgöt han … genom Jesus: Det grekiska verb som används här syftar vanligtvis på att man häller ut en vätska. Men i de kristna grekiska skrifterna används det ibland bildligt om att Guds verksamma kraft utgjuts över Kristus efterföljare. (Se Ordförklaringar under ”Smord, smörja”.) Samma ord används för att beskriva att den heliga anden utgöts vid pingsten år 33 v.t. (Se studienoter till Apg 2:17.) I Apg 2:16–18 sägs det att Joels profetia uppfylldes vid det tillfället. (Joel 2:28) I Apg 2:33 står det att Jesus hade ”tagit emot den utlovade heliga anden från Fadern” och utgjutit den över lärjungarna på pingsten. Paulus säger här att Jehova fortsatte att använda Jesus för att utgjuta sin verksamma kraft.
Jesus Kristus, vår räddare: Se studienoter till Tit 1:4; 2:13.
förklaras rättfärdiga: Se studienot till Rom 3:24.
dumma diskussioner: Precis som de falska lärarna i Efesos var det några på Kreta som höll på med meningslösa och splittrande diskussioner. (Se studienot till 2Ti 2:23.) De här diskussionerna kan ha gällt Moses lag, släktregister eller osanna historier, men i vilket fall som helst ger Paulus ett tydligt råd till Titus: ge dig inte in i sådana diskussioner. Det grekiska ord som Paulus använder förmedlar tanken på att vända ryggen till, eller till och med dra sig undan. När Titus gjorde det skulle han vara ett bra exempel för andra och lära dem att det bara var slöseri med tid och energi att delta i dumma diskussioner.
släktregister: Se studienot till 1Ti 1:4.
kontroverser om lagen: De kristna behövde inte följa Moses lag. (Rom 6:14; Gal 3:24, 25) Men några som var knutna till församlingarna menade att de kristna skulle vara noga med att följa alla föreskrifter i lagen. (Tit 1:10, 11) De här personerna förkastade i själva verket Guds anordning för räddning, dvs. Jesus Kristus lösenoffer. (Rom 10:4; Gal 5:1–4; se studienoter till Gal 2:16; 1Ti 1:8.)
för det leder ingenstans och är meningslöst: Paulus säger om diskussionerna han nyss nämnt att de leder ingenstans, eller som det står i en ordbok så var de ”utan någon som helst fördel”. Han säger också att det är meningslöst eller ”tomt, … utan sanning”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Paulus ville inte att de kristna på Kreta skulle bli distraherade i sin tjänst för Jehova genom att engagera sig i splittrande diskussioner som bara var slöseri med tid.
Den som förespråkar en sekt: Eller ”Den som skapar splittring”. (Se Ordförklaringar under ”Sekt” och studienoter till Apg 24:5; 1Kor 11:19.)
bryta kontakten med: Eller ”inte ha något med att göra”. Det grekiska verb som Paulus använder här kan innefatta tanken på att stänga någon ute eller sända i väg någon, till exempel från ett hus. Om någon i församlingen börjar förespråka en sekt ska de äldste kärleksfullt försöka hjälpa honom. Men om han fortsätter efter att han har blivit varnad ska de äldste ”bryta kontakten med” honom, något som tydligtvis betyder att man avlägsnar personen från församlingen. (Rom 16:17; 1Kor 5:12, 13; 1Ti 1:20; 2Jo 10) Annars skulle han skapa splittring. (2Ti 2:16–18)
efter att ha varnat honom två gånger: Eller ”efter en första och en andra förmaning”. Det grekiska ord som Paulus använder för ”varnat” kan även syfta på vägledning och undervisning. (Se studienot till Ef 6:4.) I det här sammanhanget förmedlar det tanken på att varna. (Jämför 1Th 5:14 och studienot.)
har lämnat vägen: Det här uttrycket beskriver någon som har vänt sig bort ”från vad som anses rätt och moraliskt riktigt”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) En del forskare menar att det grekiska verbet betyder ”vända ut och in”, ”vränga”, vilket kan antyda att den som lämnade vägen försökte förvränga sanningen i Skrifterna. En sådan man skulle avlägsnas från församlingen.
har dömt sig själv: Det här uttrycket visar hur allvarligt det är att förespråka en sekt i församlingen. Det är stor skillnad mellan någon som fortsätter att förespråka en sekt efter att de äldste har ”varnat honom två gånger” och någon som har tvivel men som är öppen för förnuftiga argument. (Tit 3:10; Jud 22, 23) Eftersom han envist och medvetet går in för att skapa splittring i församlingen är han dömd och störtar sig själv i fördärvet. (2Pe 2:1)
Artemas: Det här är enda gången som Paulus medarbetare Artemas nämns i de kristna grekiska skrifterna. Paulus funderade på att skicka antingen honom eller Tykikos till Titus på Kreta. Han tänkte kanske skicka en ersättare för Titus så att Titus kunde komma till Paulus i Nikopolis. (Se ”Paulus resor efter ca 61 v.t.” i Mediagalleriet.) Man vet inte när och var Paulus träffade Artemas, men Paulus litade uppenbarligen på honom och tänkte att han skulle passa för det här uppdraget.
Tykikos: Se studienot till Kol 4:7.
Se till att … får allt de behöver för sin resa: Det grekiska ord som här har återgetts med ”se till att … får allt de behöver för sin resa” har bred betydelse. Det kan till och med innefatta att man följer med någon på en del av resan eller hela resan. (Jämför Apg 20:38; 21:5; Rom 15:24; 1Kor 16:6.) I ett referensverk står det att den hjälp Paulus kan ha bett Titus att ge Zenas och Apollos kan ha innefattat ”mat, pengar, reskamrater, transportmedel och logi på vägen”. (B.M. Newman och E.A. Nida, 1973: Handbook on Paul’s Letter to the Romans) I ett annat referensverk står det: ”På den tiden var det vanligt att hjälpa kristna som var på resa. Det var nödvändigt eftersom det var ganska svårt att resa, och kristna som var på resa kände sig tryggare hemma hos medkristna.” (D.C. Arichea och H.A. Hatton, 1995: A Handbook on Paul’s Letters to Timothy and to Titus) Paulus använder också ett ord på grekiska som kan förmedla tanken på att Titus skulle göra det här på ett omtänksamt, grundligt och entusiastiskt sätt. (Jämför studienoter till Flp 2:30; 2Ti 4:21.)
Zenas, som är expert på lagen: Ordagrant ”juristen Zenas”. Det grekiska ord som används här (nomikọs) kan syfta på en jurist som är expert på landets lag, men Paulus syftar antagligen på att Zenas är en expert på Moses lag. I så fall var Zenas möjligen jude, kanske också skriftlärd. Men Zenas är ett grekiskt namn, så han kan ha varit en icke-jude som konverterade till judendomen innan han blev kristen. Eller så kan han ha varit en jude med ett grekiskt namn, för många judar på Paulus tid hade grekiska eller romerska namn. (Apg 1:23; 9:36 och studienot; 12:25) I vilket fall som helst så visar det Paulus säger till Titus att Zenas var väl omtalad som kristen.
Apollos: Det här är den sista gången som den här lojale brodern nämns i de kristna grekiska skrifterna. Första gången han nämns är i Apostlagärningarna. Han var ”en vältalig man” som förkunnade i Efesos, men han behövde mer kunskap. När han hade fått det reste han till Akaja, och där ”var han till stor hjälp” för lärjungarna. (Apg 18:24–28; se studienot till Apg 18:24.) Han blev så respekterad att några omogna kristna i Korinth delade upp sig i två läger; ena gruppen höll sig till Apollos och andra gruppen till Paulus. (1Kor 1:12; 3:5, 6) Men det här påverkade inte Apollos negativt. Och det påverkade inte heller hur Paulus såg på honom. (Se studienot till 1Kor 16:12.) I den här versen säger Paulus att Titus ska se till att Apollos får allt han behöver för sin resa. Apollos kanske hade fått i uppdrag att besöka församlingar som resande tillsyningsman.
er alla: Även om Paulus skrev det här brevet till Titus så visar det här uttrycket att han tänkte att det skulle läsas högt för församlingen. Det skulle uppmuntra alla att samarbeta med Titus när han rättade till det som var bristfälligt (Tit 1:5, 10), förordnade äldste (Tit 1:6–9), tillrättavisade (Tit 1:13; 2:15), gav påminnelser (Tit 3:1, 8) och såg till att de som behövde det fick materiell hjälp (Tit 3:13, 14).
Media
Kartan visar platsen för den romerska staden Nikopolis i Epirus i det som i dag är det nordvästra Grekland. Det fanns flera antika städer som hette Nikopolis, som betyder ”segerstad”. Men det är troligen den här staden som nämns i Bibeln i samband med Paulus resor någon gång efter hans första fångenskap i Rom. (Tit 3:12; se kartan ”Paulus resor efter ca 61 v.t.”.) Octavianus (senare känd som kejsar Augustus) grundade Nikopolis efter 31 f.v.t. Många människor från andra områden bosatte sig här, och den här nya staden blev ett handelscentrum. Paulus kan ha tänkt att han skulle få fina möjligheter att vittna i Nikopolis under den vinter han planerade att stanna där. En del menar att det var medan Paulus bodde i Nikopolis som han blev gripen och sänd tillbaka till Rom, där han satt fängslad för andra och sista gången. (Se studienot till Apg 28:30.) Fotona visar några ruiner från Nikopolis.
1. Romersk akvedukt. Byggandet kan ha påbörjats under kejsar Neros regeringstid (54–68 v.t.).
2. Utsikt mot en av Nikopolis hamnar med ett odeum (liten teater) i förgrunden. Teatern byggdes troligen under första hälften av 100-talet v.t.