Johannes uppenbarelse 10:1–11
10 Och jag såg en annan stark ängel komma ner från himlen. Han var klädd* i ett moln, och det var en regnbåge över hans huvud. Hans ansikte var som solen,+ och hans ben* var som eldpelare.
2 I handen höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden,
3 och han ropade med hög röst som ett rytande lejon.+ Och när han ropade hördes också de sju åskdundrens+ röster.
4 De sju åskdundren talade, och jag skulle just börja skriva när jag hörde en röst från himlen+ som sa: ”Försegla det som de sju åskdundren har sagt, och skriv inte ner det.”
5 Ängeln som jag såg, han som stod på havet och jorden, lyfte sin högra hand mot himlen
6 och svor en ed vid honom som lever i evigheters evighet,+ han som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det:+ ”Väntans tid är över.
7 I de dagar då den sjunde ängeln+ är redo att blåsa i sin trumpet+ har den heliga hemlighet+ som Gud förkunnade som goda nyheter för sina tjänare profeterna+ blivit verklighet.”
8 Och rösten från himlen+ talade till mig igen, och jag hörde den säga: ”Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.”+
9 Så jag gick bort till ängeln och bad att få den lilla bokrullen. Han svarade: ”Ta den och ät upp den.+ Den kommer att kännas bitter i din mage, men i munnen kommer den att kännas lika söt som honung.”
10 Så jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den.+ Den var söt som honung i min mun,+ men när jag hade svalt den började det svida i magen.
11 Och sedan fick jag uppmaningen: ”Du måste återigen profetera om folk och nationer och språk och många kungar.”