När templet invigdes bad Salomo en innerlig bön medan folket hörde på. (1Ku 8:22; w09 15/11 9 § 9, 10)

Salomo lovprisade Jehova och riktade inte uppmärksamheten på sig själv. (1Ku 8:23, 24)

Salomo var ödmjuk i sin bön. (1Ku 8:27; w99 15/1 17 § 7, 8)

Salomo är ett fint exempel, i synnerhet för dem som ber offentligt. Vi bör fokusera mer på hur Jehova uppfattar bönen än på hur människor uppfattar den.