”Jag växte upp på en gård ute på landsbygden”, säger Agostinho, som bor i Brasilien. ”Vi var väldigt fattiga, så jag fick sluta skolan och börja jobba för att kunna hjälpa till med att försörja familjen.” Han hann bli 33 år innan han fick lära sig att läsa och skriva. ”Tack vare att jag nu kan läsa och skriva har jag fått mer självaktning och en starkare självkänsla”, säger han.

 Agostinho är bara en av de mer än 250 000 människor som har fått hjälp att lära sig att läsa och skriva av Jehovas vittnen de senaste 70 åren. Varför håller Jehovas vittnen sådana kurser? Hur har den utbildningen hjälpt människor?

 I mitten av 1930-talet var Jehovas vittnen verksamma i 115 länder och områden. Missionärer brukade spela upp inspelade bibliska tal för att nå människor som talade andra språk, och ibland kunde de erbjuda litteratur på de lokala språken. Det fanns ett stort intresse för Bibeln, men analfabetism var verkligen ett stort hinder för många.

 När människor inte kunde läsa Bibeln själva blev det svårare för dem att veta hur de skulle tillämpa principerna i Bibeln. (Josua 1:8; Psalm 1:2, 3) Det var inte heller så lätt att göra allt som förväntas av en kristen. Det var till exempel en stor utmaning för föräldrar som inte kunde läsa att undervisa barnen om vad Bibeln lär. (5 Moseboken 6:6, 7) Och nya vittnen som inte kunde läsa hade svårt att använda Bibeln när de försökte undervisa andra.

 På 1940- och 1950-talet reste Nathan Knorr och Milton Henschel, två av de ansvariga bröderna bland Jehovas vittnen, till olika länder för att hjälpa till att organisera predikoarbetet. I de länder där analfabetismen var utbredd uppmuntrade de avdelningskontoren att ordna läs- och skrivkurser i församlingarna.

 Avdelningskontoren skickade ut anvisningar till församlingarna för hur kurserna skulle hållas. I en del länder hade myndigheterna redan utarbetat färdigt material som kunde användas. I Brasilien till exempel fick avdelningskontoret läroböcker och annat material från myndigheterna som de kunde vidarebefordra till församlingarna. I andra länder utvecklade Jehovas vittnen sina egna utbildningsprogram.

 Kurserna var öppna för alla – män och kvinnor, unga och gamla. Målet var att alla skulle lära sig att läsa på sitt eget modersmål, även om det innebar att man fick undervisa i flera olika språk i samma församling.

 Har den här satsningen gjort nytta? Ett Jehovas vittne i Mexiko berättar: ”Jag kan förstå Bibelns budskap nu, och därför berör det mig på ett helt annat sätt. Nu när jag kan läsa är jag mycket mer frimodig när jag vittnar för andra, och jag har kunnat berätta om Bibelns budskap för många fler.”

 Men utbildningsprogrammet har inte bara hjälpt människor att förstå Bibeln. Isaac från Burundi berättar: ”Sedan jag lärde mig att läsa och skriva har jag kunnat utbilda mig inom byggbranschen. Det är det jag jobbar med nu, och jag har hand om stora byggprojekt.”

 Jesusa från Peru var 49 år när hon började en läs- och skrivkurs. Hon berättar: ”Jag är hemmafru och behöver kunna läsa priser och skyltar på varorna på marknaden. Det var ett stort problem för mig förut. Tack vare den här kursen känner jag mig nu säkrare när jag handlar åt min familj.”

 Under årens lopp har Jehovas vittnen fått mycket beröm från myndigheter i olika länder för det arbete de gjort för att öka läs- och skrivkunnigheten. Jehovas vittnen håller fortfarande sådana kurser, och material och hjälpmedel har blivit bättre och bättre genom åren. De har också själva tagit fram och tryckt 224 miljoner broschyrer på 720 språk i syfte att hjälpa människor att lära sig att läsa eller hjälpa dem som har begränsad utbildning. a