1. Hur skulle egoismen i världen kunna påverka oss?

VARFÖR är det så svårt att tillämpa det som står i Bibeln? En orsak är att man måste vara ödmjuk för att göra det som är rätt. Och det är inte lätt att vara ödmjuk nu i ”de sista dagarna” eftersom många älskar pengar och är egoistiska, skrytsamma, stolta och obehärskade. (2 Tim. 3:1–3) Ibland hyllas människor som i första hand tänker på sig själva. Vi vet ju att det är fel, men vi skulle ändå kunna bli avundsjuka. (Ps. 37:1; 73:3) Man kan till och med börja undra om det är någon mening med att prioritera andra framför sig själv. Eller så är man rädd att förlora andras respekt om man skulle vara ödmjuk. (Luk. 9:48) Vi får inte låta egoismen som finns i världen påverka oss. Det skulle kunna förstöra våra relationer och göra det svårt för andra att se att vi är vittnen. Men det kommer att gå bra för oss när vi studerar de fina exempel som finns i Bibeln och efterliknar dem.

2. Vad kan vi lära oss av Jehovas tjänare på Bibelns tid?

² Vad hjälpte Jehovas tjänare på Bibelns tid att vara lojala mot honom? Vad gjorde de för att han skulle godkänna  dem? Hur fick de styrka att göra det som var rätt? Vår tro kan bli starkare när vi läser om dem och begrundar deras exempel.

3, 4. a) Hur undervisar Jehova oss? b) Varför kan vi säga att andlig mat är mer än ren information?

³ Vi får många goda råd i Bibeln, i vår litteratur, på våra webbplatser, på JW Broadcasting och på våra möten och sammankomster. Men enligt det Jesus sa i Johannes 4:34, så kan man inte sätta likhetstecken mellan andlig mat och information. Vad ingår i att ta till sig den andliga maten? Jesus sa: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.”

⁴ Man måste alltså göra Guds vilja för att ta till sig den andliga maten. När vi äter en god och näringsriktig måltid mår vi bra, och det stärker kroppen. Och när vi gör Guds vilja mår vi bra, och det stärker vår tro. Går du ibland ut i tjänsten trots att du inte är på topp? Visst känner man sig alltid glad och nöjd efteråt?

5. Vilka fördelar finns det med att vara vis?

⁵ Vi är visa om vi ödmjukt omsätter Jehovas råd och vägledning i praktiken. (Jak. 3:13) Och det är värt ansträngningen. ”Inget du kan önska dig går upp mot den [dvs. visheten]. ... Den är ett livets träd för dem som griper tag i den, och de som håller fast vid den ska prisas lyckliga.” (Ords. 3:13–18) Jesus sa: ”Nu vet ni detta, och ni är lyckliga om ni gör så.” (Joh. 13:17) Lärjungarna skulle alltså vara lyckliga om de fortsatte att följa det Jesus lärde dem. Det var inte bara ett infall att de följde honom, utan det blev deras livsstil.

6. Varför måste vi fortsätta tillämpa det vi lär oss?

⁶ Vi måste också fortsätta tillämpa det vi lär oss. Vi kan ta en mekaniker som exempel. Han kanske har mycket kunskap och rätt verktyg. Men om han inte använder det har han ingen glädje av det. Så även om han har många års erfarenhet måste han fortsätta arbeta för att hålla liv i kunskaperna. Det är likadant för oss. Vi blev lyckliga när vi kom med i sanningen för att vi omsatte det vi lärde oss i praktiken. Men om lyckan ska hålla i sig måste vi vara ödmjuka och följa Jehovas vägledning varje dag.

7. Hur kan exempel från Bibeln hjälpa oss att bli visa?

⁷ I vissa situationer kan det vara svårt att vara ödmjuk. I den här artikeln ska vi se hur personer på Bibelns tid hanterade sådana situationer. Vi ska också se hur vi kan vara ödmjuka på olika sätt. Men se det inte bara som intressant läsning, utan tänk igenom hur du berörs av det som kommer fram, och tillämpa sedan lärdomarna.

8, 9. Vad lär vi oss om ödmjukhet av skildringen i Apostlagärningarna 14:8–15? (Se den inledande bilden.)

⁸ Guds vilja är att ”alla slags människor ska bli räddade och få ingående kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4) Hur ser du på människor som inte har fått sanningen än? Paulus vittnade ofta i synagogor för judar som redan visste en hel del om Jehova, men han  begränsade sig inte till dem. Han vittnade också för människor som tillbad andra gudar, och då uppstod det situationer som prövade hans ödmjukhet.

⁹ När Paulus var på sin första missionsresa kom han till Lystra tillsammans med Barnabas. Folket som bodde där behandlade dem som superhjältar och trodde att de var Zeus och Hermes i mänsklig gestalt. Trivdes Paulus och Barnabas i rampljuset? I de senaste två städerna de hade besökt hade de blivit förföljda. Tyckte de att det som hände i Lystra var ett trevligt avbrott? Tänkte de att den positiva uppmärksamheten skulle kunna hjälpa dem att vittna? Nej, så resonerade de inte alls. De protesterade vilt. ”De [slet] sönder sina mantlar och rusade in bland folket och ropade: ’Vad håller ni på med? Vi är bara människor och har samma svagheter som ni.’” (Apg. 14:8–15)

10. Varför kände sig Paulus och Barnabas inte överlägsna invånarna i Lystra?

¹⁰ När Paulus och Barnabas sa att de inte var bättre än Lystra-borna, menade de inte att deras sätt att tillbe var likvärdigt. Paulus och Barnabas var ju missionärer utsända på ett särskilt uppdrag. (Apg. 13:2) De var smorda med helig ande och hade ett fantastiskt hopp för framtiden. Men det var ingen anledning för dem att känna sig överlägsna. De visste att invånarna i Lystra kunde få precis samma förmåner om de tog emot de goda nyheterna.

11. Hur kan vi efterlikna Paulus ödmjukhet i tjänsten?

¹¹ Hur skulle vi kunna efterlikna Paulus och vara lika ödmjuka som han? Vi får aldrig förvänta eller acceptera att bli höjda till skyarna för något som vi har gjort med Jehovas hjälp. Dessutom kan vi fråga oss: ”Hur ser jag på människor på distriktet? Har jag liknande fördomar som andra omkring mig?” Över hela världen försöker Jehovas vittnen hitta dem som vill höra de goda nyheterna. Ibland kan det innebära att vi engagerar oss i grupper som är marginaliserade i samhället och lär oss deras språk och kultur. När vi gör sådana ansträngningar får vi aldrig känna oss överlägsna. I stället försöker vi se varje individ och hjälpa honom eller henne att förstå sanningen.

12. Hur visade Epafras att han verkligen brydde sig om andra?

¹² Ett annat sätt att visa ödmjukhet är att be för andra som redan har ”samma dyrbara tro som vi”. (2 Petr. 1:1) Epafras gjorde det. Han nämns tre gånger i Bibeln, och alla tre gångerna är i Paulus brev. När Paulus satt i husarrest i Rom skrev han till vännerna i Kolossai: ”Epafras ... ber alltid intensivt för er.” (Kol. 4:12) Epafras kände bröderna och systrarna väl, och han brydde sig verkligen om dem. Han hade förstås sina egna problem – han satt ju också inlåst precis som Paulus. (Filem. 23) Men han brydde sig ändå om hur andra hade det och försökte hjälpa dem. Han bad för sina bröder och systrar och nämnde dem vid namn, och det kan vi också göra. Sådana böner har stor kraft. (2 Kor. 1:11; Jak. 5:16)

13. Hur kan vi efterlikna Epafras?

 ¹³ Fundera på vilka du skulle kunna be för. Precis som Epafras är det många som brukar be för vännerna i församlingen eller för familjer som kämpar med olika saker. De kanske har svåra beslut att fatta eller frestelser att stå emot. Många brukar också be för vänner som sitter i fängelse. Man kan hitta listor på bröder och systrar som sitter fängslade i olika länder under artikeln ”Länder där Jehovas vittnen sitter i fängelse för sin tro”, som finns på jw.org. (Se under NYHETSRUM > RÄTTSFRÅGOR.) Man kan också be för dem som har förlorat någon de älskar, dem som drabbats av katastrofer, dem som bor i krigsdrabbade områden och dem som har en pressad ekonomi. Det är så många bröder och systrar som behöver våra böner. Och när vi ber för dem visar vi att vi inte bara tänker på vårt eget bästa, utan också på andras. (Fil. 2:4) Jehova lyssnar på sådana böner.

14. Varför kan man säga att Jehova är världens bästa lyssnare?

¹⁴ Ett annat sätt att visa ödmjukhet är att lyssna på andra. I Jakob 1:19 står det att vi ska vara ”villiga att lyssna”. Och Jehova är den bästa lyssnaren i världen. (1 Mos. 18:32; Jos. 10:14) Fundera på vad vi kan lära oss av samtalet i 2 Moseboken 32:11–14. (Läs.) Det var inte som om Jehova behövde Moses input, men han gav honom ändå chansen att säga hur han tänkte. Jehova lyssnade länge och väl på någon som han visste hade haft fel tidigare, och dessutom följde han hans förslag. Hade du gjort det? Det är inte många som skulle göra det. Men Jehova lyssnar alltid på dem som ber till honom i tro.

15. Hur kan vi efterlikna Jehova och visa respekt för andra?

¹⁵ Fundera på det här: Om Jehova kan vara ödmjuk och lyssna på människor som han gjorde med Abraham, Rakel, Mose, Josua, Manoa, Elia och Hiskia, så kanske jag också kan göra det. Kan jag visa större respekt för mina bröder och systrar genom att lyssna på dem och följa deras förslag? Finns det någon i församlingen eller i min familj som jag skulle kunna uppmärksamma lite mer? Vad borde jag göra? Vad kommer jag att göra? (1 Mos. 30:6; Dom. 13:9; 1 Kung. 17:22; 2 Krön. 30:20)

16. Hur reagerade David på Simeis påhopp?

¹⁶ Ett fjärde sätt att visa ödmjukhet är att behärska sig när man blir provocerad. (Ef. 4:2) Det finns ett lysande exempel på det i 2 Samuelsboken 16:5–13. (Läs.) Simei, en släkting till Saul, förolämpade och trakasserade David och hans tjänare. David hade kunnat sätta stopp för det, men det gjorde han inte. Han stod tålmodigt ut med Simeis påhopp. Hur lyckades han ha sådan självbehärskning? Vi hittar svaret i Psalm 3.

17. Hur kunde David ha självbehärskning, och hur kan vi efterlikna honom?

¹⁷ Enligt överskriften till Psalm 3 skrevs den när David ”flydde för sin son Absalom”. Det som står i vers 1 och 2 passar in på det som beskrivs  i 2 Samuelsboken, kapitel 16. Och i Psalm 3:4 ser vi vad som hjälpte David att kontrollera sina känslor under den här svåra tiden. Han skrev: ”Jag ska ropa till Jehova, och han kommer att svara mig från sitt heliga berg.” Vi kan också ropa till Jehova när vi blir illa behandlade. Och då kommer Jehova att ge oss helig ande, som kan hjälpa oss att härda ut. Har du någon gång behövt behärska dig eller vara överseende mot någon som oprovocerat behandlat dig illa? Är du övertygad om att Jehova ser dig i sådana situationer och hjälper och stöttar dig?

18. Vad blir resultatet när vi tillämpar Bibelns råd?

¹⁸ Jehova kommer att belöna oss när vi gör det som vi vet är rätt. Det är inte konstigt att det står i Ordspråksboken 4:7 att ”vishet är viktigast av allt”. Vishet bygger visserligen på kunskap, men det räcker inte med kunskap. Vi måste också fatta bra beslut. Det sägs i Bibeln att till och med myror är visa. Och det är för att de gör vissa saker, som att samla in mat under sommaren. (Ords. 30:24, 25) Jesus Kristus kallas ”Guds vishet”, och han gjorde alltid sådant som hans Far tyckte om. (1 Kor. 1:24; Joh. 8:29) I Guds ögon är det stor skillnad på att veta vad som är rätt och att göra det. Och han kommer att belöna oss när vi är ödmjuka och väljer att göra det som är rätt. (Läs Matteus 7:21–23.) Så gör din del för att församlingen ska vara en plats där det är lätt att vara ödmjuk. Det kräver både tid och tålamod att göra det som är rätt. Men det visar att vi är ödmjuka, och det leder till lycka både nu och i framtiden.