PÅ SENARE år har sexuella övergrepp mot barn utlöst ett ramaskri i många delar av världen. Den uppmärksamhet som problemet har fått i massmedierna, där celebriteter ofta offentliggjort sina egna erfarenheter av sådana övergrepp i barndomen, har emellertid resulterat i en del utbredda missuppfattningar. Somliga tror att allt det här pratet om sexuellt övervåld mot barn helt enkelt är det senaste modet. Men sexuella övergrepp är ingalunda någon ny företeelse. Den är nästan lika gammal som människan själv.

För omkring 4.000 år sedan var städerna Sodom och Gomorra beryktade för sin omoraliskhet. Pedofili (sjukligt sexuellt intresse för barn) var tydligen en av invånarnas många laster. I Första Moseboken 19:4 beskrivs hur en sexgalen pöbelhop av sodomiter i alla åldrar, ”från pojke till gammal man”, försökte våldta Lots två manliga gäster. Hur kan det komma sig att unga pojkar var upptända av tanken att våldföra sig på män? Tydligtvis hade de redan stiftat bekantskap med homosexuella perversiteter.

Många år senare bosatte sig Israels nation i Kanaans land. Detta land var så genomsyrat av incest, homosexualitet, tidelag, prostitution och till och med rituellt offrande av små barn åt demongudar att dessa avskyvärda ting uttryckligen måste förbjudas i den mosaiska lagen. (3 Moseboken 18:6, 21—23; 19:29; Jeremia 32:35) Trots gudomliga varningar lade sig även upproriska israeliter, däribland en del av deras styresmän, till med dessa föraktliga vanor. — Psalm 106:35—38.

I det forntida Grekland och Rom var emellertid situationen ännu värre än i Israel. Barnamord var en vanlig företeelse i båda rikena, och i Grekland var det allmänt accepterat att äldre män hade sexuella förbindelser med unga pojkar. Pojkbordeller florerade i alla större grekiska städer. I romarriket var det så vanligt med barnprostitution att det fanns speciella skatter och helgdagar för denna verksamhet. På arenorna våldtogs unga flickor och tvingades beblanda sig med djur. Liknande skändligheter var vanliga i många andra forntida nationer.

Hur är det då i vår tid? Har mänskligheten blivit så civiliserad att sådana avskyvärda sexuella handlingar inte längre förekommer? Personer som studerar Bibeln vet mycket väl att det inte förhåller sig så. De är medvetna om att aposteln Paulus karakteriserade vårt tidevarv som ”kritiska tider som är svåra att komma till  rätta med”. Han förutsade den otyglade egenkärlek, nöjeslystnad och brist på naturlig familjekärlek som är så utbredda i det moderna samhället och tillade: ”Onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre.” (2 Timoteus 3:1—5, 13; Uppenbarelseboken 12:7—12) Har sexuellt övervåld mot barn, som ofta begås av ”onda människor och bedragare”, blivit ”värre” på senare år?

Sexuella övergrepp mot barn tystas ofta ner — i så stor utsträckning att de har betecknats som det kanske mest orapporterade av alla brott. Trots detta har de ökat under de senaste årtiondena. En amerikansk undersökning som utfördes av Los Angeles Times visade att 27 procent av kvinnorna och 16 procent av männen hade utsatts för sexuella övergrepp som barn. Även om dessa uppgifter är nog så chockerande har andra noggranna beräkningar gällande USA kommit fram till betydligt högre siffror.

I Malaysia har antalet anmälda fall av sexuellt övervåld mot barn fyrdubblats under de tio senaste åren. I en thailändsk enkät erkände 75 procent av männen att de haft sexuellt umgänge med prostituerade barn. I Tyskland blir, enligt officiella beräkningar, så många som 300.000 barn utsatta för sexuella övergrepp varje år. Enligt den sydafrikanska tidningen Cape Times har antalet anmälda fall av sådana övergrepp ökat med 175 procent där i landet under en treårsperiod. I Nederländerna och Canada har forskare funnit att omkring en tredjedel av alla kvinnor har blivit utsatta för sexuellt övervåld som barn. En finsk undersökning visade att 18 procent av flickorna och 7 procent av pojkarna i årskurs nio hade haft sexuellt umgänge med någon som var minst fem år äldre än de själva.

I åtskilliga länder har det förekommit skrämmande rapporter om religiösa sekter, i vilka barn utsatts för sadistiska sexuella handlingar och tortyr. De som avslöjar att de utsatts för sådana brott blir ofta bemötta med skepsis i stället för medömkan.

Sexuellt övervåld mot barn är således varken någon ny eller ovanlig företeelse; det är ett urgammalt problem som fått epidemisk omfattning i våra dagar. Många offer upplever djupa känslor av värdelöshet och bristande självaktning. Experter har konstaterat att flickor som utsatts för incest ofta rymmer hemifrån och drabbas av sådana problem som alkohol- och drogmissbruk, depression, självmordsförsök, brottslighet, promiskuitet, sömnrubbningar och inlärningsproblem. Bland de mer långsiktiga efterverkningarna märks bristande föräldrakompetens, frigiditet, misstro mot män, lesbiskhet, prostitution och att de gifter sig med en pedofil eller själva begår sexuella övergrepp mot barn.

Att någon utsatts för sexuellt övervåld i barndomen behöver naturligtvis inte betyda att han eller hon automatiskt drabbas av sådana problem, och inte heller är det någon ursäkt för ett otillbörligt uppförande i vuxenlivet. Sexuella övergrepp gör inte att offren är förutbestämda att bli omoraliska eller brottsliga personer, och inte heller befriar de dem från allt personligt ansvar för de beslut som de fattar senare i livet. Men de konsekvenser som här nämnts är verkliga faror och aktualiserar därför frågan: Hur kan vi skydda våra barn mot sexuella övergrepp?