FÖR att kunna förhindra sexuella övergrepp måste man känna igen symptomen när man ser dem. I de talrika böcker som skrivits om detta ämne har experter räknat upp en lång rad varningssignaler som föräldrar kan spana efter. Bland dessa märks: smärtor i samband med urinering eller avföring, infektioner i genitalorganen, bristningar eller skador i genitaltrakten, plötsligt uppträdande sängvätning, aptitlöshet eller andra ätandestörningar, brådmoget sexuellt beteende, plötsligt uppkommen rädsla för sådana platser som skolan eller vissa delar av huset, panikreaktioner, extrem fruktan för att klä av sig, motvilja mot att vara ensam med en välbekant person samt självförvållade skador.

Man bör emellertid akta sig för att dra förhastade slutsatser. De flesta av dessa symptom behöver inte nödvändigtvis innebära att barnet har utsatts för sexuellt övervåld, utan kan bottna i något annat problem. Men om man lägger märke till oroväckande symptom hos ett barn, bör man försiktigt föra ämnet på tal, kanske genom att säga ungefär så här: ”Om någon skulle röra vid dig på ett sätt som gör dig generad, så vill jag att du skall veta att du alltid kan berätta det för mig och att jag skall göra allt jag kan för att hjälpa dig. Har du råkat ut för det någon gång?” — Ordspråken 20:5.

Om ditt barn då avslöjar att det utsatts för sexuellt övervåld, kommer du utan tvivel att känna dig förkrossad. Men kom ihåg: Ditt sätt att reagera har stor betydelse för barnets tillfrisknande. Ditt barn har burit på en omänsklig börda och behöver hjälp av dig, med all din styrka som vuxen, för att kunna lyfta av den från sina axlar. Beröm barnet för att det hade mod att tala om för dig vad som hänt. Försäkra det gång på gång om att du kommer att göra allt du kan för att skydda det. Tala om att det var förövarens fel, inte barnets; att barnet inte har gjort något ont; att du älskar barnet.

En del juridiska experter rekommenderar att man anmäler övergreppet för myndigheterna så snart som möjligt. I somliga länder är man enligt lag skyldig att anmäla sådana brott, men på andra håll kanske man inte har så stort hopp om att brotten skall beivras.

Men hur är det om gärningsmannen är ens egen älskade make? Sorgligt nog underlåter många kvinnor att vidta bestämda åtgärder i sådana fall. Det är naturligtvis inte lätt att se en så obehaglig sanning i vitögat. De känslomässiga banden, och även ekonomiska hänsyn, kan vara oerhört starka. Den förorättade hustrun kanske också inser att en anmälan skulle kosta mannen hans familj, hans arbete och hans rykte. * Sanningen är emellertid den att han förmodligen bara får skörda vad han själv har sått. (Galaterna 6:7) De oskyldiga barnen riskerar däremot att drabbas av mycket större förluster om ingen tror dem och skyddar dem. Hela deras framtid står på spel. De har inte de resurser som vuxna har. Traumatiska händelser kan lämna ärr efter sig och ge dem men för livet. Det är de som behöver och förtjänar en skonsam behandling. — Jämför 1 Moseboken 33:13, 14.

Föräldrar måste därför göra alla tänkbara ansträngningar för att skydda sina barn! Många ansvarskännande föräldrar väljer att söka professionell hjälp när deras barn utsatts för sexuellt övervåld. Du bör emellertid förvissa dig om att sådana professionella rådgivare respekterar dina religiösa uppfattningar, precis som du skulle göra om det gällde en vanlig läkare. * Hjälp ditt barn att bygga upp sin ramponerade självkänsla genom att ständigt visa det din kärlek.