DET är inte någon mystisk främling, inte någon udda individ som ligger och lurar i buskarna, som utgör det största hotet mot barnen. Det är medlemmar av den egna familjen. Det stora flertalet sexualbrott inträffar i hemmet. Vad kan man då göra för att hemmet skall bli en tryggare plats?

I boken Slaughter of the Innocents undersöker historikern dr Sander J. Breiner förekomsten av våldshandlingar mot barn i fem forntida samhällen — Egypten, Kina, Grekland, romarriket och Israel. Han kommer till den slutsatsen att även om sådana övergrepp existerade i Israel, var de relativt sällsynta jämfört med de fyra andra civilisationerna. Varför det? Jo, i motsats till grannfolken fick israeliterna lära sig att hysa respekt för kvinnor och barn — ett upplyst synsätt som de hade de heliga skrifterna att tacka för. När israeliterna tillämpade Guds lag i sitt familjeliv, förhindrade detta att barnen behandlades illa. Våra dagars familjer behöver dessa rena och praktiska normer mer än någonsin.

Har Bibelns lagar något att säga din familj? Vi läser till exempel i 3 Moseboken 18:6: ”Ingen ... bland er skall komma nära någon som helst nära köttslig släkting till sig för att blotta den personens nakenhet. Jag är Jehova.” På liknande sätt har den kristna församlingen i våra dagar stränga lagar mot alla former av sexuellt övervåld. Den som förgriper sig på ett barn riskerar att bli utesluten, utdriven ur församlingen. * — 1 Korinthierna 6:9, 10.

Alla medlemmar av familjen bör känna till dessa lagar och gå igenom dem tillsammans. I 5 Moseboken 6:6, 7 läser vi: ”Och dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” För att kunna ”inskärpa” dessa lagar räcker det inte att någon gång hålla en föreläsning för barnen. Det krävs ett regelbundet  tankeutbyte. Både mor och far bör gång på gång bekräfta att de stöder Guds lagar angående incest och de kärleksfulla skälen till dessa lagar.

Du kan också använda dig av sådana bibliska berättelser som den om Tamar och Amnon, Davids barn, för att visa dina barn att det finns vissa gränser när det gäller sex som ingen — inte ens nära släktingar — någonsin får överträda. — 1 Moseboken 9:20—29; 2 Samuelsboken 13:10—16.

Respekt för dessa principer kan visas även när det gäller praktiska anordningar i hemmet. I ett orientaliskt land har undersökningar visat att många incestfall inträffar i familjer där barnen sover tillsammans med föräldrarna även när det inte är nödvändigt att göra detta av ekonomiska skäl. På liknande sätt är det i regel oförståndigt att låta syskon av motsatt kön dela säng eller rum när de blir äldre, om detta alls går att undvika. Även i länder där trångboddhet är ett nödvändigt ont bör föräldrar bruka omdöme när de bestämmer var de olika familjemedlemmarna skall sova.

Bibeln förbjuder dryckenskap och visar att alkohol kan leda till perversa handlingar. (Ordspråken 23:29—33) I en undersökning rörande incest angav mellan 60 och 70 procent av offren att den skyldiga föräldern hade druckit när övergreppet ägde rum.

Forskare har funnit att sexuellt övervåld är vanligare i familjer med dominerande äkta män. Den vitt spridda uppfattningen att kvinnor bara är till för att tillfredsställa männens behov är inte skriftenlig. Somliga män utnyttjar detta okristna synsätt för att rättfärdiga att de vänder sig till sin dotter för att få sådant som hustrun inte kan ge dem. Kvinnor som lever under en sådan press kan förståeligt nog förlora sin känslomässiga balans. Många förlorar till och med den naturliga instinkten att vilja skydda sina egna barn. (Jämför Predikaren 7:7.) Å andra sidan visar en undersökning rörande detta ämne att familjer där fadern ofta varit borta från hemmet för arbetets skull ibland varit en grogrund för incestuösa förhållanden mellan mor och son.

Hur är det med din familj? Tar du som äkta man din roll som familjens överhuvud på allvar, eller överlåter du den till din hustru? (1 Korinthierna 11:3) Visar du din hustru kärlek, ära och respekt? (Efesierna 5:25; 1 Petrus 3:7) Tar du hänsyn till hennes uppfattningar? (1 Moseboken 21:12; Ordspråken 31:26, 28) Och hur är det med era barn? Är de dyrbara i dina ögon? (Psalm 127:3) Eller betraktar du dem som en börda, något som du kan utnyttja efter eget gottfinnande?  (Jämför 2 Korinthierna 12:14.) Lägg bort alla snedvridna, oskriftenliga uppfattningar om rollfördelningen i er familj, så kommer den att bli mer motståndskraftig mot sexuella övergrepp.

En ung kvinna som vi kan kalla Sandi säger: ”I min familj var det som bäddat för sexuellt övervåld. Den var isolerad från omvärlden, och de olika medlemmarna var isolerade från varandra.” Isolering, känslokyla och hemlighetsmakeri — sådana osunda, oskriftenliga attityder är typiska för en incestuös familj. (Jämför 2 Samuelsboken 12:12; Ordspråken 18:1; Filipperna 4:5.) Skapa en familjeatmosfär i vilken barnen kan känna sig trygga. Hemmet bör vara en plats där de blir uppbyggda, där de känner sig fria att utgjuta sitt hjärta och tala fritt och öppet.

Barn har också stort behov av fysiska uttryck för kärlek — att man kramar dem, smeker dem, håller dem i handen, skojar med dem. Överdriv inte risken för sexuella övergrepp så att du undanhåller dem sådana ömhetsbetygelser. Visa barnen genom uppriktig, varm tillgivenhet och beröm att de är uppskattade. Sandi minns hur det var när hon var barn: ”Mamma ansåg att man aldrig skulle få beröm för något. Det kunde göra en högfärdig.” Sandi fann sig stillatigande i att bli sexuellt utnyttjad i över tio år. Barn som inte känner sig säkra på att de är älskade och uppskattade är ofta mer mottagliga för pedofilers beröm och ”tillgivenhet” eller för deras hotelser att beröva dem sådana ting.

En man som under en 40-årsperiod hade förgripit sig på hundratals pojkar erkände att pojkar som hade ett känslomässigt behov av en vän som han var hans ”bästa” offer. Skapa inte ett sådant behov hos ditt barn.

När Job utsattes för svåra prövningar sade han: ”Min själ känner sannerligen vämjelse över mitt liv. Jag skall ge utlopp åt mitt bekymmer över mig själv. Jag skall tala i min själs bitterhet!” (Job 10:1) På liknande sätt har många föräldrar funnit att de kan hjälpa sina barn genom att hjälpa sig själva. I The Harvard Mental Health Letter kunde man nyligen läsa: ”Starka sociala sanktioner mot att män ger uttryck åt sin smärta tycks vidmakthålla den onda cirkeln av sexuellt övervåld.” Män som utsatts för sexuellt övervåld men aldrig fått möjlighet att tala ut om sin smärta tycks följaktligen löpa större risk att själva begå sådana brott. Enligt The Safe Child Book har de flesta personer som förgriper sig på barn själva utsatts för sexuellt övervåld som barn men aldrig fått hjälp att komma över det. De agerar ut sin smärta och ilska genom att våldföra sig på andra barn. * — Se också Job 7:11; 32:20.

Risken kan också vara större om modern inte har kommit över övergrepp som inträffat i hennes egen barndom. Forskare hävdar till exempel att kvinnor som utsatts för sexuellt övervåld som barn ofta gifter sig med män som begår sådana handlingar. Och om en kvinna inte har kunnat bearbeta sina egna barndomsupplevelser, är det naturligtvis inte lätt för henne att tala om sådana saker med sina barn. Om övergrepp förekommer i familjen, kanske hon har svårare att inse det och att vidta positiva åtgärder. Barnen får sedan betala ett fruktansvärt pris för moderns underlåtenhet.

På detta sätt kan problemet vidarebefordras från en generation till nästa. Det finns naturligtvis många som väljer att inte tala om sina plågsamma barndomsupplevelser men som ändå tycks klara sig bra i livet, och det är berömvärt. Men hos många ligger smärtan djupare, och de måste göra en medveten ansträngning — kanske  även söka kompetent professionell hjälp, om så är nödvändigt — för att läka de svåra sår som tillfogats dem i barndomen. Deras avsikt är inte att vältra sig i självömkan, utan att bryta den onda cirkel som påverkat hela deras familj. — Se Vakna! för 8 oktober 1991, sidorna 3—11.

Om de upplysningar som här getts tillämpas på rätt sätt, kan de i hög grad minska risken för att dina barn skall utsättas för sexuellt övervåld. Men kom ihåg att de som förgriper sig på barn gör det i tysthet; de utnyttjar den unges tillit och använder vuxenvärldens knep och metoder på de oskyldiga barnen. Det tycks därför vara oundvikligt att en del av dem kan fortsätta att begå dessa avskyvärda brott utan att bli upptäckta.

Vi kan emellertid vara övertygade om att Gud ser vad de gör. (Job 34:22) Om de inte ångrar sig och ändrar sig, kommer han inte att förlåta deras onda gärningar. Han kommer att avslöja dem, när hans rätta tid är inne. (Jämför Matteus 10:26.) Han kommer också att se till att rättvisa skipas. Jehova Gud lovar att det skall komma en tid då alla sådana förrädiska människor skall ”avskäras från själva jorden” och bara de ödmjuka och saktmodiga, som älskar Gud och sina medmänniskor, kommer att få leva kvar. (Ordspråken 2:22; Psalm 37:10, 11, 29; 2 Petrus 2:9—12) Tack vare Jesu Kristi lösenoffer har vi detta underbara hopp om en ny värld. (1 Timoteus 2:6) Då — men först då — kommer allt övervåld att upphöra för evigt.

Till dess måste vi göra allt vi kan för att skydda våra barn. De är så dyrbara! De flesta föräldrar är villiga att riskera sin egen säkerhet för att skydda sina små barn. (Jämför Johannes 15:13.) Om vi inte skyddar våra barn, kan det få fruktansvärda konsekvenser. Men om vi gör det, ger vi dem en underbar gåva — en barndom som är oskuldsfull och fri från olyckor. De kan då känna det precis som psalmisten som skrev: ”Jag skall säga till Jehova: ’Du är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, på vilken jag skall förtrösta.’” — Psalm 91:2.