Bibelns syn

En balanserad syn på populära sedvänjor

”DET FINNS INGEN NORM FÖR BETEENDET SOM INTE VID NÅGON TID OCH PÅ NÅGON PLATS FÖRDÖMTS OCH SOM VID EN ANNAN TID OCH PÅ EN ANNAN PLATS PÅBJUDITS SOM EN PLIKT.”

MED denna iakttagelse sammanfattar den irländske historikern William Lecky den flyktiga och obeständiga mänskliga naturen. Hans kommentar kan också tillämpas på seder och bruk tidsåldrarna igenom. Ja, många sedvänjor som en gång i tiden betraktades som en väsentlig del av det dagliga livet har senare fördömts. Det är inte förvånande, för alldeles som den kristne aposteln Paulus sade håller ”den här världens skådeplats ... på att förändras”. — 1 Korinthierna 7:31.

Ja, det mänskliga samhället befinner sig i ständig förändring. Detta återspeglas ofta i stora växlingar i attityder och umgängesvanor. De kristna skall inte vara ”någon del av världen” — det betyder att de skall hålla sig avskilda från det mänskliga samhälle som har fjärmat sig från Gud. Bibeln erkänner emellertid att de kristna är ”i världen”, och den befaller dem inte att isolera sig. Det är därför nödvändigt att ha en balanserad syn på seder och bruk. — Johannes 17:11, 14–16; 2 Korinthierna 6:14–17; Efesierna 4:17–19; 2 Petrus 2:20.

Vad är sedvänjor?

Sedvänjor är handlingsmönster som är vedertagna i samhällslivet och som är vanliga på en viss ort eller hos en viss grupp människor. En del seder, till exempel sådana som gäller bordsskick och etikett, kan ha uppstått därför att man har behövt regler för uppförandet människor emellan för att kunna umgås på ett hövligt och respektfullt sätt. Här kan artighet och god ton liknas vid olja som smörjer hjulen i mänskliga relationer.

Seder och bruk har starkt påverkats av religionen. Ja, många sedvänjor härrör från gamla vidskepelser och från icke-bibliska uppfattningar. Så till exempel kan seden att ge blommor till de sörjande ha haft sitt ursprung i religiös vidskepelse. * Och den blå färgen, som ofta förknippas med små pojkar, trodde man kunde skrämma bort demoner. Mascara tjänade som skydd mot det onda ögat, och läppstift  användes för att avskräcka demoner från att tränga in i en kvinnas mun och ta henne i besittning. Ja, en sådan oskyldig sed som att hålla för munnen när man gäspar kan ha uppstått från föreställningen att ens själ kunde fly ut genom en vidöppen mun. Under årens lopp har dock de religiösa anknytningarna förbleknat, och numera har de här sedvänjorna ingen religiös innebörd.

Hur de kristna berörs

När en kristen måste avgöra om han skall följa en viss sedvänja eller inte, bör han först och främst fråga sig: ”Vad är Guds syn som den uttrycks i Bibeln?” I det flydda fördömde Gud vissa sedvänjor som kan ha tolererats i en del samhällen. I sådana sedvänjor ingick barnoffer, missbruk av blod och olika sexuella handlingar. (3 Moseboken 17:13, 14; 18:1–30; 5 Moseboken 18:10) På samma sätt förhåller det sig med vissa sedvänjor som är vanliga i dag men som avgjort inte är i harmoni med Bibelns principer. Bland dem finner man icke-bibliska traditioner som är förbundna med sådana religiösa helgdagar som jul och påsk eller med vidskepliga seder som har med spiritism att göra.

Men hur är det då med sedvänjor som kanske en gång i tiden förknippades med tvivelaktiga seder men som numera i första hand betraktas som god etikett i umgängeslivet? Många populära bröllopsseder, till exempel bruket att utbyta ringar liksom att äta bröllopstårta, kan ha hedniskt ursprung. Innebär det att kristna är förbjudna att följa sådana seder? Måste de kristna minutiöst granska varje sedvänja i samhället för att se om den någonstans eller någon gång haft oskriftenliga anknytningar?

Paulus påpekar att ”där Jehovas ande är, där är frihet”. (2 Korinthierna 3:17; Jakob 1:25) Gud vill att vi skall använda denna frihet, inte för att främja själviska intressen, utan för att öva våra uppfattningsförmågor till att skilja mellan rätt och orätt. (Galaterna 5:13; Hebréerna 5:14; 1 Petrus 2:16) När det inte är fråga om en klar överträdelse av bibliska principer, ställer Jehovas vittnen därför inte upp några hårda och stränga regler. I stället måste varje kristen ta de aktuella omständigheterna i betraktande och fatta ett personligt beslut.

Sök andras fördel

Innebär det här att det alltid är lämpligt att ta del i en viss sedvänja, så länge den inte direkt strider mot Bibelns läror? Nej. (Galaterna 5:13) Paulus visade att en kristen skulle söka inte bara sin egen fördel, ”utan de mångas”. Han skulle göra ”allt till Guds ära” och inte bli orsak till att någon snavar. (1 Korinthierna 10:31–33) En person som söker Guds godkännande frågar sig därför: ”Hur ser andra på den här sedvänjan? Lägger man i samhället någon tvivelaktig betydelse i den? Skulle mitt deltagande ge intrycket att jag godkänner seder och uppfattningar som är misshagliga för Gud?” — 1 Korinthierna 9:19, 23; 10:23, 24.

Fastän en del sedvänjor generellt kan betraktas som oskyldiga, kanske de lokalt tillämpas på sätt som strider mot Bibelns principer. Seden att ge blommor kan till exempel vid vissa tillfällen ha en speciell betydelse som är oförenlig med Bibelns läror. Vad bör då en kristen först och främst vara intresserad av? Även om det kan finnas anledning att undersöka ursprunget till en viss sedvänja, är det i vissa fall viktigare att tänka på vad sedvänjan betyder för människor i den tid vi lever i och på den plats där vi bor. Om en sedvänja har oskriftenliga eller andra olämpliga anknytningar en viss tid på året eller under vissa omständigheter, kan det vara förståndigt av de kristna att inte ta del i sedvänjan just då.

Paulus frambar bön om att de kristna skulle fortsätta att låta sin kärlek överflöda av exakt kunskap och full omdömesförmåga. Genom att ha en balanserad syn på populära sedvänjor kan de kristna skaffa sig ”visshet i fråga om de viktigare tingen, så att [de] ... må vara fläckfria och inte får andra att snava”. (Filipperna 1:9, 10) Samtidigt låter de sin ”resonlighet bli känd för alla människor”. — Filipperna 4:5.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 26]

Vissa uråldriga seder, till exempel att hålla för munnen när man gäspar och att ge blommor till dem som sörjer, har förlorat sin ursprungliga innebörd