Mödrar med aids ställs inför ett dilemma

CYNTHIA, * en kvinna som bor i Västindien, hade att välja mellan att amma och att flaskmata sitt nyfödda barn. Valet kan tyckas enkelt. Hälsoexperter har ju i årtionden förespråkat modersmjölk som ”det som är bäst för barnets hälsa”. Dessutom är risken för att flaskmatade barn i fattiga samhällen skall dö på grund av diarrérelaterade sjukdomar omkring 15 gånger så stor som för dem som ammas. Ja, FN:s barnfond (UNICEF) uppger att ungefär 4.000 barn dör varje dag på grund av de risker som är förbundna med modersmjölksersättningar.

Men i Cynthias fall inbegrep valet angående amning en annan fara. Hennes man smittade henne med humant immunbristvirus (hiv) som orsakar aids. När Cynthia hade fött sitt barn, fick hon veta att risken för att ett barn till en hivpositiv mor skall bli smittat genom bröstmjölk var 1 på 7. * Så hon var tvungen att göra ett kvalfullt val: att utsätta sitt barn för riskerna med amning eller göra det till föremål för farorna med flaskmatning.

I de delar av världen som har drabbats hårdast av aidsepidemin är två eller tre av tio gravida kvinnor hivpositiva. I ett land var mer än hälften av alla gravida kvinnor som testades smittade. FN:s radiostation rapporterar: ”Dessa oroväckande siffror har fått forskare att arbeta på högvarv för att hitta ett botemedel.” För att göra något åt detta hot har sex av FN:s organisationer samlat sin erfarenhet och sina krafter och tillgångar för att skapa FN-programmet UNAIDS. * Men vad UNAIDS har kommit fram till är att det inte är så lätt att lösa aidsdilemmat.

Besvärliga hinder står i vägen för en enkel lösning

Enligt Edith White, specialist på amning och överföring av hiv från mor till barn, råder personal som arbetar med hälsofrågor hivpositiva kvinnor i industrialiserade länder att inte amma sina barn, eftersom amningen nästan fördubblar risken att barnet skall bli smittat. Att använda vällingpreparat verkar  vara ett logiskt alternativ. Men i utvecklingsländerna — där idealistiska teorier snabbt ger vika för den hårda verkligheten — är denna enkla lösning svår att genomföra.

Ett av hindren är socialt. I länder där det är normalt att amma kan kvinnor, om de flaskmatar sina barn, på så sätt ”tillkännage” att de har blivit smittade med hiv. En kvinna kanske fruktar att hon skall bli utsatt för anklagelser, övergiven eller till och med slagen när hennes tillstånd uppdagas. En del kvinnor som lever under dessa omständigheter känner att de inte har något annat val än att amma sitt barn för att hålla sin hivsmitta hemlig.

Det finns också andra hinder. Tänk till exempel på 20-åriga Margaret. Liksom minst 95 procent av bykvinnorna i Uganda har hon aldrig hivtestats. Men Margaret har orsak att vara bekymrad. Hennes första barn dog, och hennes andra barn är klent och sjukligt. Margaret ammar sitt tredje barn tio gånger om dagen, trots att Margaret kan ha hiv. ”Jag skulle aldrig kunna mata mitt barn med välling”, säger hon. Varför inte det? Margaret säger att kostnaden för att mata ett barn med välling är en och en halv gång den summa som en familj i hennes by tjänar på ett helt år. Och även om välling skulle vara gratis, skulle det fortfarande finnas ett problem — att hitta rent vatten så att man kan göra vällingen till riskfri barnmat. *

Vissa av dessa hinder kan reduceras, om hivsmittade mödrar får ordentlig sanitär utrustning, tillräcklig mängd modersmjölksersättning och tillgång till riskfritt vatten. Blir det dyrt? Kanske det. Men förvånande nog verkar det som om sådan omsorg handlar mer om att prioritera än om att få fram pengar. Ja, FN rapporterar att en del av världens fattigaste utvecklingsländer lägger ut dubbelt så mycket pengar på militären som på hälsa och utbildning.

Hur är det med läkemedel som motverkar aids?

FN-forskare har rapporterat att ett enkelt och relativt billigt läkemedel som kallas AZT markant kan reducera överföring av hiv från mor till barn. Med UNAIDS hjälp har kostnaden för denna behandling sänkts till ungefär 400 kronor. Dessutom tillkännagav aidsforskare i juli 1999 att om man behandlar hivpositiva mödrar och deras nyfödda barn med läkemedlet nevirapine till en kostnad av endast 25 kronor, verkar det vara ännu effektivare än AZT när det gäller att förebygga hivöverföring. Hälsoexperter säger att nevirapine kan förhindra att upp till 400.000 nyfödda barn per år börjar sitt liv smittade med hiv.

Men vissa kritiserar sådan behandling med läkemedel genom att påstå att eftersom medicinerna endast kan förebygga överföring av hiv från mor till barn, kommer modern till slut att duka under för aids och barnet bli föräldralöst. FN anför att det dystra alternativet är att låta spädbarn få hiv och på så sätt döma dessa oskyldiga offer till en långsam och deprimerande död. De hävdar också att hivsmittade mödrar kan leva i många år. Tänk på Cynthia som nämndes tidigare i artikeln. Hon fick veta att hon hade aids 1985, när hon födde sitt barn, men hon blev inte sjuk förrän åtta år senare. Och trots att hennes barn hade hiv när det föddes, tillfrisknade det, och vid två års ålder hade det inte längre viruset.

Bibelns trösterika försäkran är att en verkligt säker miljö och en bestående lösning på hemsökelser som aids snart är här. (Uppenbarelseboken 21:1–4) Jehova Gud utlovar en ny värld, och ”ingen som har sin boning där kommer att säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24) Jehovas vittnen skulle vilja berätta mer för dig om denna bestående lösning. Om du vill ha ytterligare upplysningar, kan du kontakta utgivarna av denna tidskrift eller Jehovas vittnen på orten där du bor.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 20]

WHO/E. Hooper