Prova ”de snabba”!

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT PÅ TAIWAN

AV DEN lilla flickans glada ansiktsuttryck att döma är det tydligt att hon tycker om sin måltid. I vänstra handen håller hon en skål som är fylld till brädden med ris, små grönsaksbitar och bitar av fiskkött. I högra handen håller hon ett par tunna bambupinnar. Flickan hanterar pinnarna med sina små fingrar, plockar upp munsbitarna och stoppar elegant in dem i munnen. Ibland för hon upp skålen till munnen och skyfflar in riset med några snabba drag med pinnarna. Allt verkar så naturligt, lätt och elegant.

Det den lilla flickan har i handen är förstås de kända ätpinnarna. På kinesiska kallas de k’uai tzu (på kinesisk ljudskrift: kuaizi), som betyder ”de snabba”. Det engelska ordet ”chopsticks” sägs komma från ordet chop, som är pidgin och betyder ”snabb”. Hur som helst finns de i nästan alla sydostasiatiska hushåll. Du har nog provat ätpinnar när du har varit på kinarestaurang. Men vet du hur man kom på idén med ätpinnar? Eller hur och när de började användas? Och skulle du vilja veta hur man använder dem på rätt sätt?

”De snabba”

Ätpinnar är smala pinnar, 20–25 centimeter långa. Pinnens övre halva är ofta kvadratisk. Detta gör att det är enklare att hålla den, och det hindrar den från att rulla omkring på bordet. Den nedre halvan är vanligtvis rundad. Japanska ätpinnar är ofta kortare och spetsigare i nedre änden än kinesiska.

I denna tid av massproduktion har många restauranger förpaketerade ätpinnar som fortfarande sitter ihop i övre änden. Middagsgästen måste dra isär dem innan de kan användas. Eftersom sådana ätpinnar är för engångsbruk, är de gjorda av vanligt trä eller bambu. Ätpinnar som används vid dyrare inrättningar eller i hemmen är ofta ganska vackra och gjorda av polerad bambu, lackerat trä, plast, rostfritt stål eller kanske till och med silver eller elfenben. Det kanske finns något i versform ingraverat på dem, eller också kan de vara dekorerade med en miniatyrmålning.

Hur man använder ätpinnar

Många som besöker orientaliska länder som Kina och Japan blir fascinerade när de ser ett litet barn, som kanske bara är två år, äta med ett par ätpinnar som verkar alldeles för stora. Mycket snabbt förflyttas innehållet i skålen till barnets mun, bit för bit. Det ser verkligen enkelt ut.

Skulle du vilja prova ”de snabba”? I början kanske du tycker att det är krångligt att få ätpinnarna att röra sig som du vill, men med lite övning blir det lättare, och ätpinnarna blir som en förlängning av handen.

Man håller ätpinnar i ena handen, vanligtvis den högra. (Se bilderna på sidan 15.) Börja med att kupa handen, och håll tummen en bit från fingrarna. Lägg en  ätpinne mellan tummen och fingrarna, och låt den vila mot pekfingrets rot och spetsen av ringfingret. Lägg sedan den andra ätpinnen parallellt med den första, och håll den med tummen, pekfingret och långfingret som när man håller en penna. Knacka pinnändarna i bordet för att få dem att ligga jämnt. Håll nu den nedre ätpinnen stilla, och rör på den övre genom att böja pekfingret och långfingret upp och ner. Öva tills du lätt kan föra ihop ätpinnarnas spetsar. Du är nu redo att använda dessa mångsidiga redskap för att plocka upp alla de utsökta munsbitar som serveras i en kinesisk måltid — från ett enstaka riskorn till ett vaktelägg! Ätpinnar och kinesisk mat fungerar bra ihop, eftersom maten vanligtvis är skuren i lagom stora bitar.

Hur är det då med maträtter där en kyckling, en anka eller ett stort stycke skinka serveras hela utan att skäras upp i små bitar? Vanligtvis lagas maten så pass att man enkelt kan ta loss en lagom stor bit med ätpinnarna. Ätpinnar är idealiska för fisk som vanligtvis serveras hel — du kan undvika ben mycket lättare än med kniv och gaffel.

Hur är det då med ris? Om tillställningen är informell, kan du ta upp risskålen med vänstra handen, föra den till munnen och skyffla in riset med ätpinnarna. Men vid en mer formell måltid bör du ta upp riset med ätpinnarna — en liten mängd åt gången.

Hur är det då med soppa, som alltid är en del av en kinesisk måltid? Det finns vanligtvis en porslinssked. Men om soppan innehåller nudlar eller klimp, eller bitar av grönsaker, kött eller fisk, försök då använda ätpinnarna i din högra hand för att ta upp maten, och använd skeden i din vänstra hand som hjälp att föra den till munnen.

Etikett och ätpinnar

När du är bjuden till ett kinesiskt hem för att inta en måltid, är det bra att du känner till kinesiskt bordsskick — de kinesiska etikettsreglerna. Först placeras flera olika rätter i mitten av bordet. Vänta tills värden eller familjens överhuvud tar upp sina ätpinnar och gör en gest som visar att alla kan börja. Det är det rätta ögonblicket för gästerna  att acceptera inbjudan, ta upp sina ätpinnar och börja äta.

Till skillnad från en del måltider i västvärlden skickas inte rätterna runt. I stället tar alla som sitter kring bordet själva för sig. Vid en måltid i familjen är det sed att varje familjemedlem använder sina egna ätpinnar för att ta bitar från de gemensamma faten och stoppa dem direkt i munnen. Trots det betraktas det som dåligt bordsskick att sörpla i sig maten, att slicka på ätpinnsspetsarna eller att leta igenom faten efter sina favoritbitar. Mödrar i Orienten talar om för sina barn att de inte skall bita på ätpinnsspetsarna, inte bara därför att de är angelägna om hygienen, utan också därför att det förstör ätpinnarna.

Av hänsyn till gästerna finns ibland skedar eller extra ätpinnar tillgängliga. Dessa använder du för att ta bitar från de fat som är i mitten av bordet till ett annat fat eller till din egen risskål. Men bli inte förnärmad om din värd använder sina ätpinnar för att välja ut en munsbit och sedan lägger den i din skål. Allt han vill är att försäkra sig om att hans ärade gäst får den bästa biten!

Det betraktas som brist på hyfs att peka med ätpinnar, precis som med knivar och gafflar. Det är lika ohyfsat att ta upp någonting annat om man fortfarande har ätpinnarna i handen. Så när du måste använda skeden eller ta upp en servett eller en tekopp, lägg då ifrån dig ätpinnarna. Små, fina ätpinnsställ finns ofta framställda för detta.

När du har ätit färdigt, lägg då ifrån dig ätpinnarna så att det ser prydligt ut, slappna av och vänta. Det är brist på hyfs att lämna bordet innan alla är färdiga. Återigen är det värden eller familjens överhuvud som avslutar måltiden genom att resa sig och uppmana alla att lämna bordet.

När du nu vet hur man använder ätpinnar, behöver du bara skaffa några och öva med dem. Nästa gång någon bjuder dig på kinarestaurang eller bjuder hem dig på en kinesisk måltid, varför då inte prova ”de snabba”? Det kan till och med göra att maten smakar bättre!

[Ruta/bild på sidan 14]

Lite historia om ätpinnar

Vissa kinesiska forskare tror att de ursprungliga ätpinnarna användes till matlagning, inte för att äta med. Små bitar rå mat lindades in i blad, och pinnar användes för att föra in uppvärmda småstenar i knytena. På så sätt kunde kocken laga maten utan att han brände sig! Senare i historien använde man sig av ätpinnar för att hämta upp matbitar ur grytan.

Tidiga ätpinnar var antagligen gjorda av ömtåligt trä eller bambu. * Det är en av orsakerna till att det i stort sett är omöjligt att exakt fastställa när de började användas. Somliga tror att ätpinnar användes i Kina så tidigt som under Shangdynastin (mellan 1500-talet och 1000-talet f.v.t.). Ett historiskt dokument, som kommer från en tid strax efter det att Konfucius levde (551–479 f.v.t.), talade om ”plocka upp” mat från soppa, vilket antyder att någon sorts ätpinnar användes.

Uppenbarligen hade det blivit vanligt att äta med ätpinnar under den tidiga Handynastin (206 f.v.t. till 220 v.t.). En grav från den tiden grävdes fram i Changsha i Hunanprovinsen, och där fann man en uppsättning lackerade bestick, däribland ätpinnar.

Japanerna, koreanerna, vietnameserna och andra i Orienten använder också ätpinnar, och detta beror till stor del på att de har påverkats av den kinesiska kulturen.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 15]

Övning ger färdighet