De har fått en önskan att leva

MARY led av svår depression och hade dessutom andra hälsoproblem. Men hon isolerade sig inte från sin familj, och inte heller missbrukade hon alkohol eller narkotika. Marys fall belyser det faktum att inte alla riskfaktorer måste finnas med i bilden för att någon skall göra ett allvarligt menat självmordsförsök.

En tid tycktes det som om Mary skulle bli ännu en i raden som bär vittnesbörd om hur effektivt äldre människor avslutar sitt liv. I flera dagar låg hon medvetslös på intensivvårdsavdelningen, oemottaglig för kontaktförsök, och svävade mellan liv och död. Hennes man, John, var utom sig av oro och var vid hennes sida nästan hela tiden. Läkarna upplyste John och hans familj om att Mary kanske inte skulle överleva och att de kunde befara att hon skulle få bestående hjärnskador även om hon klarade krisen.

Mary fick dagligen besök av Sally, en granne som är ett Jehovas vittne. ”Jag uppmanade familjen att inte ge upp hoppet”, säger Sally. ”För några år sedan låg min mor som är diabetiker medvetslös några veckor. Läkarna sade till vår familj att hon aldrig skulle kunna överleva, men det gjorde hon. Ibland höll jag Mary i handen och talade till henne, precis som jag gjorde med min mor, och jag tyckte mig kunna urskilja en svag reaktion.” Tredje dagen reagerade Mary starkare, och hon tycktes känna igen folk, även om hon inte kunde tala.

”Kunde jag ha förhindrat det?”

”John var tyngd av skuldkänslor”, berättar Sally. ”Han var övertygad om att allt var hans fel.” Det här är en vanlig reaktion när en nära vän eller släkting har begått självmord eller har försökt begå självmord. ”Jag påminde honom om att Mary fick behandling för svår depression. Mary var sjuk och kunde inte hjälpa att hon var deprimerad, lika lite som John kunde hjälpa att han var fysiskt sjuk.”

De vars nära och kära begår självmord plågas ofta av frågan: ”Vad skulle jag ha kunnat göra för att förhindra det?” Att man är vaken för varningssignaler och riskfaktorer kan bidra till att man förhindrar ett självmordsförsök. Men om det inte är så, bör du komma ihåg att du inte bär ansvaret för en annan persons självdestruktiva handling. (Galaterna 6:5) Detta är i synnerhet viktigt att komma ihåg i de fall då en självmordsbenägen familjemedlem avsiktligt försöker lägga  skulden på andra. Doktor Hendin, som citerades tidigare, konstaterar: ”Man bör komma ihåg att självmordsförsök som leder till döden ofta görs av personer som hoppas kunna påverka andras känslor, även om de som begår självmordet inte själva kommer att se om de lyckas eller misslyckas med detta.”

Doktor Hendin påpekar: ”I de fall där äldre människor hotar att ta livet av sig finns det ofta med i bilden vuxna barn eller syskon eller en äktenskapspartner som patienten vill påverka eller behärska eller påtvinga en mer beskyddande roll. Patientens krav är ofta omöjliga att tillgodose, och han eller hon är ofta inte villig att kompromissa i fråga om sina krav, och självmordsförsök som inte är allvarligt menade följs ofta av försök som är det.”

Familjemedlemmar som befinner sig i en sådan situation kan känna att de är under ytterst hård press, bortom vad de kan klara av. Men glöm aldrig att Jehova Gud kan väcka upp döda och att detta också mycket väl kan inbegripa våra nära och kära som på grund av nedstämdhet, psykisk sjukdom eller förtvivlan har tagit sitt liv. — Se artikeln  ”Bibelns syn: Ger självmord något hopp om en uppståndelse?” i Vakna! för 8 september 1990, sidorna 22 och 23.

Även om självmord inte kan försvaras, är det tröstande att komma ihåg att våra släktingars framtidsutsikter vilar hos en Gud som helt och fullt förstår att brister och svagheter kan tvinga en person till en sådan desperat handling. Bibeln säger om Jehova: ”Liksom himlarna är högre än jorden, så är hans kärleksfulla omtanke överväldigande mot dem som fruktar honom. Så långt bort som soluppgången är från solnedgången, så långt bort har han avlägsnat våra överträdelser från oss. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” — Psalm 103:11–14.

Ett lyckligt slut

I två dagar svävade Mary mellan liv och död, men hon överlevde. Undan för undan återfick hon medvetandet, och så småningom kunde John ta med henne hem, där nu all medicin var säkert inlåst. Mary får nu regelbundet besök av socialarbetare, och hon säger att hon inte kan förklara eller ens komma ihåg de dystra tvångstankar som var nära att kosta henne livet.

John och Mary studerar nu Bibeln varje vecka tillsammans med Sally, deras granne. De har fått lära sig från Bibeln att just de problem som verkar så svåra att lösa, särskilt för de äldre, kommer att lösas av Gud mycket snart. ”Naturligtvis är ett bibelstudium i sig självt inget universalmedel”, säger Sally. ”Man måste bevisa för sig själv med hjälp av Bibeln att dessa löften är sanna, och sedan måste man tillämpa det man har lärt sig. Men jag tror att John och Mary nu får ett verkligt hopp för framtiden.”

Om du tycker att dina framtidsutsikter är dystra och du skulle vilja ha ett verkligt hopp, varför då inte ta kontakt med Jehovas vittnen? Låt dem bevisa för dig, precis som de gjorde för John och Mary, att det inte finns några problem som Gud inte kan eller skall lösa i en nära framtid. Oavsett hur mörkt det kan se ut just nu, finns det ett svar. Läs om det säkra framtidshopp som har gett så många en ny önskan att leva.

[Ruta på sidan 6]

Riskfaktorer och varningssignaler

”Riskfaktorer för självmord bland äldre personer skiljer sig från dem som förekommer bland yngre personer”, konstaterar tidskriften The Journal of the American Medical Association. Dessa riskfaktorer är bland annat ”en mer allmän förekomst av alkoholmissbruk och depression, mer dödliga självmordsmetoder och social isolering. Dessutom drabbas äldre personer ... i högre grad av fysiska sjukdomar och känslomässiga störningar.” I boken Suicide, av Stephen Flanders, räknas följande riskfaktorer upp, och var och en förtjänar att uppmärksammas.

Kronisk depression:

”Forskare rapporterar att 50 procent eller mer av dem som tar livet av sig har lidit av allvarlig depression.”

Hopplöshet:

I vissa undersökningar tycktes det vara så att även bland dem som inte verkade deprimerade var det mycket mer sannolikt att de skulle bli självmordsbenägna om de inte hade något hopp för framtiden.

Alkoholism och drogmissbruk:

”Det beräknas att mellan 7 och 21 procent [av alkoholisterna] tar livet av sig, jämfört med mindre än 1 procent bland befolkningen i stort.”

Påverkan från andra i familjen:

”Undersökningar visar att risken är större att medlemmar i en familj där någon har begått självmord själva skall begå självmord.”

Sjukdom:

”Rädslan för att bli fysiskt svagare, vilket kan leda till att man hamnar på ett vårdhem, kan vara tillräcklig för att väcka självmordstankar hos en del äldre.”

Förlust av någon eller något:

”Förlusten kan vara någonting konkret — man kan ha mist en äktenskapspartner eller en vän, arbetet eller hälsan. Det kan också vara något ogripbart. Man kan förlora sin självaktning, sin sociala ställning eller känslan av trygghet.”

Förutom dessa riskfaktorer räknar Flanders i sin bok upp följande varningstecken som man aldrig bör ta lätt på.

Tidigare självmordsförsök:

”Det här är det tydligaste tecknet på risken för självmord.”

Tal om självmord:

”Uttalanden som ’De behöver inte oroa sig för mig så länge till’ eller ’De skulle ha det bättre utan mig’ är exempel på tydliga hot.”

Slutliga förberedelser:

”Ett sådant beteende kännetecknas bland annat av att man skriver sitt testamente, att man ger bort ägodelar som man tycker mycket om och att man ordnar för sitt sällskapsdjur.”

Förändringar i personlighet och beteende:

När detta ”åtföljs av uttryck för värdelöshet eller hopplöshet”, kan det vara ”ett tecken på en depression som är så svår att den kan leda till ett självdestruktivt beteende”.

[Bild på sidan 7]

De efterlevande behöver ofta hjälp när en anhörig har tagit sitt liv