Noa — Han vandrade med Gud — hur man gjorde videofilmen

”NÄR han stiger upp på morgonen pratar han om den. Han tittar på den tre, fyra gånger under dagen och sedan en gång till innan han går och lägger sig på kvällen.” Vad talar denna mor från Kalifornien om? Sin tvåårige son och hur mycket han tycker om videofilmen Noa — Han vandrade med Gud. * Hon tillägger: ”När han leker utomhus, har han sin hammare i handen och pratar om att bygga en livräddande ark.”

En annan mor skrev: ”Jag vill hjärtligt tacka er för all den ansträngning, tid och kärlek som ni har lagt ner på videofilmen om Noa. Jag har en treårig son som har lärt sig så gott som hela filmen utantill — till och med ljudeffekterna! Det är hans favoritfilm, och han vill se den varje dag, två, tre gånger om dagen.”

En flicka som heter Danielle skrev: ”Jag tycker om den, och jag vill göra som Noa. Jag hoppas att ni kommer att göra fler videofilmer för barn.”

Naturligtvis tar det tid att göra bibliska videofilmer. Hur kommer det sig?

Hur gjorde man videofilmen om Noa?

Långt innan man hade filmat något avsnitt eller gjort några bilder, gjorde en manusförfattare ett utkast till handlingen som är grundad på Bibelns berättelse. Detta blev så småningom ett storyboard och sedan ett manus. Ett storyboard är en serie skisser som hjälper konstnärer att fastslå ordningsföljden i en berättelse och utformningen av den. Många, bland andra konstnärerna, resonerade om hur berättelsen om Noa kunde skildras — i vilka avsnitt skådespelare skulle användas och i vilka avsnitt bilder skulle fungera bäst. Dramatiserade avsnitt hjälper ett barn att göra en berättelse verklig i sitt sinne. De visar att Bibeln talar om verkliga personer som tjänade Jehova för tusentals år sedan. Vad skulle bli nästa steg i produktionen?

De som skulle spela Noa och hans familj valdes ut. De kläder som de skulle ha designades, och färgsättningen för varje scen bestämdes. Allt detta var nödvändigt eftersom konstnärerna inte kunde teckna och måla Noa och hans hustru, hans söner och svärdöttrar förrän de visste hur skådespelarna var klädda. Bilderna måste stämma överens med de dramatiserade scenerna. Men var kunde dessa scener spelas in?

Man valde Danmark, eftersom Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i det landet har skickliga dekorsnickare och tillräckligt med plats för de nödvändiga interiörscenerna. Ett filmteam kom från inspelningsavdelningen vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson för att filma scenerna, i vilka dansk personal medverkade. Den historiska berättelsen framförs av en berättarröst. Detta har gjort att det är mycket lättare att ge ut filmen på andra språk, eftersom man inte behöver dubba filmen — dvs. lägga in en synkroniserad översättning av dialogen, något som kan vara svårt. Men hur bar man sig åt för att framställa de komplicerade bilderna?

Bilder och en specialkamera

Konstnärer gjorde hundratals akvareller som grundade sig på det storyboard som man hade färdigställt. Dessa bilder var inte nödvändigtvis kvadratiska eller rektangulära. Ibland var de böjda eller ovala, beroende på den kameravinkel som skulle användas. Ingen av bilderna var större än 56 gånger 76 centimeter, och de flesta var så små som 28 gånger 38 centimeter.

Det krävdes en specialkamera för att filma målningarna. För att få en tredimensionell effekt lade man bilderna i tre lager — förgrund, mellanparti och bakgrund. På detta sätt kunde man filma genom träd,  mellan en elefants ben eller genom något annat för att ge en känsla av djup. Kameran styrdes av en dator och kunde föras i sidled över en scen eller zooma in något för att skapa en speciell effekt. Detta ger intryck av att scenen rör sig, när det faktiskt bara är kameran som gör det.

Eftersom Sällskapet Vakttornet varken har tillräckliga kunskaper eller möjligheter att göra ”riktig” tecknad film, är denna blandning av olika framställningssätt — dramatiserade avsnitt tillsammans med tecknade bilder — en praktisk kompromiss. Barn mellan 3 och 12 år, som denna film har utformats för, har uppskattat denna metod. Videofilmen framhåller klart och tydligt många lärdomar som Noas exempel ger oss. Dessutom hjälper frågorna på omslaget till videofilmen föräldrar att gå igenom filmen med sina barn.

Andra specialeffekter, till exempel det ökande störtregnet vid tiden för översvämningen, åstadkoms med datorer. Det är uppenbart att det har lagts ner mycket tid och kreativ ansträngning på videofilmen om Noa.

Eftersom bibliska berättelser inte förändras, kommer videofilmen Noa — Han vandrade med Gud alltid att vara aktuell och kan bidra till att undervisa en ny generation barn. Barn och föräldrar har skrivit hundratals uppskattande brev och frågat efter ytterligare videofilmer. En person skrev: ”Jag är 50 år och uppfostrade mina barn för länge sedan. Men jag tror att ett bibliotek av videofilmer med bibliska berättelser skulle vara ett ovärderligt verktyg för föräldrar med unga barn i dagens värld.”

[Fotnot]

 [Diagram/Bild på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen)

För att göra videofilmen använde man datorredigering, specialeffekter, en berättarröst, musik och ljud

[Bilder på sidorna 22, 23]

Produktionen började med ett ”storyboard”

[Bilder på sidan 23]

De flesta av de dramatiserade avsnitten spelades in i Danmark

[Bilder på sidorna 24, 25]

 Konstnärer tecknade och målade ungefär 230 olika scener

[Bilder på sidan 25]

Kameran spelar in medan den rör sig, vilket ger liv åt bilderna