Var moralen bättre förr?

OM DU frågar historiker: ”Var moralen bättre förr?” svarar kanske somliga att det är svårt att jämföra olika tidsepokers moral. De kanske menar att varje tidsålder måste bedömas i sitt eget sammanhang.

Tänk till exempel på utvecklingen i fråga om våldsbrott i Europa sedan 1500-talet. Mord var inte så ovanligt för 400 år sedan. Människor på den tiden tog ofta lagen i egna händer, och blodshämnd förekom allmänt.

I boken Människovärdet och makten skriver emellertid historikerna Arne Jarrick och Johan Söderberg att perioden 1600–1850 hade ”inneburit en genuin civilisering av samhällslivet” på vissa håll. Människor hade blivit bättre på att ta hänsyn till andras behov — de hade blivit mer empatiska. Andra historiker konstaterar till exempel att stöld och egendomsbrott var mycket mindre vanligt på 1500-talet än det är i dag. Organiserade tjuvligor var sällsynta, särskilt bland landsbygdsbefolkningen.

Vi får naturligtvis inte heller glömma slaveriet, som ledde till några av de allvarligaste brotten i historien — europeiska köpmäns kidnappning av människor i Afrika och den brutala behandlingen av dessa miljoner slavar i de länder som de fördes till.

Så om vi ser tillbaka på de senaste århundradena, kommer vi sannolikt, om vi ser det ur historisk synvinkel, att upptäcka att vissa saker har blivit bättre, medan andra har blivit sämre. Men någonting mycket annorlunda och mycket allvarligt — ja, något som saknar motstycke — skedde under 1900-talet och sker fortfarande.

En brytningspunkt under 1900-talet

Historikerna Jarrick och Söderberg konstaterar: ”På 1930-talet började kurvan över mord och dråp åter att vända uppåt, och den trenden har sedan dess tyvärr fortsatt i mer än ett halvt sekel.”

Många samhällsbedömare ser en brytningspunkt när det gäller moralen under 1900-talet. I en avhandling om moralfilosofi sägs det: ”Man kan tydligt se att samhällets syn på sex, och vad som är moraliskt acceptabelt, har ändrats mycket de  senaste 30–40 åren. Från att samhället tydligt klargjort vad som är moraliskt riktigt, med strikta regler, till en mer fri och individualistisk syn.”

Det här innebär att sex och moral är sådant som de flesta nu anser att de själva kan bestämma om. Som stöd för detta anförs i avhandlingen statistik från USA som visar att år 1960 var endast 5,3 procent av alla barnfödslar utomäktenskapliga. År 1990 var siffran 28 procent.

I en föreläsning vid University of Notre Dame i USA beskrev den amerikanske senatorn Joe Lieberman moralen i vår tid som ett ”vakuum när det gäller värderingar” där ”traditionella uppfattningar om rätt och fel gradvis har urholkats”. Enligt Lieberman är detta ett fenomen som pågått ”under större delen av två generationer”.

Sekulariseringen

Vad menar då historiker och andra bedömare är orsaken till denna anmärkningsvärda utveckling under 1900-talet? ”En av de mest betydelsefulla samhällsförändringarna under de två senaste seklerna är sekulariseringen”, förklarar boken Människovärdet och makten. Sekulariseringen innebar att ”varje enskild människa skulle beredas möjlighet att själv ta ställning till olika ståndpunkter. Denna idé ... har sitt ursprung bland 1700-talets upplysningsfilosofer, vilka var de första att ... förkasta Bibeln som den enda sanningskällan.” Det är därför man inte längre vänder sig till religionen, särskilt inte till kristenhetens samfund, för att få moralisk vägledning som tidigare.

Men hur förklarar man då att en filosofi som formulerades på 1700-talet först nu, mer än 200 år senare, slår igenom? ”Dessa idéer spreds inte på något enkelt sätt till allmänheten. Rörelsen mot sekularisering gick långsamt”, heter det i den bok som nämndes här ovan.

Men även om trenden att överge traditionella moralnormer och kristna värderingar har gått långsamt under större delen av de senaste 200 åren, så accelererade den mycket kraftigt under 1900-talet, i synnerhet under de senaste årtiondena. Vad kan ligga bakom detta?

Egoism och girighet

En starkt bidragande orsak var den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen i samhället under 1900-talet. I en debattartikel i det tyska nyhetsmagasinet Die Zeit sägs det att vi lever i en ”dynamisk epok och inte, som under tidigare århundraden, i en värld som karakteriserades av att vara statisk”. Artikeln förklarar att detta har lett till ett marknadsekonomiskt  system som bygger på tävlan och som drivs av egoism.

”Denna egoism låter sig inte stoppas av något”, sägs det vidare i artikeln. ”I dess släptåg växer både brutaliteten, som kännetecknar vår vardag, och korruptionen, som i många länder har nått ända in i regeringen. Var och en tänker på sig, på att maximalt tillfredsställa sina egna lustar.”

Sociologen Robert Wuthnow vid Princeton University i USA har med hjälp av intervjuundersökningar kommit fram till att amerikanerna i dag är mer fixerade vid pengar än de var för en generation sedan. Det har visat sig att ”många amerikaner fruktar att strävan efter pengar har överskuggat andra värderingar, som människors respekt för varandra, ärlighet i arbetet och deltagande i samhälleliga aktiviteter”.

Girigheten i samhället har ytterligare trissats upp av att många direktörer och företagsledare har beviljat sig själva stora löneökningar och fallskärmsavtal, samtidigt som de uppmanat sina anställda att vara återhållsamma med lönekraven. ”Problemet med vinstjakten bland storföretagarna är ju att deras attityder smittar av sig och sänker de moraliska trösklarna hos folk i allmänhet”, påpekar Kjell Ove Nilsson, docent i etik och direktor för teologi vid Sveriges kristna råd. ”Naturligtvis är detta förödande för moralen — både i samhället och på det personliga planet.”

Mediekulturen

En annan bidragande faktor till det snabba moraliska förfallet under 1900-talets senare del är mediekulturen. ”Dagens nya förmedlare av värderingar är TV-producenterna, filmmogulerna, modeannonsörerna, gangsta-rapparna och en hel hop andra aktörer inom det elektroniska mediekulturkomplexet”, säger den amerikanske senatorn Joe Lieberman. ”Dessa trendsättare utövar ett oerhört starkt inflytande på vår kultur och våra barn i synnerhet, och de har ofta föga eller ingen känsla av ansvar för de skadliga värderingar som de bjuder ut.”

 Som exempel nämner Lieberman en skiva med ett metal-band som kallar sig Cannibal Corpse. Sångarna beskriver i detalj hur en kvinna, under knivhot, blir våldtagen. Lieberman och en kollega till honom vädjade till skivbolaget att dra in skivan, men förgäves.

Ansvarsfulla föräldrar är därför indragna i en bitter kamp mot mediekulturen om vem som skall få påverka och fostra deras barn. Men hur är det då i familjer där föräldrarna inte engagerar sig så mycket? Lieberman säger: ”I de fallen är kulturen den obestridda normgivaren, och barnets känsla för rätt och fel och dess prioriteringar i livet formas i första hand av det som det får lära sig från TV-n, filmduken och CD-spelaren.” Och på senare tid har även Internet kommit till.

Tillbaka till ”en moralisk stenålder”

Hur märks effekterna av dessa negativa influenser bland de unga? En sak är att på senare år har fler och fler barn och ungdomar begått grymma våldsdåd mot andra barn och mot vuxna.

Ett mycket uppmärksammat fall inträffade i Sverige 1998. Två pojkar, fem respektive sju år, kvävde en fyraårig kamrat till döds! Många frågade sig: Har inte barn en inbyggd spärr som säger stopp när de börjar gå för långt? En barn- och ungdomspsykiater konstaterar: ”En spärr mot att inte låta det gå för långt är något som behöver läras in. Det kan handla om ... vilka förebilder man har och vad man får i relation till de vuxna man har omkring sig.”

Det är samma fenomen som man har lagt märke till hos grova brottslingar. Enligt Sten Levander, professor i psykiatri, är mellan 15 och 20 procent av alla fängelseinterner i dag psykopater, det vill säga personer som är helt självcentrerade, fullständigt saknar empati och som inte kan eller vill förstå begrepp som rätt och fel. Även hos till synes normala barn och ungdomar har iakttagare märkt en avtrubbning av den moraliska känslan. ”Vi har kastats tillbaka i en moralisk stenålder”, hävdar Christina Hoff Sommers, som är professor i filosofi. Hon har lagt märke till att när unga studenter ställs inför frågan vad som är rätt och vad som är orätt, reagerar de flesta med att bli väldigt osäkra, varefter de svarar att det inte finns något sådant som rätt och fel, utan att det handlar om vad som är bäst för individen.

På senare tid har många av hennes studenter invänt mot principen om det unika värdet hos ett människoliv. Ett exempel är att om de ställdes inför valet att rädda livet på sitt sällskapsdjur eller på en medmänniska, skulle många av dem spontant välja djuret.

”Problemet är inte att ungdomar är okunniga, skeptiska, grymma eller svekfulla”, säger professor Sommers. ”För att uttrycka det rakt på sak: de är begreppsmässigt mindre vetande.” Hon hävdar att det är många ungdomar i dag som faktiskt ifrågasätter att det över huvud taget existerar en norm i fråga om rätt och orätt, och hon menar att detta utgör ett av de största hoten mot vårt samhälle.

Urholkningen av moralen i vår tid är således en realitet. Många fruktar att det kan få fruktansvärda konsekvenser. Artikeln i Die Zeit som citerades tidigare säger att den fria marknadsekonomin i dag så småningom skulle kunna ”urarta och kanske en dag braka samman som för en kort tid sedan det socialistiska systemet”.

Vad betyder då allt detta? Och vad har vi för framtid att se fram emot?

[Bilder på sidorna 6, 7]

”Dagens nya förmedlare av värderingar är TV-producenterna, filmmogulerna, modeannonsörerna, gangsta-rapparna ...”