Blick på världen

Barn och religiösa möten

”Besöker barn religiösa möten?” Den frågan ställs i en nyutkommen upplaga av publikationen Canadian Social Trends. Man svarar att enligt en undersökning gjord av en statistisk byrå i Canada ”besökte över en tredjedel, 36%, av alla barn under 12 år i Canada religiösa möten eller gudstjänster åtminstone en gång i månaden, och flertalet gjorde det varje vecka. Ytterligare 22% gick inte lika ofta, men gjorde det åtminstone en gång under året.” Artikeln framhöll dock att ”religiös tillhörighet betydde mest för hur regelbundet barn deltog i religiösa möten eller gudstjänster. ... Barn som tillhör de samfund som många anser vara de ledande, till exempel anglikanska kyrkan och United Church of Canada, hade de lägsta närvarofrekvenserna per vecka (18%).” Barn i romersk-katolska kyrkan gjorde lite bättre ifrån sig, med 22 procent närvarande varje vecka. Medan 44 procent av muslimska barn besökte muslimska gudstjänster varje vecka, ”uppvisade de också den högsta frånvarofrekvensen (39%) under det år som föregick undersökningen”.

Varning för gåstolar för barn

Användningen av gåstolar för småbarn kan påverka barnens fysiska och intellektuella utveckling, meddelar Londontidningen The Independent. Forskare vid State University of New York upptäckte att gåstolar med en stor bricka framtill begränsar barnens sikt, så att de inte ser sina ben och hindras från att nå och röra saker runt omkring sig. Barn som använde gåstol iakttogs sitta, krypa och gå mer än fem veckor senare än de som aldrig hade använt gåstol. Dessutom visade undersökningen att 50 procent av de barn som använder gåstolar skadas varje år genom olyckor när de faller nerför trappor eller in i eld eller helt enkelt välter omkull. Doktor Denise Kendrick, vid Nottingham University Medical School i Storbritannien, konstaterar: ”Gåstolar är farliga. Det verkar som om de snarare fyller föräldrarnas behov av att hålla sina barn sysselsatta än är till någon nytta för barnet.”

Kryddor bekämpar bakterier

Det värsta utbrottet av matförgiftning i världen inträffade i Storbritannien 1996, då 18 människor dog. Boven i dramat var bakterien E. coli O157 som fanns i smittat kött. Nyligen upptäckte forskare att en tillsats av kanel i opastöriserad äppeljuice dödade 99,5 procent av bakterierna inom tre dagar, enligt Londontidningen The Independent. Vid ett annat tillfälle tillsatte forskarna kryddor till rått nötkött och till korv och fann att kanel, kryddnejlika och vitlök var de mest effektiva när det gäller att döda E. coli O157. Forskare tror att dessa kryddor skulle kunna vara effektiva när det gäller att bekämpa andra bakterier, såsom Salmonella och Campylobacter.

Bland offren för Förintelsen

I boken Sverige och Förintelsen, utgiven 1997, finns ett kapitel med rubriken ”De var också offer — zigenare, homosexuella, Jehovas vittnen”. Det förklaras där: ”Kristna, i synnerhet katolska präster från Polen, skickades till koncentrationslägret Dachau. Den religiösa grupp som mest konsekvent gjorde motstånd mot den nazistiska ideologin var emellertid medlemmar av Jehovas vittnen.” Det nämns att omkring en fjärdedel av de Jehovas vittnen som fanns i Tyskland dog i koncentrationslägren. Boken återger på två sidor en recension i Dagens Nyheter för 1 oktober 1939 av den 1938 utgivna boken Kreuzzug gegen das Christentum som redovisade olika slag av nazistisk förföljelse av Jehovas vittnen.

Mot hennes vilja

Av de 304 unga kvinnor som utfrågades i en undersökning, som det rapporterades om i den tyska tidskriften Psychologie Heute, sade nästan en fjärdedel att de hade tvingats till att ta del i någon from av sexuell aktivitet mot sin vilja. Vidare konstaterades det i rapporten att mer än en fjärdedel av kvinnorna uppgav att män hade försökt använda droger och alkohol för att förmå dem att gå med på sexuellt umgänge mot sin vilja. Den tillägger: ”Med tanke på de försök som unga män gör för att undergräva kvinnors motstånd med hjälp av psykologisk påtryckning, droger eller alkohol, ökar sannolikheten för att en ung kvinna mellan 17 och 20 år  skall tvingas till sex mot sin vilja till en bra bit över 50 procent.”

Världens första natthimmelsreservat

”Dold av skenet från stadens ljus och höljd i ett dis av luftföroreningar är den en syn som många aldrig får se nu för tiden — natthimlens sammetsmjuka skönhet”, skriver The Globe and Mail i Canada. Astronomiskribenten Terence Dickinson beklagar: ”Det är möjligt för människor att växa upp och till och med nå mogen ålder utan att någonsin ha sett natthimlens skönhet.” Han konstaterar, som ett exempel, att efter en jordbävning, som slog ut elförsörjningen i delar av Kalifornien för några år sedan, ringde en del ortsbor till polisen för att berätta ”om det konstiga framträdandet av stjärnor och ett disigt band” på himlen. För att erbjuda kanadensiska stjärnskådare möjligheten att se natthimlen utan hinder och nästan utan ljusförorening har ett 1.990 hektar stort område, ägt av staten i Muskoka Lakes-distriktet norr om Toronto, avsatts som ett ”natthimmelsreservat”. Det kallas Torrance Barrens naturvårdsreservat, och man tror att det är det första reservatet i världen för bevarande av en mörk natthimmel.

Barn i riskzonen

Angola, Sierra Leone och Afghanistan är de farligaste platserna i världen för barn, och det är små utsikter för ett barn att överleva tills det blir 18, meddelas det i en rapport från FN:s barnfond (UNICEF). Krig, ständig fattigdom och spridningen av hiv och aids sätter nu barnens liv i större fara än för tio år sedan. Genom att använda ett ”måttsystem för faror för barn” med en skala från 1 till 100 beräknar UNICEF att riskfaktorn för Angola är 96, för Sierra Leone 95 och för Afghanistan 94. Som jämförelse kan nämnas att riskfaktorn för barn i Europa i medeltal är 6, uppger Londontidningen The Times.

Inte utan en TV!

Vad skulle du ta med dig, om du var tvungen att tillbringa en tid på en öde ö? Den frågan ställdes till 2.000 tyska ungdomar. För flertalet var TV- och radioapparater tillsammans med CD- och kassettspelare de viktigaste sakerna, uppger tidningen Westfälische Rundschau. Mat och dryck kom på andra plats, medan familjemedlemmar och vänner kom på tredje plats. En 13-åring klargjorde vad han värderade högst: ”Jag skulle inte klara av att vara utan en TV.” Endast omkring en tredjedel av de tillfrågade sade att de skulle ta med användbara verktyg, såsom knivar, hackor och sågar. Endast 0,3 procent nämnde att de skulle ta med sig en bibel. Den yngsta deltagaren, en sjuårig flicka, sade: ”Jag skulle bara ta med min mamma. När hon är med kan ingenting gå fel.”

Supersumobrottare

Sumobrottare, kända över hela världen för sitt stora midjemått, är för tunga för sina egna ben, säger idrottsfysiologer i Japan. Tidskriften New Scientist meddelar att förekomsten av skador i de två främsta klasserna av sumobrottare har fördubblats under de senaste fem åren, vilket föranledde en grupp fysiologer att jämföra kroppsfettet och benstyrkan hos 50 brottare. ”En fjärdedel av dem hade inte tillräckligt starka benmuskler för att bära upp kroppen ordentligt”, konstateras det i rapporten. De främsta sumobrottarnas medelvikt steg från 126 kilo 1974 till 156 kilo 1999. ”Det beror delvis på att genomsnittsjapanen rent allmänt har ökat i storlek”, säger Doreen Simmonds, kommentator vid sumobrottning. Men högre vikt ökar inte nödvändigtvis prestationsförmågan. ”Den idealiska kroppsformen för sumobrottare är päronform”, konstaterar Simmonds. ”Låga höfter, kraftiga lår och vader som liknar ekar.”

Pappor och döttrar

En undersökning som nyligen gjorts för Health Canada och som grundade sig på en utfrågning av 2.500 tonåringar avslöjar en kommunikationsklyfta mellan fäder och deras barn, särskilt döttrar, meddelar den kanadensiska tidningen The Globe and Mail. Bara 33 procent av flickorna i åldrarna 15 och 16 år tycker att det är ”lätt eller mycket lätt att tala med sina fäder om sådant som verkligen oroar dem”, jämfört med 51 procent av pojkarna. Ändå ”tenderar flickorna att värdera sina fäder högt och är i behov av deras stöd”, uppger rapporten. Professor Alan King vid Queen’s University erkänner att ”det är svårt för fäder att tala med sina barn, särskilt under de kaotiska tidiga tonåren”, då många pappor förbigår frågor om sex och tvivelaktigt uppförande. Men han uppmanar fäder att anta utmaningen, i synnerhet nu då många mödrar finner att de inte kan ägna lika mycket tid åt sina barn som tidigare.