Hur främjas ”dödskulturen”?

”Det är tusentals kilometer mellan de chockade unga flyktingarna i Kosovo och amerikanska barn som utsätts för våld och andra plågsamma erfarenheter, men det känslomässiga avståndet mellan dem kanske inte är så stort.” — Marc Kaufman, The Washington Post.

Vare sig vi gillar det eller inte, påverkas vi alla direkt eller indirekt av döden. Detta är ett faktum oberoende av var vi bor — i ett land som skakas av våldsamma konflikter eller i ett land där läget är relativt stabilt.

”DÖDSKULTUREN” ger sig till känna i det höga antalet fall av depression, ångest, drogmissbruk, aborter, självdestruktivt beteende, självmord och massmord i dag. Professor Michael Kearl, verksam vid institutionen för sociologi och antropologi vid Trinity University i San Antonio i Texas i USA, sade angående manipulerandet av ämnet döden: ”Sett ur vår synvinkel, från det sena 1900-talet [1999], finner vi att ... döden håller på att bli erkänd som den centrala dynamiska kraften som utgör grundvalen för livet, livskraften och den sociala ordningens struktur. Döden är inspirationskällan i våra religioner, filosofier och politiska ideologier och i konst och medicinsk teknik. Den får människor att köpa tidningar och försäkringar, ger en extra krydda i våra TV-program och ... sätter till och med fart på vårt näringsliv.” Låt oss titta närmare på hur detta fenomen som kallas dödskultur kommer till uttryck i vår tid.

 Vapenförsäljningen

”Dödskulturen” kommer dagligen till uttryck i vapenförsäljningen. Krigsmateriel används för att döda soldater, men i huvudsak är det civila som dödas, däribland oskyldiga kvinnor och barn. I krig, vare sig det rör sig om inbördeskrig eller andra krig, har livet alltid ett lågt värde. Hur mycket kostar en kula från en lönnmördare eller en krypskytt?

I vissa länder är det lätt för allmänheten att skaffa vapen, vilket har lett till en skrämmande och konstant ökning av antalet dödsskjutningar, och det gäller såväl enskilda individer som hela grupper. Efter tragedin med dödsskjutningarna i Littleton väcktes protester mot den omfattande försäljningen av vapen och att de är så lättillgängliga för minderåriga. Antalet ungdomar i USA som dör en våldsam död är alarmerande — enligt tidskriften Newsweek i genomsnitt 40 i veckan. Av dessa är det nästan 90 procent som har skjutits till döds. Det är jämförbart med 150 massakrer om året liknande den i Littleton!

I underhållningen

I filmer exploateras temat döden. Så till exempel kan handlingen i en film förhärliga omoraliskhet, våld, narkotikahandel eller organiserad brottslighet, och därigenom förringas livets värde och moralprinciper. Det finns till och med filmer där man ger en romantiserad bild av döden — där man skildrar myten om livet efter döden och hur man tror att en del döda återvänder för att besöka de levande — allt för att banalisera döden.

Detsamma gäller vissa TV-program och viss musik. Enligt nyhetsrapporter var de unga mördarna i Littleton stora beundrare av en rocksångare som har blivit känd för ”androgyna, sataniska symboler” och för sina sånger som ”handlar om uppror och död”.

I USA ändrade man det sätt varpå man klassar TV-program för att skydda ungdomar mot att se sådant som skulle kunna påverka dem negativt. Resultatet har blivit det motsatta. Jonathan Alter, på Newsweek, skriver att detta ”kan få barnen att vilja ha den förbjudna frukten ännu mer”. Han tillägger att för att få de ansvariga att skämmas och känna sig skyldiga så att de minskar våldet i medierna, skulle president Clinton behöva ”offentliggöra namnen på alla stora företag (och deras direktörer)” som producerar inte bara filmer om knivmord och inspelningar med ”gangsta rap”, utan också dataprogram med spel som gör att barn kan ”mörda människor ’virtuellt’”.

Döden i TV-spel och på Internet

I sin bok The Deathmatch Manifesto reder Robert Waring ut varför ”deathmatch” är så populärt bland ungdomar. * Waring tror att det kring det här fenomenet har uppstått en underjordisk rörelse av spelare. Dessa spel har sannerligen inte någon bildande effekt, utan de lär i stället ut hur man dödar. ”Att spela mot livs levande motståndare från andra delar av världen, och att försöka visa vad man går för, är en fantastisk upplevelse. Det är verkligen lätt att dras med i det”, skriver Waring. Ungdomar fångas av de tredimensionella scenarierna där de blodiga striderna utkämpas. En del som inte har möjlighet att spela över Internet spelar själva på sina datorer eller köper TV-spel. Andra brukar gå till offentliga lokaler där de kan slåss och döda ”virtuellt”.

Även om det finns åldersgränser för ”deathmatch”-spelen, är sanningen den att det finns väldigt lite kontroll. Fjortonårige Eddie från USA säger: ”Ofta får jag höra att jag inte är tillräckligt gammal, men det är ingen som hindrar mig från att köpa [spelet].” Han tycker mycket om ett spel som innehåller ”orgier av skottlossning”. Hans föräldrar är medvetna om det, och de gillar  det inte, men de tittar sällan efter om han spelar det. En tonåring drog följande slutsats: ”Vår generation är mycket mer okänslig för våld än någon annan generation. TV uppfostrar nu barn mer än vad föräldrarna gör, och TV-n ger näring åt barnens våldsinriktade fantasier.” John Leland, skribent på Newsweek, konstaterar: ”Med så många som 11 miljoner tonåringar som nu har tillgång till Internet [i USA] kretsar en allt större del av deras liv kring en värld som är oåtkomlig för många föräldrar.”

Livsstilar som leder till döden

Hur är det då med beteendet utanför dödsmatchernas och våldsfilmernas värld? Även om vi i det verkliga livet inte behöver tävla i en kamp på liv och död med bisarra varelser, har många människor i sin livsstil ett självdestruktivt beteende. Trots vad familjen säger och trots varningar från hälsovården och andra myndigheter om faran med att börja röka och missbruka droger, blir bruket av sådant allt vanligare. I många fall leder det till en för tidig död. För att öka sina olagliga vinster fortsätter storfinansen och narkotikahajarna att dra fördel av människors oro, hopplöshet och andliga fattigdom.

Vem ligger bakom allt detta?

Framställer Bibeln döden som ett ämne lämpligt för underhållning? Blir de livsstilar som kan leda oss in i döden rättfärdigade? Nej. För de sanna kristna i dag är döden, precis som för aposteln Paulus, inget annat än en ”fiende”. (1 Korinthierna 15:26) Kristna betraktar inte döden som något lockande eller roligt, utan snarare som något som är emot naturen, en direkt följd av synd och uppror mot Gud. (Romarna 5:12; 6:23)  Döden var aldrig en del av Guds ursprungliga syfte med människan.

Satan sägs ha ”medel att förorsaka död”. Han kallas ”en människomördare”, inte nödvändigtvis för att han förorsakar död på ett direkt sätt, utan därför att han gör det genom att använda sig av svek, genom att locka människor till synd, genom att främja ett uppförande som leder till fördärv och död och genom att ge näring åt mordiska attityder i mäns, kvinnors och till och med barns sinnen och hjärtan. (Hebréerna 2:14, 15; Johannes 8:44; 2 Korinthierna 11:3; Jakob 4:1, 2) Men varför är ungdomar den främsta måltavlan? Vad kan vi göra för att hjälpa dem?

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

”Vår generation är mycket mer okänslig för våld än någon annan generation”