Santería — varför så lockande?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I MEXICO

SANTERÍA har i många år varit en framträdande religiös rörelse på Cuba. Den har emellertid successivt spritt sig till andra länder. Som exempel kan nämnas att det på en av de stora marknadsplatserna i centrala Mexico City finns affärer som har specialiserat sig på olika föremål med anknytning till santería, sådant som kors, ljus, amuletter och fetischer. Flertalet av dessa affärer är mer kända som ”botanicas”, och de finns även i andra stora städer i Nord- och Sydamerika. I telefonkatalogen över New York finns många annonser om botanicas; i Gula sidorna är förteckningen över dessa affärer mycket mer omfattande än över andra religiösa affärer.

Många människor lockas av mystiken och den hemlighetsfulla utstrålningen kring santería. Man kan ibland i latinamerikansk populärmusik och litteratur hitta element hämtade från denna religiösa rörelse. Santería går mot en alltmer världslig och kulturell inriktning, och den har spridits genom den afroamerikanska musiken och kulturen.

Rötter i det forntida Afrika

De grundläggande dragen och traditionerna inom santería härstammar från en forntida afrikansk religion som utövades bland yorubafolket i Nigeria. När medlemmar av yorubafolket fördes som slavar till de karibiska öarna mellan 1770- och 1840-talen, tog de sin religion med sig. Så snart de afrikanska slavarna kommit fram till Nya världen, tvingades de omfatta katolicismen. De vägrade dock att överge sina gamla traditioner helt och hållet och skapade därför en ny form av tillbedjan med inslag från båda religionerna. En sådan sammanslagning av religiösa sedvänjor kallas synkretism.

I sina ansträngningar att följa de gamla trosuppfattningarna gav slavarna de katolska helgonen en extra identitet, som motsvarade en afrikansk gud med speciella egenskaper och krafter. Därför fick de afrikanska gudarna och gudinnorna — som omtalas som ”orishas” — de katolska helgonens namn och skepnader. Ritualerna, sederna och trosuppfattningarna var emellertid desamma som hemma i Afrika. En präst inom santería på Cuba förklarar: ”Synkretismen gör  att vi kan tillbe katolikernas gud på altaret, när det egentligen är den afrikanske guden vi tänker på.”

Även religiösa riktningar som voodoo, obeah och macumba har uppkommit genom att man har tagit element från romersk-katolska kyrkans gudstjänster, sakrament och heliga föremål och blandat dem med spiritistiska seder från Afrika. Eftersom katolska kyrkan i Latinamerika först förbjöd afrikanska religioner, var anhängarna av santería under lång tid tvungna att utöva sin religion i hemlighet. Med tiden kom katolska kyrkan att tolerera denna synkretism bland slavarna.

Santerías kännetecken

Vad kännetecknar santería? Santeros, som utövarna nu kallas, tillber dels en suverän gud, dels en grupp gudomligheter, eller orishas, vilka bildar yorubafolkets gudavärld. Santeríapräster uttyder orishas vilja genom spådomskonst. Det sägs att en orisha ibland far in i och besätter sina tillbedjare för att föra fram sina anvisningar. Santeros kan få kontakt med orishas genom böner, musik, ett passande uppförande och offergåvor. Altaren spelar en viktig roll i tillbedjan; santeros ställer upp dem i sina hem och placerar blommor, sprit, kakor och cigarrer på dem för att göra gudarna glada och hjälpsamma.

Lizette Alvarez skrev följande i The New York Times om den livsfilosofi som kännetecknar santería: ”Den här religiösa rörelsen fäster större avseende vid det nuvarande livet än vid livet efter detta, och den lägger tonvikten på naturkrafter. Varje gud representerar dels något i naturen, som åskan, dels någon mänsklig egenskap, som makt.” Präster inom rörelsen hjälper människor att lösa vardagliga problem genom att rådfråga orishas. Dessa präster är inte katolska präster, och deras normala ritualer genomförs i hemmen hellre än i någon helgedom.

De som främst dras till santería är de socialt sämre lottade och invandrare som flyttar till länder där santería utövas. Även människor som behöver känslomässigt och ekonomiskt stöd tilltalas av santería, eftersom den erbjuder en känsla av gemenskap, precis som en storfamilj gör. Medlemmarna tillhör ett särskilt samhälle, där en manlig eller kvinnlig santero tjänar som samhällets gudförälder, rådgivare och präst. Nya medlemmar upptas av präster i en ceremoni  som innefattar musik, danser och djuroffer. Djur offras även vid dödsfall och när man firar födslar och vigslar. Som offerdjur använder man bland annat höns, getter, duvor och sköldpaddor.

Musiken i santería

Musiken är ett regelbundet och viktigt inslag i den tillbedjan som utövas. Musik används under bembés, ceremonier då man slår på trummor för att åkalla gudarna. Olika rytmer används för olika gudar. Ljudet från trummorna är så genomträngande att det kan höras flera kvarter bort.

Slaginstrument — trummor, xylofoner eller marimbor — har i hundratals år använts som religiösa instrument i Västafrika. Det var huvudsakligen det de användes till när slavarna tog dem med sig till Amerika. I Brasilien görs membranen till heliga trummor av skinnen från djur som har offrats vid ritualerna. Nya instrument döps vanligtvis, helst med ”heligt” vatten från en katolsk kyrka. Bland somliga, till exempel i den afroamerikanska kulturen på Haiti, representerar vissa trummor en särskild gudom.

Det är inte ovanligt att man på marknadsplatsen hittar CD-skivor med religiös musik som öppet anspelar på santería. Till rytmerna används i huvudsak trummor, och vissa stycken har titlar som faktiskt är namn på gudar eller seder inom santería. Genom åren har dessa rytmer även kommit att påverka en del latinamerikansk musik, där man i vissa musikstycken har tagit med ord och uttryck från santería.

Vad Bibeln säger

Santería är nära förbundet med spiritism, en form av tillbedjan som Bibeln fördömer. (3 Moseboken 19:31) Guds ord räknar upp ”utövande av spiritism” bland de ”köttets gärningar” som hindrar en person från att ärva Guds kungarike. (Galaterna 5:19–21) Bibeln befaller också dem som önskar få Guds godkännande att ”fly från avgudadyrkan” och att ”tillbe Fadern med ande och sanning”. — 1 Korinthierna 10:14; Johannes 4:23, 24.

Kristna måste vara vakna för det faktum att sedvänjor och musik som hör samman med santería får en alltmer icke-religiös inriktning. Olika former av underhållning och latinamerikansk kultur blandas med inslag från santería. Detta blir alltmer populärt och betraktas av många som ofarligt. Kristna gör dock väl i att undvika allt som är i direkt strid med bibliska principer, oavsett hur populärt det är eller hur harmlöst det verkar vara. — 2 Korinthierna 6:14–18.

[Ruta/Bild på sidan 25]

ORD OCH UTTRYCK I SANTERÍA

Babalú-aye: Läkekonstens gud, som tillbes som den ”helige” Lazaro (Lasarus).

Changó: Eldens, åskans och blixtens gud, och även artilleriets skyddshelgon. Dyrkad som den ”heliga” Barbara i den katolska tron.

Ifa Corpus: Ett system av lagar uttryckt i 256 symboler som representerar traditionen inom santería.

Ikole orun: Den ”himmel” som alla människor kommer till efter döden. Onda människor lever emellertid i helvetet på jorden och lider i ikole orun.

Obatalá: En gud som från jordens stoft skapade mänskligt liv och medvetande.

Ochún: Flodernas, kärlekens, äktenskapets, pengarnas, glädjens och rikedomens gudinna, som även tjänar som Virgen de la Caridad — Cubas skyddshelgon.

Oggún: Arbetarnas, särskilt gruvarbetarnas, skyddshelgon; tillbedd som den ”helige” aposteln Petrus.

Oloddumare: Den högste guden, som skapade universum.

Orumila: En gud som bestämmer människors öde.

Yemayá eller Xemayá: Havs- och fruktbarhetsgudinna, som identifieras med jungfru Maria eller, på Cuba, Virgen de Regla.

[Bild på sidan 24]

Föremål med anknytning till santería i ett skyltfönster i en botanica