Flygande skapelser från havsdjupen

GRACIÖST glider de fram i kustnära vatten och runt öar i havet. De finns i oceanernas djup, oavsett om vattnet är varmt eller kallt, och även i en del sjöar och floder. Vilka är de? De tillhör familjen rockor — skapelser från havsdjupen som tycks flyga!

Du behöver inte vara djuphavsdykare eller fiskare för att njuta av skönheten hos en flygande rocka, och du behöver inte ens befinna dig i vattnet. Bart, en marinbiolog, påpekar att den som vistas på stranden ofta kan få se ”bevingade” rockor som hoppar upp ur vattnet.

Det finns flera hundra arter av rockor, och de varierar i storlek från någon decimeter till flera meter. Du kan se att de liknar sin släkting, hajen. Rockans ägg befruktas inne i honans kropp, till skillnad från de flesta andra fiskars ägg. Slätrockor släpper ut de befruktade äggen, men hos andra rockor kläcks äggen inne i honan, och ungarna föds levande — miniatyrer av sina föräldrar.

Bland de mest kända är stingrockorna, som har en kropp av brosk i stället för ben och en fena på varje sida som sträcker sig från huvudet till stjärtens bas. Stingrockor kan vara diamantformade eller runda, eller också kan de se ut som en pappersdrake. Deras platta kropp gör att motståndet i vattnet är mycket litet. Våglika rörelser med fenorna ger dem kraft att glida genom vattnet som om de tog sig fram utan ansträngning. När rockorna inte simmar, ligger de gömda på den sandiga bottnen.

Stingrockans ögon sitter ovanpå huvudet, medan munnen sitter undertill. De har hårda tänder och stark käke, vilket gör att de kan bryta upp snäckor. Det är därför som de inte är en välkommen syn vid ostronodlingar, eftersom skaldjur är deras favoritföda. Stingrockor kan själva vara ätbara för människor och används ibland som ersättning för musslor i recept.

Deras speciella namn, stingrocka, beror på de giftiga taggar som finns på ovansidan av deras långa stjärt. Rockan kan med stjärten vålla  ett smärtsamt och giftigt stick, om man trampar på den eller behandlar den illa eller om den hotas av fiender. Det är ofta så att taggarna bryts av djupt inne i såret, vilket gör att de är svåra att ta bort, och de kan orsaka en allvarlig infektion, om såret inte behandlas på rätt sätt. Om du skulle bli stungen av en rocka, tvätta då området noga med vatten — havsvatten, om inget annat finns att tillgå. Du bör så snart som möjligt hålla såret i varmt vatten, så varmt som du kan stå ut med. Varmt vatten bryter ner giftet och lindrar smärtan. Sök sedan upp en läkare utan dröjsmål.

Stingrockornas taggförsedda stjärt kanske skrämmer dig, men rockorna är vanligtvis inte aggressiva och använder stjärten bara när de är hotade. Bart, som nämndes i början av artikeln, upptäckte att stingrockor är ganska vänskapliga, när han och hans hustru simmade tillsammans med dem på Caymanöarna vid ett ställe som är känt som utfodringsplats för vänskapliga rockor. Han berättar: ”Vi stod på knä på botten på omkring 5 meters djup. När vi började ge stingrockorna mat belägrade de oss! Det var kanske 30 eller 40 stingrockor i alla storlekar som omringade vår grupp. De letade efter mat och började vid våra knän och fortsatte upp både fram och bak på oss och över våra huvuden och simmade sakta med oss och puffade på oss för att få om så bara en enda liten matbit. Det var förvånande hur beskedliga de här vackra skapelserna var. De lät oss till och med klia dem på magen medan de undersökte oss.” Bart nämnde att dessa rockor har blivit så tama att under alla de år som människor har simmat tillsammans med dem har det inte förekommit någon rapport om angrepp.

De av oss som inte är erfarna dykare kan finna nöje i att se rockorna på grundare vatten eller i akvarier runt om på jorden. Många akvarier har bassänger med stingrockor, där man kan klappa dem, men av säkerhetsskäl har man tagit bort taggarna. Ron Hardy, ägare till Gulf World i Panama City i Florida, säger: ”Ett av de bästa exemplen på vilken verkan det kan ha att visa upp levande djur är vår bassäng där man kan klappa stingrockor. Människor tycks ha en rädsla för stingrockor — nästan en fobi — men du skulle se hur deras inställning ändras, när de tar till sig de fakta vi berättar. När de väl har rört vid en rocka, börjar de beundra dess charm och skönhet. Ja, en del missar faktiskt delfinshowen, som står närmast på tur, bara för att få fortsätta att umgås med stingrockorna.”

När du nu har lärt dig en del om rockorna, kanske din oro har minskat. Men kom ihåg att rockor ofta gömmer sig på den sandiga bottnen i grunda och varma vatten. Så om du vadar på sådana platser, bör du hasa med fötterna i stället för att lyfta dem. På så sätt varnar du rockorna för att du närmar dig, och därigenom undviker du att trampa på en rocka och utsätta dig för risken att känna ett sting från denna vackra flygande skapelse från havsdjupen.

[Bild på sidan 16]

Stingrocka

[Bild på sidan 16]

Människor tycks vara rädda för stingrockor, men attityden ändras när de tar till sig fakta om dem

[Bild på sidan 17]

Djävulsrocka (manta)

[Bildkälla på sidan 17]

© Francois Gohier/ Photo Researchers