Bibelns syn

Kroppsdekorering — behovet av resonlighet

”FÅFÄNGA är förståndets kvicksand”, skrev en fransk romanförfattare. Ja, förstånd eller resonlighet har inte haft så stort inflytande i fråga om mycket av det som människor har gjort med sig själva genom århundradena för fåfängans skull. Som exempel kan nämnas att i ett försök att få smalast möjliga midja använde kvinnor som levde på 1800-talet korsetter, som smärtsamt tryckte ihop buken tills det var nästan omöjligt att andas. Somliga påstod sig ha ett så litet midjemått som 32 centimeter. En del kvinnor var så hopklämda av sin korsett att revbenen faktiskt trycktes in i levern, vilket ledde till döden.

Den modeflugan har barmhärtigt nog dött ut, men den fåfänga som skapade den märks lika tydligt nu som den gjorde då. Män och kvinnor genomgår svåra, ja, farliga ingrepp för att förändra sitt naturliga utseende. Som exempel kan nämnas att tatuerings- och piercingsalonger, som en gång i tiden var tillhåll för samhällets undre skikt, nu öppnas i köpcentra och förorter. Ja, för några år sedan var tatuering den sjätte snabbast växande affärsverksamheten i USA.

Mer extrema former av kroppsdekorering vinner också mark, i synnerhet bland unga. Omfattande piercing av kroppsdelar — däribland bröstvårtorna, näsan, tungan och till och med könsorganen — ökar i popularitet. För några är sådan piercing redan för banal. Det de provar är ännu mer extremt, till exempel brännmärkning, skärning * och kroppsskulptering, vilket innebär att stoppa in föremål under huden för att skapa hål och upphöjningar.

En sedvänja redan i forna tider

Det är inte något nytt att dekorera eller modifiera kroppen. I vissa delar av Afrika har man i århundraden använt rituell ärrtatuering och vanlig tatuering för att identifiera särskilda familjegrupper eller stammar. Intressant nog ogillas sådana sedvänjor nu för tiden i många av dessa länder och är på tillbakagång.

Tatuering, piercing och skärning förekom på Bibelns tid. Det tillämpades ofta av hedniska nationer i samband med deras religion. Förståeligt nog förbjöd Jehova sitt folk, judarna, att efterlikna dessa hedningar. (3 Moseboken 19:28) Som Guds ”särskilda egendom” var judarna alltså skyddade mot skadliga falska religiösa sedvänjor. — 5 Moseboken 14:2.

 Kristen frihet

De kristna står inte under den mosaiska lagen, även om den innehåller vissa principer som överfördes till den kristna församlingen. (Kolosserna 2:14) De kristna kan följaktligen göra det de vill inom gränserna för vad som är passande när det gäller smycken som de väljer att ha. (Galaterna 5:1; 1 Timoteus 2:9, 10) Men denna frihet är inte obegränsad. — 1 Petrus 2:16.

I Första Korinthierna 6:12 skrev Paulus: ”Allt har jag lov till; men allt är inte fördelaktigt.” Paulus förstod att hans frihet som kristen inte berättigade honom att göra vad som helst utan att visa hänsyn mot andra. Kärlek till andra påverkade hans uppförande. (Galaterna 5:13) Håll ”inte med personligt intresse ... ett öga bara på era egna angelägenheter”, uppmanade han, ”utan också med personligt intresse på de andras”. (Filipperna 2:4) Hans osjälviska synsätt tjänar som ett utmärkt exempel för varje kristen som funderar på att skaffa något slag av kroppsdekoration.

Bibliska principer att begrunda

Ett av de kristnas uppdrag är att predika och undervisa om de goda nyheterna. (Matteus 28:19, 20; Filipperna 2:15) En kristen vill inte låta någonting, alltså inte heller utseendet, vara distraherande och därmed hindra andra från att lyssna till detta budskap. — 2 Korinthierna 4:2.

Sådana dekorationer som piercingar eller tatueringar kan vara populära bland somliga, men en kristen bör fråga sig själv: ”Vad slags reaktion skulle en sådan dekoration framkalla i området där jag bor? Skulle man förknippa mig med någon av samhällets extrema grupper? Mitt samvete kanske skulle tillåta det, men vilken verkan skulle min piercing eller tatuering ha på andra i församlingen? Skulle de betrakta sådant som ett tecken på ’världens ande’? Skulle den kunna göra att de betvivlar min ’sundhet i sinnet’?” — 1 Korinthierna 2:12; 10:29–32; Titus 2:12.

Kroppsdekorering och modifiering av kroppen kan ibland medföra allvarliga medicinska risker. Tatuering med ohygieniska nålar har förknippats med spridandet av hepatit och hiv. Hudbesvär kan ibland vara orsakade av de färgämnen som använts. Piercingar kan ta månader att läka och kan smärta under större delen av den tiden. De kan också leda till blodförgiftning, blödningar, blodproppar, nervskador och allvarliga infektioner. Dessutom är vissa ingrepp svåra att återställa. Det kan till exempel krävas flera dyra och smärtsamma laserbehandlingar för att avlägsna en tatuering, beroende på storleken och färgen. Piercingar kan lämna ärr som varar livet ut.

Det är ett personligt beslut om någon väljer att acceptera dessa risker. Men den som söker behaga Gud inser att man måste offra sig till Gud för att vara en kristen. Vår kropp är ett levande slaktoffer som frambärs till Gud för att brukas av honom. (Romarna 12:1) Kristna ser följaktligen inte sin kropp som sin särskilda egendom, som de efter behag kan skada och vanställa. I synnerhet bör de som kvalificerar sig för att ta ledningen i församlingen vara kända för sina måttliga vanor, sundhet i sinnet och resonlighet. — 1 Timoteus 3:2, 3.

Att de kristna utvecklar och utövar sina förmågor när det gäller förstånd och resonlighet i överensstämmelse med Bibeln hjälper dem att undvika extrema och masochistiska vanor som kännetecknar den nuvarande världen, som är så hopplöst ”utestängd från det liv som hör Gud till”. (Efesierna 4:18) Kristna kan följaktligen låta sin resonlighet lysa inför alla människor. — Filipperna 4:5.

[Fotnot]