Språk — kommunicerandets broar och barriärer

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I MEXICO

”Inget folks historia kan ge oss en så exakt förståelse av deras skiftande liv, deras sociala struktur och deras tro och känslor som en analys av deras språk.” — MARTÍN ALONSO.

HISTORIEN igenom har språken — deras ursprung, mångfald och föränderliga natur — fascinerat forskare. Det är faktiskt så att deras fascination — precis som de flesta historiska vittnesbörd — har bevarats tack vare språket i sig självt. Språket är utan tvivel människans bästa medel för att kommunicera.

Somliga språkforskare beräknar att det för närvarande talas omkring 6.000 språk i världen, och då är inte dialekter inräknade. Det språk som talas av flest människor — över 800 miljoner — är mandarinkinesiska. De fyra därpå följande mest talade språken är engelska, spanska, hindi och bengali — fast inte nödvändigtvis i den här ordningen.

Vad händer när olika kulturer, och naturligtvis också deras språk, plötsligt kommer i kontakt med varandra? Och om en grupp i stället isoleras, hur påverkas då deras språk? Låt oss se hur man bygger broar som främjar kommunicerandet — men också barriärer som hindrar det.

Pidginspråk, kreolspråk och lingua franca

Kolonisation, handel mellan länder och till och med fångenskap i koncentrationsläger har fått människor att känna ett behov av att överbrygga kommunikationsklyftan, eftersom de inte haft något gemensamt språk. De började då använda en reducerad och förenklad form av språk. De tog bort grammatiska krångligheter, använde färre ord och  begränsade dessa till sådant som rörde gemensamma intressen. På detta sätt skapades pidginspråk. Pidginspråk är kanhända mycket reducerade, men de har sitt eget lingvistiska system. Men om det behov som skapade språket försvinner, kan språket dö ut.

När ett pidginspråk blir ett folks huvudspråk, tillkommer nya ord och ändras grammatiken. Det blir på så sätt ett kreolspråk. I motsats till pidginspråk uttrycker kreolspråk ett folks kultur. I vår tid talas det tiotals pidgin- och kreolspråk som är baserade på engelska, franska, portugisiska, swahili och andra språk. Några har till och med blivit viktiga språk i olika länder, till exempel tok pisin i Papua Nya Guinea och bislama i Vanuatu.

Andra broar som främjar kommunicerande är språk som har klassificerats som lingua franca. Ett lingua franca är ett vanligt språk som används som andraspråk av grupper av människor med olika modersmål. I Centralafrikanska republiken, till exempel, kan människor som talar lokala språk kommunicera genom att tala sango. Engelska och franska används som lingua franca bland diplomater. Pidginspråk är lingua franca, och kreolspråk kan också vara det.

I vissa länder kan det regionvis vara så att man använder variationer av landets språk, och dessa kallas dialekter. Ju mer isolerat området är, desto mer utpräglad kan skillnaden bli. Med tiden blir vissa dialekter så skilda från områdets originalspråk att de blir egna språk. I vissa fall är det inte lätt för  språkforskare att skilja mellan ett språk och en dialekt. Och eftersom språk hela tiden förändras, kan dialekter ibland dö ut om ingen använder dem, och med dem dör då en bit historia.

Språket är en gåva från Gud. (2 Moseboken 4:11) Förändringar i språk är en fascinerande process som visar hur flexibel denna gåva är. Språket kan också visa oss att ingen grupp människor är överlägsen en annan, eftersom det inte finns något sådant som ett underlägset språk. Precis som andra gåvor från Gud är språket lika tillgängligt för alla människor, oavsett deras kultur eller var de bor. Alltifrån de olika språkens början har alla folks språk varit tillräckligt fullständiga för att tjäna människors syften. Vart och ett av dem är värt respekt, oavsett hur många människor som använder det.

Historiska och sociala faktorer

Att människan är av naturen sällskaplig återspeglas i språket. Så när det har skapats kontakt mellan olika kulturer, vilket är en vanlig företeelse, fortsätter det att i dessa kulturers språk finnas bevis på sådan kontakt i generationer efteråt.

Ta till exempel spanska. Detta språk anses vara en modifierad version av latin, men det innehåller många ord med arabiskt ursprung — minnen av att spanska landområden erövrades av muslimer under 700-talet. Man kan i spanskan också spåra inflytande från grekiska, franska, engelska och andra språk. Dessutom har Amerikas forntida invånare lämnat spår i den spanska som talas på den kontinenten. Där innehåller spanskan till exempel många ord från språket nahuatl som talades av aztekerna i Centralamerika.

Precis som ett modersmål förknippar personer med ett visst land eller kanske ett visst område, kan ett speciellt språkbruk förknippa människor med något bestämt, såsom en yrkesgrupp, ett hantverk, en kultur eller en sport eller till och med en kriminell organisation. Listan är praktiskt taget ändlös. Språkforskare kallar dessa speciella variationer jargonger eller slang och ibland också dialekter.

Men när det råder fientligheter mellan nationer och etniska eller kulturella grupper, upphör språket att vara en bro. Det kan bli en barriär som bidrar till att skilja människor åt.

Språkens framtid

Kommunicerande är ett invecklat ämne. Å ena sidan är den moderna tendensen att bryta ner språkbarriärerna, främst tack vare massmedierna. Enligt Encyclopædia Britannica är engelska nu första- eller andraspråk för var sjunde person. Det är alltså det vanligaste lingua franca i världen. Människors användande av det har möjliggjort vidare kommunicerande och utbyte av nyttig information.

Å andra sidan har språkbarriärer bidragit till splittring, hat och krig. I The World Book Encyclopedia heter det: ”Om alla människor talade samma språk, ... skulle samförståndet länder emellan öka.” Ett sådant samförstånd skulle naturligtvis fordra en mycket mer genomgående förändring än enbart användandet av ett lingua franca. Endast språkets vise Skapare skulle kunna få alla människor att tala ett och samma språk.

I Bibeln, Guds främsta medel till att kommunicera med människor, framkommer det klart och tydligt att han snart kommer att ta bort denna nuvarande onda tingens ordning och ersätta den med en regering som styr från himlen — sitt kungarike. (Daniel 2:44) Den regeringen kommer att förena hela mänskligheten i en fridfull och rättfärdig ny tingens ordning här på jorden. — Matteus 6:9, 10; 2 Petrus 3:10–13.

Redan nu förenas miljoner människor av alla språk, nationaliteter och tidigare religioner genom ett rent andligt språk — sanningen om Jehova Gud och det han har för avsikt att göra. (Sefanja 3:9) Det verkar därför logiskt att Gud i sin nya värld skall förena mänskligheten ytterligare genom att ge alla människor ett gemensamt språk och göra motsatsen till det han gjorde vid Babel.

[Ruta på sidan 12]

Språkens ursprung

Den allvise Skaparen, Jehova Gud, har använt språk i den himmelska änglavärlden. (Job 1:6–12; 1 Korinthierna 13:1) När han skapade människorna, utrustade han dem med ett ordförråd och gav dem möjligheten att utöka det. Det finns inga bevis på något primitivt språk bestående av stönanden och grymtningar. Tänk i stället på det som förklaras i Encyclopædia Britannica om sumeriska, det äldsta kända skriftspråket: ”Det sumeriska verbet, med sina ... olika förstavelser, infix och ändelser, antyder att sumeriska var ett komplicerat språk.”

Under 2000-talet f.v.t. handlade människorna i strid med Guds befallning att breda ut sig och ”uppfylla jorden”. På Sinars slätter i Mesopotamien gjorde de ett försök att behärska hela samhället och började bygga det religiösa Babels torn. Mångfalden av språk uppstod när Gud skapade förvirring i deras vanliga språk och omintetgjorde deras farliga och skadliga planer. — 1 Moseboken 1:28; 11:1–9.

I Bibelns redogörelse sägs det inte att alla språk kom från det ursprungliga språket. Vid Sinar införde Gud många nya ordförråd och tankemönster, vilket resulterade i en mängd olika språk. Försök att spåra ett ursprungligt språk från vilket alla andra utvecklades har följaktligen varit förgäves.

[Bild på sidan 12]

I Babel skapade Gud förvirring i det språk som upproriska människor talade