”Skogens vackraste invånare”
”Skogens vackraste invånare”
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I SVERIGE
JAG såg den för första gången en dag i juni — ”skogens vackraste invånare”, som vissa här har kallat den. Det är lappugglan, eller den stora grå ugglan, som den också kallas ibland.
Denna förtjusande, jättelika uggla finns i olika delar av Finland och norra Sverige samt i Sibirien, Alaska och Canada. Den föredrar att hålla sig gömd och är svår att hitta om du inte vet var den har sitt bo. När du väl har hittat boet, kommer du också att märka att den är ganska orädd.
Jag studerar denne jägare
Jag kunde studera den vackert tecknade lappugglehanen medan den spanade efter föda. Plötsligt lämnade den trädgrenen och försökte fånga en mus. Tog den sitt byte? Jajamän! Jag kunde klart och tydligt se en liten gnagare som hängde i hans klor medan han sakta och vördnadsbjudande flög uppåt med väldiga vingar — 140 centimeter från vingspets till vingspets.
Lappugglan fortplantar sig inte varje år, vilket många andra ugglor gör. Denna jättelika uggla livnär sig enbart på smågnagare, så under en del år, när det är ont om sådana, fortplantar den sig inte alls. Under andra år, när det finns
gott om föda, kan det finnas fyra eller fler ungar i varje bo.Att välja partner
Våren är parningstid för ugglor, och honan väljer noggrant sin partner, även om hon inte i första hand är intresserad av om friaren har ett vackert utseende — vilket liknar många kvinnors synsätt. Somliga fågelskådare menar att hanen måste visa att han är en skicklig jägare. Så innan det görs upp några planer på att bilda familj, måste han förse honan med föda.
Om det finns gott om möss och om hanen är en skicklig ”familjeförsörjare”, gör födan han ger åt honan att hon går upp i vikt. Denna ökade vikt talar om för kroppen hur många ägg som skall produceras.
Hanen ansvarar nu helt för jakten, vilket kräver en hel del energi. Han manas på av honans tiggande rop — all hennes energi är ju koncentrerad på att få fram ägg och ta hand om dessa dyrbara tillgångar.
Jag finner boet
I min kikare såg jag den vackra hanen medan den med jämna mellanrum passerade över mig med byte i klorna. Så småningom lyckades jag leta reda på boet. Lappugglor bygger inte egna bon, utan tar ofta över risbon från andra rovfåglar som bor i skogen. Om det inte finns något bo, kan ugglan använda en död stubbe.
I boet fann jag två små duniga fågelungar som storögt stirrade på allting i sin omgivning. I en kör av tiggande rop vände de sina hungriga ögon mot modern, som satt i närheten och såg på. För någon annan kan det vara farligt att komma för nära ungarna vid denna tidpunkt. Om honan känner att ungarna hotas, kommer hon att ljudlöst flyga in och attackera inkräktaren med sina sylvassa klor. Så det är viktigt att vara försiktig och studera ugglor på respektfullt avstånd.
Ungarna matas och tränas
När hanen kom tillbaka till boet, flyttade han bytet — en mus — från klorna till näbben och gav det till en av ungarna. När en unge blir matad, ackompanjeras det av otroliga ljudeffekter från den unge som står närmast på tur att få en munsbit.
Sedan en unge har ätit sin eftertraktade föda, ändrar den beteende på ett nästan komiskt sätt. Ansiktsuttrycket, som hittills har varit livfullt och alert, ändrar sig plötsligt, och ungen börjar bete sig som om den var berusad! Den använder all sin energi till att smälta maten, och snart faller den ihop i en hög av fluffiga fjädrar. Men det syskon som är närmast har sakta börjat få piggare ögon och är på väg att återhämta sig från födans berusande verkan.
Så här fortsätter det fram till mitten av juni. Då är ungarna fyra veckor gamla och kan flaxa ut från boet, påmanade av moderns rop. Till en början klättrar ungarna omkring i träden och det med stor skicklighet. Där är de inte lika hotade av rovdjur som de skulle vara på marken.
Tids nog rör sig ungarna mellan trädgrenarna genom att använda sina vingar för att stärka muskulaturen. Efter ett tag utvecklar de sin förmåga att flyga och jaga. Deras utseende ändras också, så att även de kan sägas tillhöra ”skogens vackraste invånare”.
[Bildkällor på sidan 18]
© Joe McDonald
© Michael S. Quinton
[Bildkällor på sidan 19]
© Michael S. Quinton
© Michael S. Quinton