Louis Braille sprider ljus bland mörkrets fångar

HUR högt värderar du förmågan att läsa och skriva? Somliga kanske tar denna förmåga för given, men den är faktiskt bland det mest grundläggande för att kunna skaffa sig kunskap. Ta bort möjligheten att läsa det skrivna ordet, och nyckeln till ett gigantiskt kunskapsförråd försvinner.

I hundratals år var det skrivna ordet inte tillgängligt för de blinda. Under 1800-talet utvecklade dock en målmedveten ung man, som intresserade sig för de blindas svåra belägenhet, en metod för kommunikation som öppnade ”förrådsdörren” för såväl honom själv som miljoner andra människor.

Från tragedi till hopp

Louis Braille föddes 1809 i byn Coupvray omkring 4 mil från Paris. Hans far, Simon-René Braille, arbetade som sadelmakare. Kanhända var lille Louis ofta i sin fars verkstad och lekte. I alla fall inträffade det en fruktansvärd olycka där vid ett tillfälle. Louis hade fått tag i ett vasst spetsigt föremål — kanske en syl — och råkade få in det i ögat. Skadan var oåterkallelig. Men värre ändå: infektionen som följde spred sig snart till hans andra öga. Vid blott tre års ålder blev Louis helt blind.

Louis föräldrar och församlingsprästen, Jacques Palluy, försökte göra det bästa av situationen och ordnade så att Louis fick vara med vid lektionerna i skolan. Louis snappade upp mycket av undervisningen, och vissa år var han faktiskt bäst i klassen! Men en blind som använder studiemetoder som är avsedda för seende elever har endast en begränsad möjlighet att skaffa sig kunskap. Därför började Louis studera vid ett blindinstitut år 1819.

Institutets grundare, Valentin Haüy, var en av de första som utarbetade ett program för att hjälpa blinda att läsa. Han ville bekämpa den dåtida uppfattningen att blindhet hindrade en person från att få behållning av en konventionell utbildning. Haüys tidiga experiment inbegrep prägling av stora upphöjda bokstäver på tjockt papper. Även om det var en primitiv metod, så lade dessa ansträngningar en grund som det längre fram skulle byggas vidare på.

Braille lärde sig att läsa de stora upphöjda bokstäverna i böckerna i Haüys lilla bibliotek. Han insåg dock att det var en långsam och opraktisk inlärningsmetod. Trots allt var bokstäver avsedda att läsas med ögonen, inte med fingrarna. Lyckligtvis skulle en annan person som var förtrogen med dessa begränsningar snart dyka upp på scenen.

Hjälp från oväntat håll

År 1821 besökte Charles Barbier, en pensionerad fransk artillerikapten, institutet. Då var Louis Braille endast 12 år. Barbier presenterade en form av kommunikation som kallades ”nattskrift”. Nattskriften var avsedd att användas på slagfältet. Denna kommunikationsmetod grundade sig på känsel. Man använde upphöjda punkter som ordnats i rektangulära formationer — sex punkter på höjden och två på bredden. Detta sätt att använda en kodskrift för att representera ordens uttal vann gehör i skolan. Braille ägnade entusiastiskt sin tid åt detta nya system och införde till och med förbättringar i det. Men för  att systemet verkligen skulle kunna användas i praktiken krävdes det att Braille höll ut. Han skrev i sin dagbok: ”Om mina ögon inte vill förtälja om människor och händelser, åsikter och läror, måste jag söka en annan väg.”

Under de följande två åren arbetade därför Braille beslutsamt för att förenkla systemet. Till slut hade han utarbetat en förenklad och förfinad metod som var baserad på en ”cell” med endast tre punkter på höjden och två på bredden. År 1824 färdigställde Louis Braille, som då var 15 år, systemet med celler som innehåller sex punkter. Kort därefter började Braille undervisa vid institutet, och 1829 offentliggjorde han den unika kommunikationsmetod som i dag bär hans namn. Förutom smärre ändringar är det i stort sett samma system vi har i dag.

Braille får världsomfattande spridning

I slutet av 1820-talet utgavs den första boken som förklarade Brailles punktskrift. Det dröjde dock innan hans verk blev allmänt erkänt. Inte ens vid institutet där Braille arbetade togs den nya punktskriften officiellt i bruk förrän 1854 — två år efter hans död. Men så småningom blev denna vida överlägsna metod populär.

Åtskilliga organisationer har gett ut litteratur på braille. Sällskapet Vakttornet började göra sådant material tillgängligt år 1912, när systemet fortfarande höll på att anpassas till den engelskspråkiga delen av världen. I dag använder Sällskapet Vakttornet avancerad teknik för att framställa litteratur på braille. Varje år produceras miljoner sidor på åtta språk vilka distribueras till över 70 länder. Nyligen fördubblade Sällskapet Vakttornet sin produktionskapacitet för att möta den ökade efterfrågan på biblisk litteratur på braille.

I dag gör den enkla, välgjorda brailleskriften det möjligt för miljoner synskadade att ta del av det skrivna ordet. Och allt tack vare en ung pojkes ihärdiga ansträngningar för nästan 200 år sedan.

[Ruta/Bilder på sidan 15]

HUR BRAILLE FUNGERAR

Man läser braille från vänster till höger, med ena handen eller med båda. Det går att bilda 63 olika kombinationer av punkterna i varje cell. Därför kan alla bokstäver och skiljetecken i de flesta alfabet få en egen kombination av punkter. På flera språk används en sammandragen form av braille, då vissa celler står för regelbundet förekommande bokstavskombinationer eller hela ord. En del har blivit så skickliga på braille att de kan läsa upp till 200 ord per minut!

[Bilder]

De första tio bokstäverna bildas av punkterna i de två översta raderna

De därpå följande tio bokstäverna bildas genom att man lägger till den undre vänstra punkten till de första tio bokstavstecknen

De fem sista bokstäverna bildas genom att man lägger till båda de undre punkterna till de första fem bokstavstecknen. Bokstaven ”w” är ett undantag, eftersom den infördes i det franska alfabetet först senare. De svenska bokstäverna ”å”, ”ä” och ”ö” har egna tecken

[Bildkälla på sidan 14]

Porträtt: © Maison Natale de Louis Braille - Coupvray, France/Foto: Jean-Claude Yon